här är den, min fantastiska c-uppsats i religion! varsegod alla vetgiriga, här har ni en förträfflig helgläsning =P

(tryck på bilden, scrolla ner och tryck på länken för fulltext>> för att ladda hem den i pdf- format)

förlåt för den dåliga uppdateringen. livet snurrar på i hundrafjorton knyck för tillfället och svängarna är väl minst sagt skarpa. men vi håller på och håller på, det ordnar sej alltid till det bästa.

just nu t.ex. letar vi efter ett nytt duschdraperi. jag hittade det är, och titta vilket fyndpris!


han finns ju i hela 14 färger! och är EXTRA PRISVÄRD! wern var lite motsträvig, han undrade om man fick ha killen hängandes på heltid i badrummet eller om det skulle innebära speciella duschtider efter fackets föreskrifter.
jag undrade mest om man fick titta medan draperiet tvättades...



lägg i shoppingbag, ja tack!  om du också vill ha honom hängandes kan du hitta honom här.

han levereras ju med upphängningsringar och allt! i smidigt textilmaterial! vattentät är han också, vilket kan vara bra om man ska leka med honom i duschen varje dag...

---

hahaha, vill man ha honom i Färg: Hampa får man den här killen



han var även choklad och åskblå. men werner föreslog att vi kunde köpa varsitt. han ville nämligen ha ett svart:



men hon var ju också lite dyrare, som sej bör =P men bara 7 kronor i månaden, rätt prisvärt ändå får man väl säga.


tänk vad roligt man kan ha en solig höstdag när skrället är sjukt och en storstädning inte lämnar mycket annat kvar åt dagsplaneringen än att storstäda och fixa till hemmet =)

fantastiskt roligt http://www.arbetsformedlingen.se/4.1799db4911df80d2fa9800024.html?id=1960097#.TklRxSueArJ.facebook

Ingen portfolio? Inga refernsjobb? Ingen kaka.



underbart!

hur sjukt är inte det här då? här sitter man i grodan (ja, jag vet att det är godan men det här ett internt skämt mellan mej, werner och Rocky) ro och försöker bräcka sin mamma i alfapet.

under väntetiden spanar jag in menyn, och ser rubriken tjejspel. detta måste utforskas! och följande kategorier räknas då till tjejspel



så in i bombens sjukt att jag inte tänker diskutera det något mer. bara sitta med munnen som en fågelholk och fundera på vad det är för en jävla värld min lilla tjej ska växa upp i...igen.

(i övrigt så handlar de flesta quizen om mode, smink, pojkvänner och stjäntecken... nått annat vore ju inte att tänka på.)

joo, jag vill tillägna ett inlägg till ett annat gäng a-lagare, som jag inte har träffat på 6 år.

det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.

fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.

på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.

mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.

jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.

man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.

då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.

och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.


baksidan av våran vagn


ena sidan av våran vagn =)


väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...



finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?


vår vagn


den enda bilden jag har från vagnen... fint va?


hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha

idag var det en a-lagare på en solig bänk med bolagskassen i högsta hugg som berömde mina fina ben klockan åtta på morgonen. tack! sa jag, log och menade det. då önskade han mej en fortsatt trevlig dag, och jag tror att han menade det också. detsamma, hojtade jag och då höjde han på ett ögonbryn och på handen som stadigt höll i en okänd butlej inuti den mörkblå påsen samtidigt och lät mej förstå att hans dag minsann var tipp topp allra redan.


i början på juni när jag skulle toasta en sittning på kåren sprang jag till resecentrum i kristianstad. då fick jag också en komplimang av en annan a-lagare (det är ju trots allt ett ganska stort och nationellt spritt lag tyvärr). han sa att jag var det vackraste han sett på hela dagen, inklusive Aurora. Jag vet inte om vi tänkte på samma Aurora, men chansen är nog ganska stor. Men lika glad för det blev jag, och han såg rätt nöjd ut han också.



En komplimang är alltid en komplimang, så länge den är sann. Jag ska bli duktigare på att slänga komplimanger omkring mej, kanske inte till varenda kotte som springer förbi mej på en solig bänk i parken, men åtminstone de gånger jag känner att det är min tur att sprida lite vardagsglädje.

---

jag kom på att jag kanske skulle nämna att jag så klart får komplimanger av wern också, när jag förtjänar dom. det är absolut inte så att jag är svältfödd =P men det är alltid lite mer glädjande när det kommer från oväntade håll, eller hur? så därför tänkte jag att jag, utan att vara full på en parkbänk klockan åtta en torsdagsmorgon eller klockan tre en onsdagseftermiddag, skulle börja slänga lite vänliga ord omkring mej till okända personer. det kan ju vara det enda som behövs för att det ska bli en bra dag =)

sommarens stora minus heter



och är asäckliga.

dom är äckliga när dom är ens egna, men om man tydligen delar sin andrahandssommarlägenhet med ett gäng envisa äckelsnuskar är det fan värre. vi har slagits med dom ända sen vi kom hit, blivit av med dem periodvis men minsta lilla så kommer det en hel armé igen. helt sjukt. alltså måste vår husvärd ha en dold anledning nånstans som vi/jag inte har letat efter och inte kommer göra något åt. för det är omöjligt att så många kan komma så snabbt annars.

som nu, de har varit borta i flera dagar. sen åt jag en nektarin klockan sex, vimsade till mitt huvud och glömde kärnan på bordet i en halvtimme. SIMSALABIM! 5o stycken. wern har lärt mej det magiska tricket med äppelcidervinäger men jag tror att dom jävlarna har kommit på det nu.

URK!

idag har mitt hjärta och min hjärna haft en konflikt. hjärnan har varit den rationella, den normala och hjärtat har slagits i tusentals små totalt krossade och förtvivlade bitar.

ungefär så här har konsversationen i min kropp låtit:

hjärnan: ÄH, kom igen. det handlar om fem-sex dagar, och hon är i fullkomligt trygga händer. du har ingenting att vara orololig för

hjärtat: jag är inte orolig, jag är förkrossad

hjärnan: men varför? du är en sån jävla mespropp

hjärtat: PROPP?! ja tack, jag hade hjääärna (hahahaha, inside joke) (<-- lägg märke till den dubbla humorn hjärtat bjussar på) tagit en propp, hellre döden än detta hemska plågeri!

hjärnan: tönt! vadå plågeri. skrället är med alla hon tycker om under tiden och kommer inte märka att du är borta knappt?

hjärtat: jag skiter väl i skrället, det är jag som är ledsen! det är jag som är ledsen, det är jag som kommer sakna henne. det är jag som inte vet hur jag ska kunna slå i takt utan hennes närvaro! det är jag som behöver henne, inte tvärtom. hur puckad är du som inte förstår att jag inte är någonting utan henne?

hjärnan: du behöver inte vara otrevlig lilla hjärtat. jag säger bara att det kommer gå bra, och att du inte behöver vara itu om du inte själv vill.

hjärtat: dududuuuu - numret har ingen abonnent - dududuuu

hjärnan: hallå! jag försöker trösta dej här, sluta vara så omöjlig!

hjärtat: jag är inte omöjlig, jag är krossad.

hjärnan: MEN VA DET DÅÅÅÅ SABLA TÖNT!!

hjärtat: buhääääää



och ja, jag bölade hela vägen från kristianstad till hässleholm. sen var det för mycket slow-drivers som irriterade mej och hjärnan kunde blocka det söndertrasade hjärtat som förtvivlat höll kvar minnet av en morgonvarm och gosig liten skräll som sträckte ut armarna för att få en sista kram alldeles för tidigt på morgonen. fy bubblans. den här veckan kommer inte kunna gå fort nog.

har superont i magen, jag hatar att ha ont i magen. det är liksom för störande för att bortse ifrån. men jag tror att magen bara har hemlängtan och är lite sur för att den bara får en tolvtimmarstitt på det efterlängtade hemmet innan det är dags att bege sej tillbaka till tystnaden och ensamheten igen. det känns jäkligt märkligt. jag ska vara ensam i fem dagar för första gången på två år. det kommer vara så tyst! det kommer vara så skönt! jag kommer sakna Skrället så mycket att jag kommer gråta varje natt. jag vill nästan börja gråta nu när jag bara tänker på det.

mitt älskade lilla skrälle.




fast nu har ju jag världens bästa förebild att tänka på när det kommer till att våga (vilja och kunna) lämna bort (fast i mitt fall åka bort ifrån) sin älskade skatt. givetvis tänker jag på min ak och hennes tankar kring all jävla debatt som förs om hur "ofta" (?) hon lämnar bort lillsnäckan för att få en paus från sin mammaroll och vara bara sig själv för en stund. och jag tänker att om hon överlever det där svarta hålet som brer ut sej över hela hjärtat när dörren stängs och man själv och hela ens värld befinner sig på olika sidor om den så gör nog jag också det. nog för att ak är lite bättre på att ha roligt när sånt händer, i mitt fall innebär det en sista arbetsvecka (och annars har det gällt plugg. jag är så jävla party nu för tiden...)

jag tror jag ska ägna min kommande ensamhet åt att läsa. jag har läst megamycket under sommaren, tänkte ge er bra boktips när tillfälle ges.  nu ska jag istället åka och hämta ewieewe från stationen, hurraaaaay!

vet ni vad skrället har lärt sej?

hon kan "trolla bort" saker och säga "båååtha" samtidigt som hon håller upp händerna för att visa att hon inte gömmer något.

hon kan också lägga handen över en sak, ta bort handen för att visa den samtidigt som hon säger "taaaadaaah" (eller oftast bara taaaa eller daaaah")


hon är så söt min unge!!!

sitter här och glor igenom internetets utbud för kvällen. funderar på att gå och lägga mej. i en sekunds tystnad (eller, ja...oljudsfrihet kanske stämmer bättre) hör jag det. tysta elektroniska röster.

följande utspelar sej under tre andningslösa sekunder där hjärtat hinner börja slå lite fortare av nyfikenhet och spänning, eftersom att min hjärna är lite snabbare på att koka ihop förklaringar till saker än vad mitt förstånd är kapabelt till att avfärda dem.

den snabbaste slutsatsen är att de elektroniska rösterna skulle kunna komma från nått dolt fönster på datorn givetvis, och att den allt för låga volymen måste betyda att högtalarsladden har ramlat ut.
en snabb glimt låter ögat berätta att nej, högtalaren är med i spelet fortfarande.

alltså måste det vara nån reklam i nån av de öppna fönstrena och flikarna. men, det är ju bara jag som har suttit vid datorn nu. det betyder att det bara finns en minum av öppna fönster och flikar. när wern sitter vid datorn tar det längre tid att stänga ner allt som öppet än vad det tar att laga mat. typ. men nu är det som sagt bara ett fönster och två flikar. ingen ljudspelande reklambanner så långt ögat kan nå.

ett halvt ögonblicks kittlande fantasi kläcker idén om att det är en rysk avlyssningstråd som på nått sätt har felkopplats genom alla ettor och nollor så att det spelas upp genom en radiosändare som felaktigt placerats i min lilla burk när hon var under tillverkling. en sträng röst ekar genom hela hjärnan och ställer frågan om jag är dum i huvudet. nej svarar jag uppgivet och kastar bort den ryska spionageidén, samtidigt som jag önskar att ett sånt äventyr inte är allt för långt bort. fast kanske inte just ryska, jag förstår ändå inte det så det hade avgjort inte spelat någon större roll om jag kom över ett samtal ellan ryska spioner. "tack", "mormor" och "skål!" blir det knappast några stadshemilgheter röjda av....

"åter till rösterna!" beordrar den stränga rösten i mitt huvud. ja, var fanken kan dom komma ifrån då? det är under denna sista sekund av äventyret pusselbitarna hamnar på plats och det hela avslutas med att jag sitter och ler för mej själv, sakta skakandes på huvudet.

för under denna sista sekund tvingar jag mina trötta öron att lyssna, istället för att bara höra. det är visst engelska rösterna förmedlar sig på. bruten engelska. den brytningen känner jag ju igen, den har jag hört ack så många gånger. det är ju kinesisk engelska!

men vad gör en kines i min dator? en smygande vindpust påminner mej om att fönstret är öppet, och när ögat följer vägen vinden tog så ser det två gestalter så smalaoch direkt obekväma i sina egna kroppar att det måste röra sig om antingen nykläckta fjortonåringar som bävar inför skolstart eller nyanlända utbytesstudenter från östasien som är på kvällspromenad för att se sej omkring i detta lilla pluttland på andra sidan jorden från hemma.
-såå wheeä yååå flåmm? vinden förde med sig en klar och tydlig fråga innan gestalterna försvann från min radar.

så, som sagt, med ett leende och skakande huvud insåg jag att svaret på den första frågan den stränga rösten ställde är "ja, kanske lite.... eller bara fantasifull... kanske lite trög..." och sen kom insikten om att livet ju är fullt av äventyr, om man bara kan få den där sekundens med oljudsfrihet så att man kan uppmärksamma dem. undrar vilka äventyr jag missar eller snubblar över imorgon.


nu är det återigen läggdags. och jag måste tyvärr även meddela att den underbara kamoflagemålningen av ogräset som roat mej under hela örebrovistelsen inte längre finns kvar. iaf inte just precis där jag har sett den varje morgon. men jag hittar den nog på området, för precis som med alla små äventyr har jag inte tagit mej tiden till ett ögonblicks paus i vardagsstressen för att ta en snabb bild på detta tveklust annorlund sätt att hantera maskrosor på.

hej, nu vill jag blogga igen.

inom en snar framtid kommer jag att häva ur mej mina tankar om varför jämlikhet bara är kvalificerat skitsnack och dynga, om hur sanslöst irriterad jag blir när folk tar mej för nån form av hjälplös idiot eller olika förklaringar till varför Öbo Student väljer att måla ogräset istället för att ta bort det.

men vissa saker är viktigare än andra. och detta är en sån sak. idag påbörjades vad som iaf ena halvan av skrällets föräldrapar hoppas på ska bli en lång och underar era, LEGOeran. det är inte jag som är halvan, jag kunde inte bry mej mindre om vad hon leker med (så länge det inte är vapen av olika slag, jag förstår inte vad det ska vara bra för...) men herr wern är givetvis extatisk.


från vänster, på skrälliska:
en haaaeeeää, en vovv vovv och mommo. både voven och mormorpolisen har fått ge mej en puss idag. blomman har plockats flera gånger för att sedan återplanetrats, i den gröna rabatten eller på annat väl valt ställe. mellan mina tår till exempel.


herr wern har även påörjat operation TJATA, eftersom att han vill att hon ska få en "bara liten klosslåda" när hon blir 15 månader. jag säger att eftersom att det är 1 månad innan jul och hennes paketkalender ska fyllas kan vi lika gärna vänta. men som av en händelse verkar werns hörsel försämras drastiskt när detta förslag kommer på tal. od how that works....

nästa helg skjutsar jag hem skrället och wern, och helgen efter det kommer jag med. det ska bli underbart skönt. men först ska ett dop för lilla sötaste Elise  klaras av, jag ska vara den som tänder ljuset och förhoppningen är att inte tända eld på kyrkan.

nu är det dags att natta le screll, och hoppas på att hon inte vill klaga hela natten fram till klockan fyra igen. risken är att jag drabbas av en släng av död då.

vi lever, vi mår bra. men jag har inte tid för sånt här. eller lust. vi kommer hem (tillbaka till skåne) första helgen i augusti. annars är det bara att komma och hälsa på oss här i örebro. vi trivs och har det bra. det är varmt och skrället växer och frodas. hon kan snart springa. även utan nedförsbacke.

hej då, vi syns kanske till hösten. eller någon annan dag.

den här hittade jag hos ida, men den var så bra att jag precis som hon delger er med den. läs och begrunda:

Vem vill blir lärare - och varför?

Då kan du bli lärare.

Förra veckan protesterade lärarna mot de låga lönerna, men de kunde lika gärna protesterat mot att de håller på att dokumentera sig själva rakt in i hängsnaran. De kunde protesterat mot att de har massor med skyldig-
heter men inga rättigheter.

Men givetvis är lönen viktigast, lönen är kvittot på att ditt jobb är betydelsefullt. På att det har status. På att det räknas i samhället.

Vi ställer höga krav på skolan, att våra barn får en god grund att bygga sina framtida liv på. Vi kräver resultat. Och får vi inte de utlovade resultaten, om lille Olle inte klarar målen i fjärde klass, då är det lärarens fel även om det hade underlättat om lille Olle kommit i tid och gjort sina läxor.
Det hade också varit bra om lille Olles lärare inte varit ensam med 25 andra ungar, varav åtminstone två med någon form av diagnos och i behov av extra stöd som hela tiden utlovas men som aldrig tycks komma.

Detta ska läraren finna sig i. Dessutom ska läraren vara glad, tacksam och ta sig tid och lyssna och lösa problem och hitta på roliga saker och vara en energispruta och jag vet inte allt en lärare ska vara men jag vet en sak - de får inte betalt för det.

Någonstans där blir det snett, för om vi ska ha världens bästa skola behöver vi kompetenta och motiverade lärare. Vi behöver inte stora klasser utan resurser. Vi behöver inte minskad planeringstid och ökad toppstyrning.
Vi behöver inte lärare som är rädda för att säga ifrån. Lärare som inte sätter ned foten eftersom lille Olle då springer till sin mamma som skäller ut rektorn och hotar att flytta Olle till en annan skola varför rektorn istället för att ta sin lärare i försvar lägger sig platt av rädsla för att tappa skolpeng och anseende.
Vi behöver inte skolor som tävlar mot varandra med betygsrallyn eller påhittade låtsasprogram där kidsen får larva omkring och lära sig bli programledare i tv istället för andragradsekvationer och svensk grammatik.
Vi behöver inte heller föräldrar som smiter från sitt ansvar och överlåter på skolan att lösa alla problem. Föräldrar som bryr sig mer om att klaga än att se till att lille Olle kommer i säng i tid så att han orkar hålla sig vaken nästa dag.

Vad vi behöver är en lärarkår som klarar av att leva upp till våra, med rätta, högt ställda krav.

I dag undrar jag vem som vill bli lärare. Och framför allt - varför. Vem vill välja ett yrke där det nya mottot står i det finstilta på varje anställningskontrakt: Otack är världens lön.

visst är det så. jag är inte färdig än, men nästa sommar kommer jag att ha läst 11 terminer på högskolan, plus en sommar. bara en termin är överflödig, för att gottgöra min ungdoms slarv och odisciplin. kommer lönen ge sken av min femåriga akademiska skolning och det ansvar jag förväntas ha som ledsagare för morgondagens medborgare? knappast. HA, ingångslönen för en högstadielärare är en piss i havet jämfört med skulderna till csn. nånstans läste jag, innan jag började på högskolan, att om man tog fullt lån under tiden det tog att läsa till gymnasielärare skulle man aldrig nå en lön som gjorde att återbetalningarna till csn hann bli färdiga under ett yrkesliv (som anställd på en kommunal skola iaf). vet inte om det är har ändrats, men det tror jag knappast. och det ser väl knappast bättre ut för högstadielärare kan jag tänka mej. jag valde inte att bli lärare för att jag ville bli rik, jag valde att bli lärare för att jag vet att jag kommer att göra ett jävligt bra jobb och för att jag kommer palla det. jag har tillräckligt med skinn på näsan och styrka i mej själv för att orka vara en bra lärare. jag kommer att göra skillnad i ungdomars liv, och det kan ni tacka mej för sen, om ni har turen att få ha era (framtida?) ungar i min klass.

snart blir jag en av er =)

närmare bestämt innan måndag. för då börjar jag jobba där, och planen är att jag, skrället och wern ska ha hittat ett sommarboende i staden innan dess. och sen stannar vi där tillsl augusti. wern har varnat och sagt att om han gillar det så vill han stanna. jag har sagt att isf flyttar vi tillbaka när jag är färdigpluggad. jag tror att han nöjde sej med det.


min första sommarlovsdag var med andra ord rätt lyckad. eftersom att jag blev med ett ungefärligt heltidsvikariat som pedagogiskt stöd =) det rimmar illa med planen att få vara mer med skrället i sommar, men det är mycket MYCKET bättre än planen att vara helt utan inkomst hela sommaren. helt klart värt en sommar i örebro haha =) och med skrället kan jag ju fortfarande umgås med på eftermiddagarna, kvällarna och HELGERNA <3 för att inte tala om hur nära det är hem till vackraste västerås, bara en timme och 76 pengar bort =) helt perfekt.



så, om det är nån som vet
1) bästa stället att bo på i örebro för en relativt billig peng
2) vad skrället och wern kan hitta på hela dagarna
3) att dom har lust att hjälpa oss att flytta i helgen

så är det bara att höra av sej =)

nu väntar jag bara på ett informationsmejl och på att wern kommer hem från skolan med ännu mer information om hur sommarplanen ser ut, sen är det dags att sätta igång med operation ÖREBROÄVENTYRET.

so long skåne, ses i augusti =)