Livet och andra konstiga saker

här är den, min fantastiska c-uppsats i religion! varsegod alla vetgiriga, här har ni en förträfflig helgläsning =P

(tryck på bilden, scrolla ner och tryck på länken för fulltext>> för att ladda hem den i pdf- format)

fantastiskt roligt http://www.arbetsformedlingen.se/4.1799db4911df80d2fa9800024.html?id=1960097#.TklRxSueArJ.facebook

Ingen portfolio? Inga refernsjobb? Ingen kaka.



underbart!

joo, jag vill tillägna ett inlägg till ett annat gäng a-lagare, som jag inte har träffat på 6 år.

det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.

fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.

på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.

mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.

jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.

man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.

då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.

och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.


baksidan av våran vagn


ena sidan av våran vagn =)


väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...



finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?


vår vagn


den enda bilden jag har från vagnen... fint va?


hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha

idag var det en a-lagare på en solig bänk med bolagskassen i högsta hugg som berömde mina fina ben klockan åtta på morgonen. tack! sa jag, log och menade det. då önskade han mej en fortsatt trevlig dag, och jag tror att han menade det också. detsamma, hojtade jag och då höjde han på ett ögonbryn och på handen som stadigt höll i en okänd butlej inuti den mörkblå påsen samtidigt och lät mej förstå att hans dag minsann var tipp topp allra redan.


i början på juni när jag skulle toasta en sittning på kåren sprang jag till resecentrum i kristianstad. då fick jag också en komplimang av en annan a-lagare (det är ju trots allt ett ganska stort och nationellt spritt lag tyvärr). han sa att jag var det vackraste han sett på hela dagen, inklusive Aurora. Jag vet inte om vi tänkte på samma Aurora, men chansen är nog ganska stor. Men lika glad för det blev jag, och han såg rätt nöjd ut han också.



En komplimang är alltid en komplimang, så länge den är sann. Jag ska bli duktigare på att slänga komplimanger omkring mej, kanske inte till varenda kotte som springer förbi mej på en solig bänk i parken, men åtminstone de gånger jag känner att det är min tur att sprida lite vardagsglädje.

---

jag kom på att jag kanske skulle nämna att jag så klart får komplimanger av wern också, när jag förtjänar dom. det är absolut inte så att jag är svältfödd =P men det är alltid lite mer glädjande när det kommer från oväntade håll, eller hur? så därför tänkte jag att jag, utan att vara full på en parkbänk klockan åtta en torsdagsmorgon eller klockan tre en onsdagseftermiddag, skulle börja slänga lite vänliga ord omkring mej till okända personer. det kan ju vara det enda som behövs för att det ska bli en bra dag =)

sommarens stora minus heter



och är asäckliga.

dom är äckliga när dom är ens egna, men om man tydligen delar sin andrahandssommarlägenhet med ett gäng envisa äckelsnuskar är det fan värre. vi har slagits med dom ända sen vi kom hit, blivit av med dem periodvis men minsta lilla så kommer det en hel armé igen. helt sjukt. alltså måste vår husvärd ha en dold anledning nånstans som vi/jag inte har letat efter och inte kommer göra något åt. för det är omöjligt att så många kan komma så snabbt annars.

som nu, de har varit borta i flera dagar. sen åt jag en nektarin klockan sex, vimsade till mitt huvud och glömde kärnan på bordet i en halvtimme. SIMSALABIM! 5o stycken. wern har lärt mej det magiska tricket med äppelcidervinäger men jag tror att dom jävlarna har kommit på det nu.

URK!

idag har mitt hjärta och min hjärna haft en konflikt. hjärnan har varit den rationella, den normala och hjärtat har slagits i tusentals små totalt krossade och förtvivlade bitar.

ungefär så här har konsversationen i min kropp låtit:

hjärnan: ÄH, kom igen. det handlar om fem-sex dagar, och hon är i fullkomligt trygga händer. du har ingenting att vara orololig för

hjärtat: jag är inte orolig, jag är förkrossad

hjärnan: men varför? du är en sån jävla mespropp

hjärtat: PROPP?! ja tack, jag hade hjääärna (hahahaha, inside joke) (<-- lägg märke till den dubbla humorn hjärtat bjussar på) tagit en propp, hellre döden än detta hemska plågeri!

hjärnan: tönt! vadå plågeri. skrället är med alla hon tycker om under tiden och kommer inte märka att du är borta knappt?

hjärtat: jag skiter väl i skrället, det är jag som är ledsen! det är jag som är ledsen, det är jag som kommer sakna henne. det är jag som inte vet hur jag ska kunna slå i takt utan hennes närvaro! det är jag som behöver henne, inte tvärtom. hur puckad är du som inte förstår att jag inte är någonting utan henne?

hjärnan: du behöver inte vara otrevlig lilla hjärtat. jag säger bara att det kommer gå bra, och att du inte behöver vara itu om du inte själv vill.

hjärtat: dududuuuu - numret har ingen abonnent - dududuuu

hjärnan: hallå! jag försöker trösta dej här, sluta vara så omöjlig!

hjärtat: jag är inte omöjlig, jag är krossad.

hjärnan: MEN VA DET DÅÅÅÅ SABLA TÖNT!!

hjärtat: buhääääää



och ja, jag bölade hela vägen från kristianstad till hässleholm. sen var det för mycket slow-drivers som irriterade mej och hjärnan kunde blocka det söndertrasade hjärtat som förtvivlat höll kvar minnet av en morgonvarm och gosig liten skräll som sträckte ut armarna för att få en sista kram alldeles för tidigt på morgonen. fy bubblans. den här veckan kommer inte kunna gå fort nog.

har superont i magen, jag hatar att ha ont i magen. det är liksom för störande för att bortse ifrån. men jag tror att magen bara har hemlängtan och är lite sur för att den bara får en tolvtimmarstitt på det efterlängtade hemmet innan det är dags att bege sej tillbaka till tystnaden och ensamheten igen. det känns jäkligt märkligt. jag ska vara ensam i fem dagar för första gången på två år. det kommer vara så tyst! det kommer vara så skönt! jag kommer sakna Skrället så mycket att jag kommer gråta varje natt. jag vill nästan börja gråta nu när jag bara tänker på det.

mitt älskade lilla skrälle.




fast nu har ju jag världens bästa förebild att tänka på när det kommer till att våga (vilja och kunna) lämna bort (fast i mitt fall åka bort ifrån) sin älskade skatt. givetvis tänker jag på min ak och hennes tankar kring all jävla debatt som förs om hur "ofta" (?) hon lämnar bort lillsnäckan för att få en paus från sin mammaroll och vara bara sig själv för en stund. och jag tänker att om hon överlever det där svarta hålet som brer ut sej över hela hjärtat när dörren stängs och man själv och hela ens värld befinner sig på olika sidor om den så gör nog jag också det. nog för att ak är lite bättre på att ha roligt när sånt händer, i mitt fall innebär det en sista arbetsvecka (och annars har det gällt plugg. jag är så jävla party nu för tiden...)

jag tror jag ska ägna min kommande ensamhet åt att läsa. jag har läst megamycket under sommaren, tänkte ge er bra boktips när tillfälle ges.  nu ska jag istället åka och hämta ewieewe från stationen, hurraaaaay!

vet ni vad skrället har lärt sej?

hon kan "trolla bort" saker och säga "båååtha" samtidigt som hon håller upp händerna för att visa att hon inte gömmer något.

hon kan också lägga handen över en sak, ta bort handen för att visa den samtidigt som hon säger "taaaadaaah" (eller oftast bara taaaa eller daaaah")


hon är så söt min unge!!!

hej, nu vill jag blogga igen.

inom en snar framtid kommer jag att häva ur mej mina tankar om varför jämlikhet bara är kvalificerat skitsnack och dynga, om hur sanslöst irriterad jag blir när folk tar mej för nån form av hjälplös idiot eller olika förklaringar till varför Öbo Student väljer att måla ogräset istället för att ta bort det.

men vissa saker är viktigare än andra. och detta är en sån sak. idag påbörjades vad som iaf ena halvan av skrällets föräldrapar hoppas på ska bli en lång och underar era, LEGOeran. det är inte jag som är halvan, jag kunde inte bry mej mindre om vad hon leker med (så länge det inte är vapen av olika slag, jag förstår inte vad det ska vara bra för...) men herr wern är givetvis extatisk.


från vänster, på skrälliska:
en haaaeeeää, en vovv vovv och mommo. både voven och mormorpolisen har fått ge mej en puss idag. blomman har plockats flera gånger för att sedan återplanetrats, i den gröna rabatten eller på annat väl valt ställe. mellan mina tår till exempel.


herr wern har även påörjat operation TJATA, eftersom att han vill att hon ska få en "bara liten klosslåda" när hon blir 15 månader. jag säger att eftersom att det är 1 månad innan jul och hennes paketkalender ska fyllas kan vi lika gärna vänta. men som av en händelse verkar werns hörsel försämras drastiskt när detta förslag kommer på tal. od how that works....

nästa helg skjutsar jag hem skrället och wern, och helgen efter det kommer jag med. det ska bli underbart skönt. men först ska ett dop för lilla sötaste Elise  klaras av, jag ska vara den som tänder ljuset och förhoppningen är att inte tända eld på kyrkan.

nu är det dags att natta le screll, och hoppas på att hon inte vill klaga hela natten fram till klockan fyra igen. risken är att jag drabbas av en släng av död då.

vi lever, vi mår bra. men jag har inte tid för sånt här. eller lust. vi kommer hem (tillbaka till skåne) första helgen i augusti. annars är det bara att komma och hälsa på oss här i örebro. vi trivs och har det bra. det är varmt och skrället växer och frodas. hon kan snart springa. även utan nedförsbacke.

hej då, vi syns kanske till hösten. eller någon annan dag.

snart blir jag en av er =)

närmare bestämt innan måndag. för då börjar jag jobba där, och planen är att jag, skrället och wern ska ha hittat ett sommarboende i staden innan dess. och sen stannar vi där tillsl augusti. wern har varnat och sagt att om han gillar det så vill han stanna. jag har sagt att isf flyttar vi tillbaka när jag är färdigpluggad. jag tror att han nöjde sej med det.


min första sommarlovsdag var med andra ord rätt lyckad. eftersom att jag blev med ett ungefärligt heltidsvikariat som pedagogiskt stöd =) det rimmar illa med planen att få vara mer med skrället i sommar, men det är mycket MYCKET bättre än planen att vara helt utan inkomst hela sommaren. helt klart värt en sommar i örebro haha =) och med skrället kan jag ju fortfarande umgås med på eftermiddagarna, kvällarna och HELGERNA <3 för att inte tala om hur nära det är hem till vackraste västerås, bara en timme och 76 pengar bort =) helt perfekt.



så, om det är nån som vet
1) bästa stället att bo på i örebro för en relativt billig peng
2) vad skrället och wern kan hitta på hela dagarna
3) att dom har lust att hjälpa oss att flytta i helgen

så är det bara att höra av sej =)

nu väntar jag bara på ett informationsmejl och på att wern kommer hem från skolan med ännu mer information om hur sommarplanen ser ut, sen är det dags att sätta igång med operation ÖREBROÄVENTYRET.

so long skåne, ses i augusti =)

... nästan.

skrev terminens sista tenta nu på förmiddagen, fyra timmar och tio minuter resulterade i 4 svar på 10 handskrivna A4-blad (front and back!)och skrivkramp upp till armbågen. dt kan bli ett VG, men det är iaf definitivt godkänt. tror jag hoppas jag vill jag. ett definitivt kanske så att säga.

imorgon ska jag göra kompletteringar på c-uppsatsen och sen är den alldeles färdig. ska bara få tummen upp av examinatorn och förvandla den till PDF-fil för att kunna lägga upp den på högskolans blablabla vad det nu är.

och sen är det sommarlov. och det är jag värd. jag fattar inte att jag ska orka med en termin till, en termin där jag kanske till och med inte bara läser 200 % utan 250. lätt att det är värt det, men då ska jag fan få vila upp mej under sommaren. annars rullar huvuden halvvägs in på höstterminen, det är ett som är säkert.

---

jag måste bara få ur mej en sak till. jag vet att ingen menar något illa med någonting, utan att det bara är mitt eget dåliga samvete som läser in saker där det inte finns. för om det är nått som suger här i livet, så är det att jag måste vara borta så mycket från skrället. jag gillar det inte alls, men i det långa loppet gör jag ju det för henne. för att vi ska kunna bo bättre, kunna göra saker och äta god mat. jag gör det för att bli färdig med plugget och kunna börja jobba. jag gör det inte för att jag vill slippa vara hemma. jag gör det ju för att jag måste. för att vare sig jobb eller utbildning flyger in i arslet på en av sig självt. jag vet ju att alla fattar att jag är borta hemifrån mycket pga skolan, att jag faktiskt sköter två heltidsutbildningar på mindre tid än vad som ska läggas på en. men det hjälper ju knappast mitt eget dåliga samvete. det som hjälper lite är när det går bra för mej, som att prestera bra i skolan väger upp hur dåligt jag preseterar som mamma. hade jag fått göra nått annorlunda hade jag givetvis sett till att den här tiden med skrället som bebis fick vara min och hennes, en lugn och fridfull tid där vi bara hade det roligt under vara med varandra mer än vi ville. men nu fanns inte det valet. alltså måste jag se till att det är värt det. därför är jag värd betygen, därför var jag sällan hemma den här sista månaden, därför har jag inte kunnat fokusera på någonting annat. därför ska jag få vara ledig nu, och ha två månader med mitt skrälle som ska bara ska tillägnas oss. sist vi hade det var i juli förra året. jag tycker att vi kan få ha den här sommaren. nu är det min tur att bli sörjd för. en liten, liten stund.

jag har hört att vissa personen gör konstiga saker när dom är ensamma hemma. jag vet t.ex. att min kära sambo ofta lekte "inte nudda golv" till Pirates of the Carrabien- soundtracket förr i världen när vi bodde i skokartongen uppe på campus. jag vet att min lillebror tar tillfället i akt och kagar konstig mat, med alla sina köksprylar som han sällan eller aldrig får använda annars eftersom mamma och pappa trots allt är rätt matkonservativa.

jag gör inte så mycket konstigt när jag är ensam hemma, handen på hjärtat. jag har alltid varit rätt ensam hemma eftersom att jag hade mitt rum i källaren och inte störde eller stördes så mycket av dom andra när jag bodde hemma. de första gångerna jag var alldeles ensam hemma, typ de första två veckorna på sommarlovet efter fyran när mamma och pappa var på jobbet och fländers på fritids, då gjorde jag allt det där jag ville göra när ingen såg. jag lyssnade på JÄTTEHÖG musik (spice girls, aqua och bruce springsteen, en härlig blandning om jag får säga det själv), så där så det ekade till grannarna (som iaf inte var hemma och kunde störas av det) och sen så åt jag min lunch framför tv:n. med tv:n påslagen. regnade det ute vet jag att jag kröp in under regnskyddet till hamocken och låg där och läste. njöt av att inte behöva förklara för någon att jag inte var knäpp, det var ju bara mysigt.

idag gjorde jag dock en grej som nog var rätt knäpp. jag fastnade nämligen i datasstolen. med båda benen rätt upp i vädret lutade mot väggen. med kroppen vriden 90 grader åt motsatt håll. jag får ibland nämligen för mej att det är alldeles för tråkigt att sitta som man ska med knäna framåt och fötterna på golvet. det är dessutom rätt obekvämt. så nu när jag satt här i min ensamhet kände jag för att sträcka lite på mej. jag placerade ena foten mot väggen i ungefär ögonhöjd och konstaterade att det va rätt bekvämt. den andra foten kände sig bortglömd så det tog inte lång stund innan den fick följa med. så satt vi så ett tag, mina fötter och jag. sen hissade jag upp dom ännu längre, vred på kroppen och stirrade vidare på dataskärmen.

efter ett tag insåg jag att jag trots allt inte är alldeles purung, det började kännas lite avdomnat i benen som en påminnelse om att det inte var en naturlig sittställning. det är då det slår mej att jag har ett databord framför mej, överfullt med prylar. snett bakom mej står ett stort tält som är skrällets egna rum. och precis under mej, eller under fötterna iaf, där det hade varit ypperligt att svänga ner fötterna strår en meterhög högtalare. hur i hela fridens namn skulle jag få ner mina fötter på jorden igen?

fan också. om jag måste sitta så här tills dom kommer hem imorgon dör jag. för tro mej, det kändes i hela den 24 år gamla kroppen att här inte skulle svängas så himla lätt med benen i vädret. det tog nog en halv minut av panikartat tänkande innan det slog mej att stolen ju givetvis har hjul- PJUUUUUUH! så med de stela benen spända mot väggen tog jag sats med rumpan och föste bakåt. friiiiiihet! tacksamheten över att det bara var min egen närvaro som var på plats för att registrera händelsen kändes lite överskattad. för, så som man säger för att trösta knyttet, vad gör man med en snäcka, om man ej får visa den?


okej, bakom tältet målade jag högtalaren, den blev jättefin men nu
kommer ingen få sen den. och det var typ så här det såg ut... så likt
som det kan bli i paint iaf =)


vad hittar ni på när ni är ensamma? jag vet iaf vad jag ska sluta göra: klättra på väggarna. eller kanske inte, det var himla bekvämt måste jag säga=)

jag fick vg på min c-uppsats i religion, tjohooo! det innebär ett hattrick för terminens religionsstudier, VG rätt igenom! bra kämpat mej själv, bra kämpat!



det var med andra ord sant det där som varenda lärare har tjatat om sen jag började i första klass, att det är klart att jag kan men att det vore trevligt om jag ville visa det också. nu har jag visat det, och det känns rätt gött måste jag säga.


men än är det inte över, skickade in en hemtenta i måndags och på lördag är det en omtenta för den enda tentan jag hoppade över den här terminen, båda är historia. jag behöver VG på båda två för att få ett vg i slutbetyg för terminen, eftersom att jag supade mitt första vg när jag gick oförberedd på den första tentan för att kolla läget och skrev till mej ett alldeles vanligt godkänt... bra, men lite dumt. klart jag satsar på VG nu när jag kan haha =P

så idag, imorgon och på fredag blir heldagsstudier. skrället och lawern har lämnat stan för att åka till karlskrona, gå på studenten och fika dagarna i ända. jag är lite avundsjuk, men vet att från och med nästa vecka blir det min tur för då är det SOMMARLOV!! dessutom har kåren bjudit in mej för att toasta en sittning ikväll så alldeles tråkigt blir det inte. kvällens roligheter ska i övrigt tillägnas fröken mamaizon som firar sin 25 födelsedag idag! ett stort grattis till dej lilla tant =P (jag får säga så, det är över ett halvår kvar tills det är min tur...)

nej, nu blir det djupdykning ner i 1700talet! herrå

är det en vanlig dag?

nej det är ingen vanlig dag för det är skrällets jag kan gå sjääääälv- dag

HURRA HURRA HURRA


bilden är inte från idag men jag tror att ni kan leva med det =)

idag kom dom äntligen, de egna stegen som inte berodde på lockelser från mamma eller pappa och som inte bestod av några snubblingar framåt och sen ett fall till golvet. idag var det målmedvetna steg som tog henne säkert över en meter fram i rummet, och sen stannade hon för att pusta ut.

nu är det med andra ord kört, hon kommer aldrig vara en liten skrällig bebis längre...från och med nu är hon skrällebarnet som vankar omkring som vilken efterfestluffare som helst i lägenheten.

skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta?
Definitivt SKRATTA =) mammas duktigaste lilla skrälle!

hej hej hej

titta vad jag hittade!

http://smartsontestpilot.se/pentax-optio-wg-1-gps/bli-testpilot/



har man tur kan man få testa den här snajsiga kameran alldeles gratis, det enda man behöver göra är att klicka på länken och göra vad man blir tillsagd =)

här är mer information, så att man vet vad jag pratar om
http://www.youtube.com/watch?v=s1D9hqYEPRk


ta chansen du också, men jag hoppas ändå att du inte får den (större chans till mej själv juh)

jag sitter och tittar på skrället. hon har det inte lätt just nu, hon och nallen verkar bråka inne i tältet. det verkar handla om en gul hink och en leksaksbil.

hon har varit lite stingslig idag, skällt och gapat på både böcker och leksaker om de inte gjort som hon velat eller varit i vägen. jag har ingen aning om varifrån det beteendet kan ha hämtats. jo, det har jag. men jag visste inte att det var ärftligt.

iaf så verkar nallen tycka att det är nog nu. nånting händer i tältet som gör att skrället börjar gråta, knuffar nallen och börjar krypa ut. men hon stannar alltid. vänder sej om och pratar vädjande med nallen. nallen tycks vara benhård, för inom en liten stund gråter skrället igen och samma procedur upprepas.

så här sitter jag och funderar på vad fanken det är meningen att jag ska göra. lägga mej i? ge nallen lite välförtjänt stryk (inne i tältet eller utanför?)? eller ska jag nöja mej med att presentera henne för ett annat trevligare gosedjur? någon som låter henne vara på dåligt humör och tycker om henne precis som hon är.

ser det som en övning på vad som komma skall...

---

pjuh, hon valde själv att lämna tältet, gnälla lite för mej och sen leta rätt på sitt superstora piano hon fick av olle i födelsedagspresent.  hon är en sån slags tjej trots allt =) en sån där bra, som kan ta hand om sej själv och mest söker tröst hos mamma för att få lite stöd och kräka ur sej sin irritation. och kanske sno hennes mobiltelefon (som senare kommer vara cigg och alkohol om jag känner igen dessa gener rätt).
hon är en sån tjej som själv förändrar läget, om hon inte gillar det... och med problemet ur världen kan man gå ut och roa sej istället. jag är imponerad. det tog mej iaf 17 år att komma på det konceptet. hoppas hon håller sej till det bara....

vet ni vad som händer om man litar på andra?

man blir så jävla blåst.


dumma misstag får ödesdigra konsekvenser, glöm aldrig det.

om man bara får ont i magen så fort man äter något, får man sluta äta då?




eller, ELLER!!!!! tänk om det är dags för mina fantastiska dietperiod när jag och magen bråkar och det enda vi kan komma överens om att äta är knäckebröd med kaviar eller ibland potatis och sås. lyxmiddagar med yoghurt och müsli?

sist jag hade en sån period varade den i tre månader, kanske fyra. det var gött. och billigt =P och gooooott. imorgon ska jag bara äta knäckebröd. mmmm =D nästan så jag dreglar lite av förväntan. har inte varit sugen på knäckebröd på nästan 1 ½ år... skrället inside and out hade nog en del med det att göra. men nu är det jag och falu igen, best team ever!




eller varför inte crisp'n light för lite lättare mål. M-U-M-S





muuuuuuums!

okej, jag ska mygla lite med dieten och äta massa grönsaker och frukt också, måste ju se till att vara en bra förebild för skrället som ser och hör allt. men jag tror ändå hon föredrar en mamma utan ont i magen framför en mamma som förvisso käkar riktig mat men inte kan röra sej efteråt för att det känns som att hela magen ska spricka.

och nej, det här är inget farligt. det här är alldeles vanligt, förvisso en av anledningar till att jag/vi var aningens sena med att upptäcka ninjabebisen senare känd som skrället men inte på något sätt en anledning till att betala massa pengar för att antingen inte få reda på någonting alls, bli slagen eller få göra egna kvalificerade gissningar som därefter leder till ett medicinlotteri som mer liknar fiskedamm än någon form av vård. (jäpp, där har ni min fullständiga syn på det vi kallar sjukvård i sverige. en bunt jävla idioter.)

nä. dags att drömma om morgondagens måltider, förhoppningsvis stör inte den högt knorrande magen vare sig mej eller mina rumskamrater i natt.

wern: du kan få läsa twilight hela kvällen efter att skrället har somnat, för jag vill nog spela tv- spel

jag: tjohooo!! du är bäst!

wern: aa, om jag tröttnar och inte kan sova kan vi se om tvåan från igår när jag somnade.

jag: ÅÅÅÅÅ kan vi?!



vi är så jäkla häftiga ibland jag och mitt åbäke.