Livet och andra konstiga saker

min mormor så klart. saknaden är fortfarande så stor,
även om det är länge sen. men sanningen är helt klart att
om jag fick spendera en hel dag med vem jag ville,
så skulle det inte vara med någon annan än med henne <3

en studentfest i kalmar för länge sen =) jag och mina fruar i soffan,
t-kila fortfarande i chock för att jag har kissat typ i brygga och johannes
baklådebar med MASSOR av fanta flädergrogg. sweet sweet sweet life!

jag och ka läser religion, igen =) denna gång utan björnesmurfen och
snillepatrullen. men det är lika roligt med vettiga människor, faktiskt.

idag ska jag i övrigt träffa min andra klass för första gången, Histora I
here i go again. men den här gången ska jag faktiskt tenta också.

min vardag består till största delen av att utfodra skrället. det går alltid
bra, så länge man serverar damen något hon tycker om. eller så länge
som hon är hungrig. hon gillar inte korvstroganoff till exempel, och gör det
ännu mindre när hon inte är hungrig ens en gång. då är det roligare att
leka med den.

min finaste finaste mamma så klart =)

vad skulle jag göra utan min mamma?

nicklas är jättejättesnäll. det har han nästan jämt varit, iaf mot mej.
vi var bästa kompisar på högstadiet, och attans bananer vad roligt vi
kunde ha =)

"kan du skjutsa mej då? om du nu har lånat en moppe?"
"du, erica... det här är ingen moppe man vill bli sedd med. speciellt inte du."

... är bara skit. från början till slut. det är bara så JÄKLA pissigt hela hela tiden, och man känner typ "näee, om man skulle lägga sej ner och dö då på en gång..."


andra dagar däremot, kan vara underbara. andra dagar så kan himlen förvisso vara ganska mulen och sorgsen men man kommer ändå ihåg att allt inte spelar så stor roll. allt kan bara gå åt helvete om det nu nödvändigt vis måste vara på det sättet. man kan balansera på ruinens rand, vara precis på gränsen och må helt jävla jukt dåligt. man orkar det. man vill det. man längtar efter det. allt för henne <3


nej jag vill inte ha korvstroganoff, tack ändå


men skeden smakar gott ändå


busar i min säng så mamma skrattar


är bara världens sötaste och gladaste unge. helt enkelt.

min faster eva. hon är bland de härligaste jag vet. jag ska tänka lite
oftare på faster eva har jag kommit på, det blir liksom mer positivt av
alltihop då. dessutom har eva en dialekt bestående av norrländska,
västmanländska och göteborgska. UNDERBART!

vill du se vad lenore har gjort idag? hon har lekt med jennie, titta här


grattis min lilla söta docka på niomånadersdagen!

ak och fredrick. egentligen är det mest fredrick jag saknar, för ak har som tur
är inte bestämt sej för att bo i jäkla australien så även om hon bor långt bort
så träffas vi iaf ett par gånger om året. men dumfredrick bara emigrerade efter
gymnasiet, så då får man sakna honom.

när vi gick i trean så frågade Ak mej om inte jag kunde vara modell
i hennes projektarbete. det var jag så klart, och så här såg jag ut då =)

vickepicke pöh och jag på linns 22årskalas? 21 kanske? länge sen i vilket fall =)
och ja, jag dricker cider. SÅ länge sen är det.

vick a la pick och jag ska leka snart igen, till och med kanske den här veckan.
för nu har han slutat obo i skåne och är tillbaka på ett mer okej avstånd.
härlig tjej har han skaffat sej också, prima liv är vad det kallas!

från när min bror precis hade köpt en webcam. jag har precis börjat gymnasiet, så jag ska fylla 16.

filens namn? eRiCa.jpg. oyes. så jävla häftigt.

konstig som precis konstig =)
det var min första tid med ralle, då man skulle vara så himla mycket av det man var.
det var förtiden med pålen och hela den cirkusen.
det var korridoren. det var skolan. det var...konstigt allting. men roligt. och jennie va med <3

min söta lillebror. han är inte ett dugg liten längre.
när jag flyttade hemifrån skulle anders fylla 14. i år fyller han 20.
jag saknar honom. han är min lilla bebis.

jag vet att det ska vara en bild på mej själv. men jag ser mej inte som själv längre. jag är lenores mamma, och mej själv också givetvis. men oftast är jag lenores mamma, och allra allra oftast är det henne jag vill vara också. när det lilla skrället blir lite större och blir fullt upptagen med att vara sej själv så kan jag ta itu med att vara mej själv jag med.


PS: tack ewa för den fina bilden =) <3

...om jag aldrig ska skriva nått om den där äckliga gubben på biblioteket. först tänkte jag det, sen tänkte jag inte det men nu tänker jag nog göra det iaf.


det var förra torsdagen. jag var SUPERstressad över min sista omtenta jag skulle ha på fredagen. eftersom att lenore hade varit magsjuk och jag hade varit föreläsare på introdagen hade jag missat massor av pluggtid så det kändes verkligen som att jag hade hundra blåslampor i röven. och eftersom jag fick så bra på den första tentan ville jag juh inte visa mej sämre nu så jag hade juh orimliga mål och förväntningar dessutom.

klockan tolv kommer jag till biblioteket och går till min sedvanliga plats på andra våningen i den lite avskilda avdelningen för utländsk litteratur. det finns tre bord där, och när de inte är befolkade av snillen så brukar det vara rätt lugnt och skönt där. så var det även nu, det satt två andra tjejer vid varsitt bord så jag slog mej ner vid det tredje.

efter en timme kanske så drar den ena tjejen. och en stund efter det, kanske en timme till så drar även den andra. men innan den andra hinner dra kommer det in en man och sätter sej i fåtöljerna mitt emot mej. han läser tyst ur en bok som han håller i knät. klockan är alltså runt två halv tre då jag blir ensam med en herre i blå överrock, smalbågade glasögon, grått hår och vänligt ansikte.


det bruna är bokhyllor, och öppningen är där i hålet till vänster. väggen utan
bokhyllor är fönster mot gården.
det lila krysset till höger är tjejen som gick först.
det lila krysset till vänster är den andra tjejen.
det röda krysset är jag.
det gröna krysset är gubben. och han sitter i och bredvid en fåtölj.
allt är sjukt skalenligt.

jag är så koncentrerad på det jag gör, stressar igenom mina 60 instuderingsfrågor som jag inte hunnit göra än. vid det här laget har jag hunnit kanske 13-14 stycken. stressad much? nääää. det är fokus på böckerna som gäller och jag skriver så pennan glöder. tittar upp ett fåtal gånger när jag tänker, men är noga med att inte titta på gubben för det vore rätt oartigt. jag ville inte att han skulle tro att jag tyckte att han störde.

klockan tickar och strax efter tre känner jag att energin måste fyllas på. jag plockar på mej min mobil och min plånbok tittar snabbt upp på gubben och frågar om han kan titta till mina saker en liten stund. han nickar och ler. jag går ner i cafeterian, köper ett havreflarn och en stor kaffe. balanserar tillbaka det till rummet. mannen tittar upp samtidigt som jag sätter mig.
-"ja, ibland måste man ha nått sött, eller hur?" säger han.
- "aa", säger jag och ler mitt artigaste leende men faller ner i böckerna på en gång för att ändå markera att jag inte vill småprata. jag hoppas att han inte tittar medans jag försöker äta det smuliga havreflarnet utan att lyfta blicken från böckerna, jag hatar att äta inför okänt folk och är det dessutom smuliga saker är det ju direkt hopplöst att inte se grisig ut.

det går en stund och jag skriver fråga 18, en bamsefråga om tre av hinduismens största inriktningar.  jag känner hur det vibrerar i fickan, fiskar upp telefonen och svarar. det är mamma. jag säger att vi mår mycket bättre idag, att jag pluggar och kanske kan ringa henne sen? ja svarar hon och sen är det puss hej.

när samtalet är avslutat ser jag att jag fått meddelenade från wern. en fråga om jag kommer hem till maten klockan fem. jag svarar att det hinner jag verkligen inte, tyvärr. men jag värmer gärna maten när jag kommer hem. puss hej.

när jag ska lägga ifrån mej mobilen hamnar huvudet i en sån där mellan position eftersom jag redan är på väg ner med blicken i böckerna. men ögat fastnar på nått annat. nått som rör sej. som inte borde vara där? eller? va fan? blicken flyttad, hjärnan behandlar faktan. all logik i hela världen säger att nej jag såg fel. hjärnan försöker säga att jag såg fel. det kan väl inte ha varit? varför skulle det vara? kom igen, vem i hela fridens namn sitter och runkar av sej själv på stadsbiblioteket i kristianstad under en sketen bok på ett utländskt språk?

grejen är att medan min hjärna försöker resonera fram nått vettigt, processera data och följa upp med någon form av vettig handling så kör kroppen sitt race. den brukar göra så när min hjärna är för trög för att fatta att jag blir rädd. den har gjort så förut, men då räddade den mej från ormar på olofs brygga. innan jag fattade att det var en orm där hade kroppen redan sprungit tillbaka upp till sommarstugan och satt mej gallskrikandes på köksbordet.

så nu märker kroppen att gubben har märkt nånting. antingen att jag har sett honom, eller att det kommer in två damer. den ena är bibliotikarie och den andra blir assisterad av henne. kroppen beslutar helt ojämlikt att eftersom det är en kvinnlig bibliotekarie så kan hon också hamna i "fara" om jag säger till henne. alltså plockar kroppen alldeles skakigt upp plånbok och mobil och går relativt sakta ut ur rummet och springer sedan ner till receptionen där hjärnan äntligen hamnar på samma sida och får fram: ursäkta, men det sitter en man där uppe och tar på sej själv... först då fattade jag liksom. URKEL PURKEL!

bibliotekarien bakom disken hinner knappt mer än rynka på näsan och börja ta sej runt för att följa med mej innan jag ser honom springa ut genom dörren.

ja, vi har haft problem med det tidigare. men du ska se att han sprungit all världens väg redan tröstar (?) han mej med. 

jag går skakig upp igen, sätter mej, sms:ar wern om vad som hänt.. fattar vad som hänt...packar ihop och går hem. ringer mamma. ringer polisen. mår illa. slutar inte skaka på flera timmar.


det var skitäckligt. fy fanken. och det gick åt helvete på tentan också, så klart. jag kunde sova en hel timme den natten så gissa vem som var jättepigg klockan 9 på morgonen? inte var det jag iaf.


äckligast av allt? jag satt själv med honom SÅ länge!! hur länge höll han på?
ännu äckligare... jag har suttit själv med honom förut, i samma rum. men då har jag suttit med ryggen mot honom. FY FAN.

jag tänkte ge mej på en sak. så jag snor den här från motherhood. helt fräckt. men det verkar lagom avancerat och lite roligt. så here it goes.

30 foton på 30 dagar

Bild 1: Någon du umgås väldigt mycket med.
Bild 2: En bild på dig själv.
Bild 3: En bild på någon i din familj.
Bild 4: En bild på en konstig tid i ditt liv.
Bild 5: En gammal bild på dig själv.
Bild 6: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
Bild 7: En bild som du aldrig lagt upp.
Bild 8: En person som du saknar.
Bild 9: Någon i din släkt.
Bild 10: Någon du tycker är väldigt snäll.
Bild 11: En person du kan berätta allt för.
Bild 12: En bild på din vardag.
Bild 13: Du och någon klasskompis.
Bild 14: En bild som påminner dig om gamla tider.
Bild 15: En person som du vill vara med.
Bild 16: En bild på dig själv.
Bild 17: En ovanlig bild.
Bild 18: En bild på din fritid.
Bild 19: En person som är snygg.
Bild 20: En bild på dina närmaste.
Bild 21: En person som alltid ställer upp för dig.
Bild 22: En bild på en tid du saknar.
Bild 23: En bild från i somras.
Bild 24: En bild som gör dig glad.
Bild 25: En person som alltid gör dig glad.
Bild 26: Någon/några som du alltid har roligt med.
Bild 27: En bild som du alltid skrattar åt.
Bild 28: En tokig bild.
Bild 29: Den nyaste bilden på dig själv.
Bild 30: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

nu när jag ändå har fört över bilderna från kameran (inte ett dugg sent påtänkt) kan jag juh visa vad jag hittade runt om i sverige =)


randiga tröjor och ett randigt linne från carlings i västerås.


en randig tröja från new yorker


hmm, en till randig tröja från bikbok.

jag satte köpstopp för mej själv på randiga saker efter att ha inspekterat mina kassar... nån måtta får det vara.

då köpte jag ett par svarta onlyjeans istället.


och den rutiga skjortan. sen fick det vara nog.



nu dör jag. och lenore vill tydligen inte sova så jag ska se vad vi kan göra åt det...