Livet och andra konstiga saker

pellebellebusskrälle, jag, wern och lotta ( eller lisen eller liselott beroende på varifrån världen man är) bestämdes oss i lördags för att dra på kulturkoftorna och besöka regionmuseet. det var bara wern som hade en kulturkofta på sej dock.

och det var det bästa besöket på länge. först kollade vi på elsa beskows sagovärld. även om det för min del bara innebar svaga minnen så var det hur mysigt som helst att titta in i hattstugan och följa med på olles skidfärd. vi hade beslutat oss för att inte ta med kameran vilket var ett misstag,d et fanns hur många bra ställen som helst att ta finfina kort på. vem skulle inte vilja se lenore fika inne i hattstugan, eller segla på en riktig barkbåt med eklov som segel? hon kanske inte kände igen så mycket men det var skoj ändå. hon tittade förundrat på den superstora älgen, blåbären och råttan. vi ska minsann gå dit igen och då ska vi ha kameran med! vill du följa med?

sen gick vi in på nästa utställning; Det är bara lite AIDS. Jäklar vad bra den var! Samhällskritisk som få, rolig, genomtänkt och helt enkelt fantastisk.

"I färg- och detaljspäckade bilder lever människobesläktade djur, turtlar, hundhuvuden och taggiga knivar i en värld lik vår egen, men där absurditeten vridits några varv extra.

Med ett uppskruvat tonläge blottlägger Sara Granér maktrelationer på ett drastiskt sätt. En läkare berättar för den nyfödda att ”från och med nu blir allt bara värre”. En hund får tillbaka sina provresultat från en sjuksköterska med orden ”det är ingen fara, det är bara lite aids.”" Så står det på museets hemsida, och det sammanfattar ganska bra vad utställningenhandlar om.

Smakprov

 

det är ta mej tusan brilljant! jag kan gå och titta på den varje dag! vill du följa med?

 

slutligen föreslog herr kulturkofta att vi även skulle gå och titta på tavlorna. han verkade inte tycka att det var så mycket att hänga i julgranen, han gillade mest hur konstnären hade namngett sina verk. jag, å andra sidan, blev stormförtjust.

låt mej presentera pressbilder från elina merenmies utställning!

Etré Vivant

 

Connected

 

Min favorit såg ut som en saga. Men inte en glad saga utan en sån man berättar när det åskar ute. Den fanns inte bland pressbilderna eller bland galleribilderna som jag har länkat till, men den liknade den här:

Black Tree

 

undrar vad det kostar? att köpa en sån tavla. antagligen för mycket, om man är snål som jag. men det betyder juh bara att jag får gå och titta på dom igen. vill du följa med?

det bästa med den här utflykten var att lenore också gillade den. hon tycket det var skoj hos elsa där hon fick leka lite och pilla på saker, hos sara fanns det juh så mycket färger att huvudet gick i ett på henne och hos elina var det så stort och luftig. alldeles slut var lillstrumpan när vi gick ut sen.

det näst bästa var att det så klart är GRATIS! puuuurrfekt för plånboken. så; när ska vi gå till regionsmuseet?