Livet och andra konstiga saker

på måndag fyller skrället år. det är helt galet =) vår lilla tjej som har gått och blivit en alldeles stor och egen människa! på grund av alla kalas och annat i helgen blir det nog inget bloggande, så därför kommer det här nu och inte sen som det var tänkt. men, bullar får helt enkelt komma före tiden i det här fallet.


this is the skräll



alldeles nyfödd, bara några timmar gammal


bjussar på ett leende efter några veckor


en månad gammal i tivoliparken


första midsommardansen med tant ida


2 månader, pladdrandes för fullt


3 månader och lycklig


börjar lära sej att sitta upp, sakta men säkert


4 månader, testar gåstolen för första gången även om det mest blir
sprattel med benen =)


testar det här med riktigt mat för första gången...


5 månader och börjar gilla det här med mat mer och mer


hos mormor på namngivningen


6 månader och väldigt busig


7 måander med de första tänderna på plats


på äventyr i blåbärsskogen


första julaftonen, nu med ännu fler tänder


firar första nyåret, med morfar så klart


8 månader, grymt stolt över sitt hårspänne (kanske är det därför
hon för första gången visar en sån pretto-min)


skakar galler vid 9 månader


10 månader, med åtta tänder och massa hår


11 månader och då kom solen


gungar för första gången, hur skoj var inte det!


too cool for school in the tivolipark, igen


hur hon ser ut vid tolv månader vet vi ju inte än, men kommer du på kalasen så får du ju se =)

tiden går aldrig så snabbt och långsamt på samma gång som när man helt plötsligt får ett helt annorlunda liv, som ändå känns som nånting man har gjort sen tiden började.


ungefär så är det att vara mamma. det är motsatsliv, hela tiden. tiden går jättejättesnabbt, fast ändå så långsamt att dagar kan kännas som en livstid. en bra livstid alltså, inte en sån man blir dömd till. samtidigt som det känns som att dessa åtta veckor sprungit iväg har så mycket hänt varje dag att det känns som ÅR sen Lenore bara var en anonym ingenting i magen.

det absolut bästa är så klart att allt går så bra (ta i träääää). och att allting känns så fint och mysigt för det allra mesta. ja, visst skriker lenore och är lite omöjlig när hon känner för det, men det är så ytterst sällan att vi känner oss bortskämda. för sanningen är att hon är så JÄKLA snäll och söt mest hela tiden. så länge hon inte är hungrig vill säga =)


och det går direkt ingen nöd på mej heller. hon sover ju om nätterna, vilket gör att jag också får göra det. jocke är ju inte helt förvånande världens bästa pappa och världens bästa för mej, så tid för mej själv får jag också så fort jag ber om det.

lenore ler mest hela dagarna och det bubblar i hela kroppen varje gång =) lyckan bara sprutar ut genom öronen på en känns det, men det går knappt att förstå hur det känns när man vaknar och bara har en helt söt leende bebis bredvid sej som blir superglad för att man tittar på henne. och allt som oftast har man en lika söt leende pojkvän på inte allt för stort avstånd, som har fördelen att han pussar tillbaka.


en solig kväll i parken, med vicke och lisa för inte så länge sen

nu börjar dessutom lenore bli lite mer så att hon kan sitta eller ligga och leka själv en stund, så nu kanske bloggarna kommer igång lite. jag lovar ingenting, för de allra flesta gånger leker jag hellre med henne än sitter framför datorn och skräpar =) men man måste ju få skryta om hur lycklig man är ibland =P

så där, nu är vi hemma efter firandet på kåren.

det gick jättebra, alla var glada och bjöd werner på öl =) men chocken har nog inte alls lagt sej. det är liksom bara 10 dagar sen jag kissade på en pinne som sa att jag var gravid. och den sa ingenting om att det var 13 veckor kvar tills det skulle komma en bebis =)


jag försöker fatta det lite mer, men just nu vet jag bara det som står på niomånaders hemsida...

Vecka 27
Bebisen: Nu öppnar bebisen sina ögonlock och växlar nu mellan att blunda och att titta. Rytmen i rörelserna, andningen och sväljande är nu väl etabletat och förmågan att orientera sig rumsligt har utvecklats. Bebisen lärt sig att känna igen sin mammas hjärtrytm. Bebisen är nu ca 34 cm lång och väger mellan 900 gram och 1 kg.



men shit. jag ska bli mamma. bara så där. poff! nu ska jag äta kvällsmat, igen. för jag äter för två, helt plötsligt.

jo, alltså.


så här var det.
förra veckan gjorde jag ett gravtest, och det var positivt =) vi blev glada så klart, och så fick vi en tid hos mvc idag.

väl där så började vi prata lite, och barnmorskan chansade på att  jag var i ungefär 12e veckan. sen skulle hon kolla på magen, och jag får lägga mej på britsen. hon klämmer en gång och utbrister - hörrudu min sköna höna! sen visar det sej att barnet inte alls är 12 veckor inneboende, utan 27. tjugosju. av 40.

så helt plötsligt ska vi ha barn i början/mitten på maj. vilken grej va?

vi fick lyssna på hjärtljudet, och så gjorde hon lite tester på mej och allt verkar vara frid och fröjd =)

och nej, vi har faktiskt inte misstänkt nått innan. allt har fungerat som det skulle i kroppen förutom lite halsbränna, trötthet och nu på sistone yrsel. och viktuppgången har jag inte funderat mycket på alls, det är juh sånt som händer om man har ett stillasittande jobb och inte motionerar.

så nu är vi snart föräldar. på onsdag får vi kolla på bebisen, som tydligen redan är för stor för att synas på en bild utan man får ta en bit i taget. vilken grej.


helt överraskad, helt glad och väldigt nöjd över att jag inte behöver vara gravid så länge =P