hur sjukt är inte det här då? här sitter man i grodan (ja, jag vet att det är godan men det här ett internt skämt mellan mej, werner och Rocky) ro och försöker bräcka sin mamma i alfapet.

under väntetiden spanar jag in menyn, och ser rubriken tjejspel. detta måste utforskas! och följande kategorier räknas då till tjejspel



så in i bombens sjukt att jag inte tänker diskutera det något mer. bara sitta med munnen som en fågelholk och fundera på vad det är för en jävla värld min lilla tjej ska växa upp i...igen.

(i övrigt så handlar de flesta quizen om mode, smink, pojkvänner och stjäntecken... nått annat vore ju inte att tänka på.)

den här hittade jag hos ida, men den var så bra att jag precis som hon delger er med den. läs och begrunda:

Vem vill blir lärare - och varför?

Då kan du bli lärare.

Förra veckan protesterade lärarna mot de låga lönerna, men de kunde lika gärna protesterat mot att de håller på att dokumentera sig själva rakt in i hängsnaran. De kunde protesterat mot att de har massor med skyldig-
heter men inga rättigheter.

Men givetvis är lönen viktigast, lönen är kvittot på att ditt jobb är betydelsefullt. På att det har status. På att det räknas i samhället.

Vi ställer höga krav på skolan, att våra barn får en god grund att bygga sina framtida liv på. Vi kräver resultat. Och får vi inte de utlovade resultaten, om lille Olle inte klarar målen i fjärde klass, då är det lärarens fel även om det hade underlättat om lille Olle kommit i tid och gjort sina läxor.
Det hade också varit bra om lille Olles lärare inte varit ensam med 25 andra ungar, varav åtminstone två med någon form av diagnos och i behov av extra stöd som hela tiden utlovas men som aldrig tycks komma.

Detta ska läraren finna sig i. Dessutom ska läraren vara glad, tacksam och ta sig tid och lyssna och lösa problem och hitta på roliga saker och vara en energispruta och jag vet inte allt en lärare ska vara men jag vet en sak - de får inte betalt för det.

Någonstans där blir det snett, för om vi ska ha världens bästa skola behöver vi kompetenta och motiverade lärare. Vi behöver inte stora klasser utan resurser. Vi behöver inte minskad planeringstid och ökad toppstyrning.
Vi behöver inte lärare som är rädda för att säga ifrån. Lärare som inte sätter ned foten eftersom lille Olle då springer till sin mamma som skäller ut rektorn och hotar att flytta Olle till en annan skola varför rektorn istället för att ta sin lärare i försvar lägger sig platt av rädsla för att tappa skolpeng och anseende.
Vi behöver inte skolor som tävlar mot varandra med betygsrallyn eller påhittade låtsasprogram där kidsen får larva omkring och lära sig bli programledare i tv istället för andragradsekvationer och svensk grammatik.
Vi behöver inte heller föräldrar som smiter från sitt ansvar och överlåter på skolan att lösa alla problem. Föräldrar som bryr sig mer om att klaga än att se till att lille Olle kommer i säng i tid så att han orkar hålla sig vaken nästa dag.

Vad vi behöver är en lärarkår som klarar av att leva upp till våra, med rätta, högt ställda krav.

I dag undrar jag vem som vill bli lärare. Och framför allt - varför. Vem vill välja ett yrke där det nya mottot står i det finstilta på varje anställningskontrakt: Otack är världens lön.

visst är det så. jag är inte färdig än, men nästa sommar kommer jag att ha läst 11 terminer på högskolan, plus en sommar. bara en termin är överflödig, för att gottgöra min ungdoms slarv och odisciplin. kommer lönen ge sken av min femåriga akademiska skolning och det ansvar jag förväntas ha som ledsagare för morgondagens medborgare? knappast. HA, ingångslönen för en högstadielärare är en piss i havet jämfört med skulderna till csn. nånstans läste jag, innan jag började på högskolan, att om man tog fullt lån under tiden det tog att läsa till gymnasielärare skulle man aldrig nå en lön som gjorde att återbetalningarna till csn hann bli färdiga under ett yrkesliv (som anställd på en kommunal skola iaf). vet inte om det är har ändrats, men det tror jag knappast. och det ser väl knappast bättre ut för högstadielärare kan jag tänka mej. jag valde inte att bli lärare för att jag ville bli rik, jag valde att bli lärare för att jag vet att jag kommer att göra ett jävligt bra jobb och för att jag kommer palla det. jag har tillräckligt med skinn på näsan och styrka i mej själv för att orka vara en bra lärare. jag kommer att göra skillnad i ungdomars liv, och det kan ni tacka mej för sen, om ni har turen att få ha era (framtida?) ungar i min klass.

hmmm det måste vara måndag med andra ord.

jag har ungefär elva miljoner saker jag skulle vilja blogga om. men jag pallar inte. för att jag är sur, och då vill jag kunna få ur mej surheten på nått sätt. mitt sätt att göra mej av med den är att skriva bort den. meeeeeen om jag gör det, då blir andra sura. för helt plötsligt är det så jävla mycket bättre att behålla all sin surhet för sej själv, låta den äta upp en inifrån så att man sitter tyst och butter med ett jävla kalashumör och förpestar tillvaron för alla i närheten. jäpp, det är riktig känslohantering det.

SKITPISSJÄVLAHELVETESFAAAAAN! och flera könsord som ni inte vill se. eventuellt ett yrke också, av olaglig typ.

ska man inte kunna få vara som man är eller? jag saknar min mamma. för mamma har fattat att jag är som jag är, nu när jag inte blev som jag skulle... och är man sur eller arg kan man väl få vara det en liten stund, skälla ur sej lite för att lätta på trycket och sen gå vidare i livet lite gladare. min mamma är bäst på att låta mej skälla lite, tack mamma för att jag får skälla på dej när världen är dum mot mej. eller när jag är dum mot världen. =)

och så saknar jag linn. för med henne kunde man utagera all den ilska som ändå fanns kvar och byggde upp sej till ordentlig vrede. och då kunde man spela kubb inomhus. bara för att det känns så skönt i kroppen när det smäller hårt och jävligt när man kastar saker. vill man inte plocka upp saker som man kastar, kastar man alltså kubb. för kubb ska ligga utkastat. eller, om man inte vill ha sönder grejer så kastar man plastglas. jag har jättemånga plastglas, men aldrig får man kasta ett endaste ett. jävla fan också. tack linn för att du kastar saker med mej när jag är arg på världen. eller när världen är arg på mej =)



hade jag haft mustach hade jag lätt sett ut så här nyss.



men titta vad som hände nu. jag skrev bort min surhet, utan att för den sakens skull berätta varför jag var sur. men jag fick lätta på trycket och vips är det borta. jävligt dåligt sätt, enligt somliga. somliga kan hoppa och fara, tycker jag. elller så borde somliga få sej en lusing och ge fan i hur jag är sur, kanske bara gilla läget och låta mej vara som jag är. jag försöker så mycket jag kan att hantera mitt humör, men nånstans kanske det bara är att erkänna att jag är mitt humör. mitt humör är jag. ska jag vara utan mitt humör måste man medicinera bort det, och då är jag ju inte jag längre. och vill du att jag inte ska vara mej själv, då kanske inte jag vill vara med dej alls.

men jajajajaJAAAA jag skaaaaaaaaaaaaa försöka hålla ordning på mitt jävla humör. men, med handen på hjärtat; jag är iaf glad över att jag har nått, så det så.


och nej, det var inget särskilt. jag kanske bara var sur idag. just nu. för en stund sen.

---

cepejävla blogg.se kan också hoppa och fara för att det fan aldrig fungerar när man vill.

här sitter man och slösurfar lite, börjar fundera lite på sommarkläder och på om man kanske faktiskt skulle börja shoppa som jag gjorde när jag gick i gymnasiet och högstadiet. dvs shoppa lookar istället för plagg som var fina för sej.


tittar runt lite på mina sidor och kommer över detta


ett par korta tajta shorts. ett önsketänkane, eller en målsättning tänker ni då kanske.

jag kan tala om att jag snarare tänker VAD I HELVETE!?!

varför då borde ni undra nu. jo, det ska jag glatt tala om.







det är inte shorts för kvinnor, eller ens fjortisar. det är shorts för barn. strl 86-128. inte vilka barn som helst heller, utan givetvis flickor.

ni vet kanske att jag och wern diskuterar och argumenterar ganska mycket med varandra och med andra om vilka kläder skrället ska ha på sej. jag och wern har en ganska enad front, med lite luckor i där vi tycker olika med accepterar varandras åsikter så pass ändå att vi är typ överens. vanligtvis brukar argumentationen med andra gälla färgval (werns hjärtefråga) men ibland också funktion.

och dom här "byxorna" är ett klassiskt exempel på barnkläder helt utan någon form av funktion. eller är det bara jag som inte riktigt kan se skrället som nyss lärt sej krypa och gå (om vi håller henne) tulta omkring i parken med ett par jävla shorts som knappt täcker blöjkanten. med ett flätat jävla skärp runt höfterna för att hålla upp det onödigt dyra och opraktiska tygstycke som hämmar henne?
eller för all del, eftersom storleken tillåter; kan ni tänka er någon flicka i ålder 1-8 år som behöver ett par superkorta shorts med flätat bälte?
jag tänker mest på att jag har för mej att jag själv i åldern 1-8 år faktiskt rörde mycket på mej. lekte. busade. hade behov av kläder som tillät mej att hoppa, klättra, springa och busa rent allmänt. inte svassa runt med ett flätat jävla skärp runt de obefintliga höfterna och leka the hills junior.

och då har jag inte ens visat det värsta än.



dom är slut i alla storlekar utom storlek 122.

det skär i hjärtat på mej.

strl 86 är slutsåld. storlek 86 kan jag tala om för er som inte vet det är vanligast hos barn i ålder 1- 1½ år. även enligt h&ms egen storleksguide. ungefär samma ålder som barn brukar lära sej stå och gå i. perfekt va? din dotter kan knappt gå, knappt prata, använder antagligen någon form av blöja fortfarande  men ett par minishorts ska ungen ha! helt jävla stört.

nu blev jag för arg för att diskutera vidare, nu ska jag gå och lägga mej hos skrället och göra detsamma som hon; sova gott och drömma om nått som får mej att skratta i sömnen! det lär inte vara om minishorts.


PS: för er som undrar finns det givetvis en hel drös med minikorta jeanskjolar också, inte vida utan precis såna jag själv har. så att jag och skrället kan matcha varandra i sommar...

en väldigt kort lista på saker jag hatar:

FOLK SOM SJUNGER ELLER EGENTLIGEN MEST BARA YLAR PÅ BUSSEN FÖR ATT DOM TROR ATT DOM SJUNGER BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA GAP- LISOR SOM HÄNGER PÅ TOPPLISTORNA OCH DÄRFÖR ANSER SEJ HA RÄTTEN ATT SJUNGA UT SÅ ATT NÅGON I BUSSEN KAN UPPTÄCKA DOM OCH SKICKA IN EN VIDEO TILL IDOL 2011 ELLER 2042 SÅ ATT DOM ÄNTLIGEN KAN NÅ UT TILL MASSORNA MED SIN MUSIK SOM BETYDER ALLT I HELA VÄRLDEN FÖR DEM OCH ÄR SÅ HIMLA GENUINT ORGINELL OCH HJÄRTLIG.


för i helvete, håll tyst och lyssna på din ipod med kakhålet stängt istället.


som min gode vän jakob en gång sa till mej när jag uppvisade min egen storslagna talang inom sångkonsten;

- vem är det som sjunger den låten?
- blabla (jag visste då och sa nått namn som jag inte kommer ihåg nu)
- vi kanske ska låta det vara så då.

det här är fan en dyster dag. inte nog med att vi igår drabbades av något som EVENTUELLT kan vara en terrorattack (det är inte uträtt, det är fullt möjligt att det en ensam eller ett gäng galningar, för såna finns det fan gott om vill jag lova) utan dessutom blommar hela statusuppdateringssidan på facebook upp med allsköns obildade, HEMSKA önskningar och anklagelser.

snälla jävla idioter till människor, detta vill jag säga till ER:

MUSLIMER per definition är inte terrorister. MUSLIMER är den benämning på människor som tror på profeten Muhammed och Koranen. ingenting annat. MUSLIMER kan se ut precis hur som helst, eftersom ISLAM är en VÄRLDSRELIGION och alltså ingenting som bara finns i mellanöstern.

att säga att MUSLIMER per definition är terrorister för att en grupp som kallar sig al- qaida benämner sej som SHIAMUSLIMER och har utropat heligt krig mot västvärldens stormakter är så jävla OBILDAT, KORKAT, FÖRDOMSFULLT och TRAGISKT. det är på riktigt som att säga att alla kristna är som den fiktive Sten Frisk från Tre Kronor, ja ni vet han som sprängde hela bygden i det sista avsnittet. För det är precis samma sätt att tänka (bortsett från att Sten Frisk inte finns på riktigt, men ni fattar..kanske, bevisligen är ni ju lite tröga...)

Sen när fick en liten människa, eller en liten grupp människor, lov att representera över EN MILJARD människor, utan att dessa människor har fått rösta om det? Skulle ni på allvar säga att t.ex. Anders Eklund representerar svenskarna? För det är precis så ni själva resonerar om DOM DÄR.


Och för i helvete! SLUTA VARA SÅ JÄVLA VI-MOT-DOM- INSNÖADE INNAN JAG KRÄKS PÅ ER! hur hade ni tänkt att vi (som i mänskligheten) någonsin skulle kunna komma nån vart med det här eländet vi har hållt på att skapa nu i några hundratusen år om vi aldrig slutar se oss som något annat än ett enat folk? vi är människor. vi är lika. alla bebisar som föds är precis lika underbara, borde få ha samma möjligheter och förutsättningar men tack vare människor som tänker att de själva och de sina är bättre än DOM ANDRA, så blir det inte så. tack vare såna tankar är världen upp och ner, som de säger i Rädda Barnen- reklamen. vill du verkligen tillhöra den gruppen?

"det här är ju bevis på...."- meddelandena läser jag inte ens. det är inte bevis på nått? säpo och alla andra som håller på med utredningen av det som har hänt har inte gått ut med några bevis över huvudtaget. så sluta dra förhastade slutsatser grunnade på fördomar och någon form av självuppfyllande profetsia om att det kommer gå åt helvete för sverige för att vi tar emot flyktingar och emigranter. det är klart det kommer gå åt helvete med sverige, men knappast på grund av mångkultur och populationsökning. snarare för att det kommer gå åt helvete med hela världen om vi (mänskligheten) kommer att fortsätta att behandla varandra som vi gör idag.



och sen en fråga. det är idag 12 dagar kvar till julafton, en högtid som sägs påminna oss (människor) om att vara givmilda, solidariska och kärleksfulla. detta ska då enligt hypotesen gälla alla människor, oavsett religionstillhörighet, för att den goda viljan så att säga smittar av sej och värmer så skönt i allas hjärtan.

får jag då fråga hur varmt ditt hjärta kändes idag när du önskade livet, nej förlåt...när du ville UTROTA lite över en miljard människor?

eller hur varmt blev ditt hjärta när du tyckte att en bomb i stockholm skulle betyda att hundratusentals BARN i nöd skulle skickas hem till länder där de går en säker död till mötes?

kändes det som att julstämningen kom på topp idag när du fick nicka och stolt skriva att "det här var juh det sverigedemokraterna sa, hahaha"?

när du tände det tredje ljuset i adventljusstaken idag, mådde du lite bättre av att hoppas på att detta skulle få till följd att sverige inte längre skulle ta emot en endaste flykting (det vill säga en människa av kött och blod precis som du själv, om än med det lite tråkiga problemet att h*n inte längre är säker i sitt eget hem, i sitt eget land på grund av vad h*n tycker, tänker, älskar...)?

det är en jättehemsk sak som har hänt vår huvudstad i helgen. skulle det då inte vara mer rätt att faktiskt bli arg och ledsen över det , och önska finna förklaringen till varför och vem/vad som ligger bakom istället för att genast hitta på syndabockar och orsaker utefter sina egna värderingar och fördomar?



jag vet inte vad mer man kan skriva, jag blir bara så less på alltihop. fy för i hela tusan.

... eller OJ, julvärd kanske det ska vara?

nej, ljugvärd passa alldeles utmärkt. jag och wern glodde på burken, det fanns ingeting vettigt så vi hamnade på barnkanalen och nostalgiavsnitt av Bert. Efter Bert var det dags för Lilla Aktuellt. Wern frågade vad som var kärriärmässigt värst; Svt24 eller nyhetsankare för Lilla Aktuellt. Svår nöt, vad tror ni?

Hur som helst. På Lilla Aktuellt berättade reportern snällt för mej att jag ska ha första klassens lögnare hemma hos mej på självaste julafton. TVI VALE!

Årets julvärd är nämligen André Pops.



En för mej helt okänd människa, men så tittar juh inte jag på Sporten heller.

Jag tänkte definitivt ge honom en chans. Visst, herr Weise är den bäste, men vi kan juh inte ha det gamla skrället hängades i rutan i alla år och alla efterträdare har ju varit si så där. Men det tog inte många sekunder förrän min öppenhet skulle förbytas till bitter avsky (inte riktigt kanske, men mycket stark skepsis åtminstone).

Varför? Jo, herr Pops medger inför hela nationen att han tänker LJUGA för sina BARN på JULAFTON!!! Hur många poäng i helvetet ger inte det då?
Han menade att eftersom att hans barn bara är 2 respektive 4 år gamla så planerade han och hans lika ondskefulla fru att LJUGA för dem och säga att julafton är den 23. För då behöver barnen inte sakna sin pappa på julafton!

Smart tänker ni då. ICKE! Han LJUGER JUH! För sina barn, på JULAFTON! och inte ljuga som i eventuella vita lögner om jultomten utan en regelrätt scam om när själva julafton är. Vill man fira jul med sina barn firar man jul med sina barn istället för att sitta och skräpa i tv- soffan hela dagen. STUPID POPS!

Jag bestämde mej snabbt för att här hemma ska tv:n vara avstängd tills precis klockan 15:00 och den stängs av så fort herr syrsa sjungit färdigt. Ritualen upprepas klockan 19:00 då älskade Karl- Bertil kommer, och sen stängs den av så snart Tage Danielsson tystnat. Jag vill INTE befatta mej med utstuderade lögnare på julafton. Det betackar jag mej för.

Nu ska jag avnjuta dagens snöfall lite till. Och muttra över att dom tydligen släpper in vad patrask som helst i julsoffan nu för tiden. Nästa år kanske vi har den äran att tillönskas god jul av Thomas Quick...

Om man aldrig får ett svar, ska man fortsätta prata då?

Om man alltid blir avbruten, betyder det att man inte har något viktigt/intressant att säga?

Hur mycket ska man själv lyssna för att få en aktiv åhörare till det man själv säger?


Tjata, eller ge upp?
Tystna, eller ge hals?


Jag vet vad jag tycker, men det är dessvärre inte det jag har ork till att göra... Eller lust med heller, för helt jävla ärligt:

HUR I HELVETE SVÅRT KAN DET VARA?!?!?!?


Jag begär inte mycket, jag ska absolut inte vara i ljuset hela tiden, men i helvete att jag finner mej i att bli ignorerad dagligen om jag inte höjer rösten, blir arg eller tjatar!
Och ändå märker jag att det är det jag gör, finner mej i det. Blir arg, sur och makalöst irriterad istället. Och gissa hur populärt det är?



SHIT vad jag saknar att föra ett samtal med någon, som lyssnar eller åtminstone svarar på tilltal. Min lilla skönhet lyssnar förvisso, men någon vidare feedback får man inte alla gånger. Och den andre... ja, vad ska man säga. Hur ska jag kunna veta när du pratar med mej? JO serru, vi är tre personer i den här lägenheten. En av oss kan inte prata, vilket gör det ganska enkelt att räkna ut vem som förväntas svara när den andre vill föra en dialog.



Ibland är det underbart att vara föräldraledig, och ibland är det ett litet fängelse man vill rymma ut ur. Dock gärna tillsammans med barnet.
Shit, jag behöver verkligen komma ut mer. Och när jag gör det, då ska jag tusan inte bara sitta och gnälla heller. Skärpning, fröken, det är ditt liv det handlar om!

Snurrigt inlägg? Då skulle ni se hur det ser ut i mitt huvud!

Och, nej: Så illa är det inte. Bara ibland, och jag måste få ur mej saker annars exploderar jag och går i tusen bitar.

det här om yttrandefriheten

jag kopierar en kommentar jag lämnade hemma hos jeanette

"det jag stör mej på är att folk har en skev uppfattning om yttrandefriheten, att den bara gäller åt ena hållet liksom. om jag säger A och du säger B för att du inte alls höll med om A så har ju båda åberopat yttrandefriheten. folk har nått knas med det där, att YF bara skulle gälla saken A. att ingen får tillägga vare sej B eller C mot/för/till A. det är ju för höge farao det den är till för. för att folk ska tjaffsa i tusen år på internet om vad som är rätt och fel medans världen går åt helvete utanför =)"

tillåt mej förklara tydligare:
Jag säger: GULT ÄR FULT!
Jimmie tycker att gult är fint. Och han väljer dessutom att berätta varför han tycker att gult är fint. Och att han tycker att jag har fel.
Jimmies kompisar tycker också att gult är fint, och håller med Jimmie. Jag är dum som inte förstår att gult är fint.
Många verkar då mena att de kränker min yttrandefrihet, för att de påtalar att de tycker att jag har fel.

DET ÄR FAN INTE SÅ DET FUNKAR!!!

YF gäller för alla hela tiden. Jag får skrika hur mycket jag vill att gult är fult, och alla som håller med får skrika de också. De som inte håller med får skrika ännu mer om de vill. Och jag får skrika tillbaka. Och dom igen. Och alltihop skyddas av vår älskade vackra fina grundlag.

Sen finns det andra lagar som säger att jag inte riktigt får bära mej åt hur som helst mot andra människor, och dessa lagar tycker jag också är finfina. För de skyddar andra människor mot mina ord, om mina ord skulle kränka deras mänskliga rättigheter, deras värdighet eller deras person.

Förut förstod folk det här bättre, med hjälp av det sunda förnuftet. Men sen var människan tvungen att välja; Internet eller sunt förnuft. Och tack vare det valet så flög det sunda förnuftet all sin väg (tillsammans med andra bra att ha- saker så som källkritik, integritet och läslig handstil bland annat).

jag och wern brukar tipsa folk om att gå in på familjeliv och sensationsläsa trådarna där. snaskigare än så blir det sällan. dom har allt från tre kronor- intriger som "hockeytränarn är far till barnet, ska jag berätta för min man?" och "soc ger mej inga pengar, snart hamnar jag och ungarna på gatan" till mirakulöst korkade människor som undrar "mitt barn ramlade ner i golvet, och blöder från örat. vad ska jag göra?" och "är min bebis fleecefilt verkligen inte självantändande?"


oftast så brukar det gå att bara skratta åt trådarna, ibland glo tills ögonen nästan trillar ut för att man inte tror att det är sant. men ibland, ibland blir man bara alldeles förstörd.


Amma efter intag av weed? Snabbt svar önskas!
Hur lång tid efter att man rökt det kan man amma?
Behöver snabbt svar (såklart)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-01 15:29
går det över i mjölken? Att det stannar i kroppen länge har jag ju hittat, men inte mer...

Jag vet inte vad jag tycker är värst... att den här idioten till fruktansvärda människa har en stackars liten bebis som är beroende av henne (det skär i hjärtat, jag får en klump i magen och har lust att börja gråta) eller att fanskapet på allvar menar att hon är förståndig genom att lägga till så klart innom parantes för att påvisa att hon har tänkt igenom det hela och vet att det inte är bra för bebisen.

hjärndöda helvete. jag hade gärna gjort allt som står i min makt för att få spotta henne i ansiktet och sen ta hennes barn ifrån henne.

idag när jag satt och väntade på bussen vid min nya hållplats så stannade det till en bil på andra sidan gatan. ut hoppade en alldeles vanlig gubbe, en sån där som finns i dussintals på alla arbetsplatser världen över. en dussingubbe liksom.
gubben går runt bilen, in bakom busskuren och verkar där inse att den är gjord av glas och därför genomskinlig. då tar han ett kliv över buskarna och hamnar inne på kyrkogården.

jag funderade över vad han hade så bråttom in på kyrkogården att göra, så att han inte kunde använda grinden fem meter bort som alla andra. speciellt när han började gå upp mot grinden, fast på insidan av kyrkogården då.

föga anade jag att det inte var grinden han tagit sikte mot. det var ett par höga buskar som var målet för hans raska promenad. och vad skulle han fram till buskarna att göra? vattna, tydligen. men inte med vatten som alla andra, nope nope. denna gubbe tyckte tydligen att kyrkogården skulle föräras med hans urin, denna tisdag efter påskhelgen. mitt på blanka dan. en helt vanlig gubbe, en dussingubbe.

jag var så chockad att jag bara blängde. när han var klar använde han grinden för att komma ut till sin bil igen, han satte sej och körde obekymrat vidare.



vilken vuxen människa med någon form av tankeverksamhet och respekt i kroppen hoppar in på en kyrkogård för att pinka? jävla idiot. han kom juh körande från stan, var de offentliga toaletterna inte tillräckligt fancy för hans goda smak? om jag nånsin får reda på var han bor ska jag kissa på hans altan. ordentligt. så att det skvätter om det. jäkla gubbe.

tänk... tänk om jag nu kunde skriva av mej lite utan att folk ska tro att det är graviditetshormoner som spökar.

tänk om folk bara kunde.. ja, jag vet inte riktigt. sluta inbilla sej så in i helvetes mycket grejer. kanske lyssna på vad jag har att säga om mej själv, man skulle kunna säga att jag är expertvittne på det området. "MAN" kanske blir så och så och brukar känna ditten och datten, men för fan. jag är inte "man", jag är jag och brukar väldigt sällan falla under kategorin "man"/"alla". så det vore trevligt om MAN kunde förstå det någon gång.

jag vet med bestämdhet att jag i hela mitt liv har sagt jag kan själv, om allt. och jag har inga planer på att ändra det bara för att jag ska få barn. har jag bestämt mej för att jag kan nånting, vill nånting, så gör jag det. oavsett hur "MAN" brukar göra, känna, tycka, tänka.

jag struntar fullständigt i hur många andra man känner som fått barn och då har det blivit si och så och så, och dom kände så och så och så. jaha? och jag är som dessa människor för att? för att jag ska få barn? för att jag kommer ha ett barn? förlåt mej, men josef fritzel, anna anka och djingis khan har/hade också barn, och jag är förvånandsvärt lite som dom.

nu är det heller inte meningen att alla som faktiskt ger mej bra och värdefulla råd ska ta åt sej eller bli sårade på nått sätt, sånt uppskattas helhjärtat och jag är evigt tacksam för alla er. det här handlar inte alls om er, på hedersord! <3<3<3

men får jag höra en gång till hur trött jag kommer vara, hur lite jag kommer orka med och hur jag kommer känna tänka tycka kring det "normala" livet... jag tror faktiskt att jag kommer kräkas rätt ut.

jag är faktiskt jag, och hur JAG kommer förändras bestämmer jag själv, tack så mycket. sen kan juh folk inbilla sej att det inte är så det funkar, men det säger mer om hur lite ni vet om hur jag funkar. för jag kan själv. jag bestämmer själv.

och till alla som förutsätter att det ska hända nått hemskt; påminn mej om att alltid påpeka dödsriskerna och tråkigheterna med allt ni gör.
visste ni att ni kan bli påkörda och få livshotande skador om ni går över en väg. eller bredvid en väg? eller på trottoaren. att ni kan sätta nått i halsen, få andnöd och sen får syrebristskador i hjärnan? trilla i trappen och bli förlamade?
för ungefär lika uppmuntrande är era tankegångar om depressioner och komplikationer. som att det inte vore läskigt nog så värmer såna tankar oerhört. ungefär som att du just nu kanske borde sitta lite lättare på stolen, är du säker på att ett konstruktionsfel inte snart gör så att stolen brakar ihop när du sitter på den och spetsar dej från ena änden till den andra om bara några sekunder? det händer...


så det var det för den här gången. om det känns bättre för berörda kan vi låtsas att jag hade ett hormonutbrott, för man brukar ha det. och att jag tänker be om ursäkt så snart jag lugnat ner mej, för man brukar göra det. you wanna bet?
och som sagt, jag har ingenting alls emot att få goda råd och välbehövliga tips, det är det bästa man kan få. men allt neg och svaga tilltro till min kapacitet att hantera förändringar kan ni behålla för er själva.

seriöst? vad är problemet? det är söndagkväll, jag kan tänka mej att alla svenssons är hemma och tänkte slappa framför TV:n innan den ljuvliga arbetsveckan börjar igen... och vad gör TV:n då.


visar endast och bara rent skit. fy fan. och det tycker dom att man ska betala tv-licens för? aldrig i livet.


dessutom såg jag på reklamen att dom givetvis ska sända "to fast, to furious - tokyo drift" igen. självklart. den har juh inte sänt i någon av kanalerna på säkert ett halvår, så det börjar väl bli dags nu...

stupid jävla TV, snart sätter jag in den i garderoben så den får skämmas lite.

zappade runt i reklamtiden... hamnade på MTV som tydligen helt har slutat med musik och enbart satsar på det ena sjuka programmet efter det andra. hann se att det var nått med freshment high school, och att de skulle få sina första betygskort. så jag stannade kvar i några minuter, vilket jag så här i efterhand ångrar kanske...


jag är inte helt hundra, men vad jag tror så utgår deras betygssystem efter procent som sedan ger bokstavsbetyg. juh högre procent, desto starkare måste väl just det betyget vara?
om jag tänker rätt kan man förenklat säga att det är som vår betygsskala (fast bättre och mer användbar/översättsbar eftersom det framgår om betyget är starkt/svagt).

om jag utgår från att betygen är någorlunda likt utformade, borde deras procentskala kunna översättas till vår crapiga, vilket då är ungefär
0-49% - IG
50-74 % - G
75-89 % - VG
90-100 % MVG

dom har juh fler betyg i USA, men procentuellt är det här vad jag tror att nivåerna ligger på.

på det här programmet iaf, så visade dom tre ungar. om de går första terminen på junior high, är det då som att dom går i nian eller ettan på gymnasiet kanske?

(det är nått jävla cepe som ylar och vrålar och låter som ett jävla mongo här nånstans i huset. vad fan är problemet....?)

hur som helst (men sluta yla ditt mongo!!) visade dom först en unge. han verkade ha hårda krav på sej själv, men trodde ändå att mamsen skulle bli glad när hon såg betygen. han hade 98, 99 och 100 % i tre-fyra ämnen. sjukt bra, duktig kille! (nu låter det som att mongot bölar och ylar.. som en dålig film) sen ser mamsen resten av betygen, 82 och 85 % i två andra ämnen. och vad gör tokkärringen. hon skäller ut honom, säger att han är skit. this is crap,
säger fanskapet till förälder. och bannar honom om att han måste plugga hårdare och bättre. skärpning unge herrn.

MORR MORR MORR MORR

nästa unge. jag hoppas på att reaktionen i hennes hem ska bli bättre. se där, mamma och pappa tillsammans. hon läser upp betygen. 98% 92% 100% hon får uppmuntrande leenden. hyggligt va? sen säger hon o-ooo, this is bad. 82 % i spanska och bara 85% i biologi. och då börjar pappsen. Hur kan du ha bara 85% i biologi, jag är juh läkare?! det finns 27 läkare i familjen, du borde ha över 90 %. Det är ta mej fan sjukt. Då säger hon att hon kan skaffa en stödlärare, var på pappa doktorn säger att han ska vara hennes stödlärare tills hon kan det där. och så var det med det.

jag sitter framför TV:n och är typ helt svart i ögona. fy faaaaan. fan fan fan vad jag mår illa av sånt där.

sen är det dags för den tredje ungen. han berättar medan han hämtar betygen i brevlådan att det här året var tänkt som en nystart för honom, tydligen har han misskött skolan lite innan. han verkar ganska bekymmerslös, men man ser att han är lite orolig, kanske nervös på det där ärliga och smått hoppfulla sättet.
han går in till sin mamma och strax efter kommer pappan. 52 % i ett ämne, 60 % i nästa. föräldrarna säger ingenting, utan tittar bara på honom med små leenden (ärliga såna) och nickar åt honom att fortsätta. det här går bra, det duger som det är. 80-nått i ett ämne. förvånade uppskattande miner från alla tre. och sen två ämnen som han har fått höga 90-nått i. typ 98 %. och föräldrarna blir så glada, han blir så förvånad och glad. jag har aldrig fått ett A förut säger han stolt när de sätter upp betygskortet på kylen. han står kvar och tittar på det en lång stund. och föräldrarna pyser över av stolthet. han reflekterar över betygen och säger att han juh faktiskt inte har gjort speciellt mycket och ändå gick det så här bra. undrar vad som händer om jag anstränger mej, ser han ut att tänka, även om han försöker behålla sin coola lugna stil.



jag vet inte, vad tror ni funkar bäst. not good enough- stilen, jämför dej med resten av oss och skäms- stilen eller uppskattningen, glädjen, berömmet? till vilka föräldrar hade du velat visa upp dina betyg?

fy fan säger jag bara. föräldrar som de två första borde fan... stryk skulle dom ha, och ordentligt med det. du fick mvg-, lilla a... it's crap! kärringfan säger åt sin son att det är pissbetyg som såna som sänker ner hela hans medel och gör hans övriga toppbetyg värdelösa. för helvete kärring, brinn och brinn långsamt nånstans där skammen inte kan hitta dej.
eller gubben. vilken JÄVLA idiot. det finns inte ens ord för såna, som lägger skam och förnedring på sina barn för att de inte klarar det "alla andra i familjen" har klarat. SÅ VA FAN DÅ DÅ? hörde han ens resten av betygen, ungen kan bli vad hon vill. och hon har väl tusen tillfällen på sej att bättra på de betyg hon vill?

nää, mår illa när jag tänker på det. skulle jag nånsin råka ut för såna föräldrar som lärare sen... gud hjälpe dom. det är allt jag kan säga. för jag vet inte vad jag kommer göra med dom, men i've got a feeling om man säger så och det är väl inte av det förtjusande slaget....

fy fan. nu ska jag gnissla tänder en stund. och va glad för killens skull, han som fick beröm. genuint beröm. som får bli precis vad han vill för hans föräldrar älskar honom ändå. högst tveksam till dom andra, om jag ska vara ärlig. men det är nog bara jag och mina förutfattade meningar om föräldrar som kräver perfekta och högpresterande barn.

seriöst. vad är det för fel på det här landskapet.

jag köper att dom va ute i ottan imorse och plogade, det hade juh faktiskt snöat i natt. men nu, halv nio på kvällen? inte för att det stör mer än nått annat oljud, men kan nån förklara vitsen med att ploga plogade vägar och parkeringsplatser?

för jag, stolt västeråsare och där med norrlänning med skånemått mätt, begriper då fan inte varför snön får ligga ivägen vissa dagar och medans de andra dagar åker runt och plogar bort frost från vägen?

och är det också bara jag, eller är det för jävla dumt att ploga en parkeringsplats när alla bilar är parkerade? det känns som att... som att det är fel helt enkelt. eller har den enda killen vars plats var ledig betalat för att få den plogad?



å andra sidan, det här är juh kommunen som skickar ut sina gubbar att vattna en dag när det har ösregnat i flera timmar också. ska nog försöka bli anställd här efter att arvoderingen är över, verkar juh inte vara allt för höga krav.

stackars jeanette, hon hittar då alltid dom mest störda sakerna.

men jag håller med henne fullt och fast, det här är FAN sjukt och ni MÅSTE läsa. Man känner hur ögonbryna försöker lyfta upp sej själva genom taket.


om man är för lite nyfiken för att orka klicka på länken så handlar det kortfattat om en, från början som jag fattade det, oskyldig grupp på Facebook som helt plötsligt bestämde sej för att byta namn och inriktning. Det är väl okej, om man inte går till en skojgrupp till "Våldtäkter är kvinnornas fel".

fortfarande osugen på att ge nån en käftsmäll? tänkte väll inte det =)

det är den 1 januari, det är tidigt på morgonen och även om jag inte är alldeles bakfull så mår jag väll knappast som en prinsessa. jag har varit uppe sen nio, packat och gjort mej i ordning i den takt första januari tillåter.
jag och pappa åker tidigt till stationen, bara för att jag faktiskt inte ville stressa.
vi kommer dit ungefär halv tolv, tåget ska gå 11.53. då ser jag på en skylt den första dåliga nyheten, blinkande i den fula gröngula färgen alla såna skyltar har
NY TID    12:30
på grund av signalfel i Arboga

men fan, säger jag och pappa unisont. jaja, inte mycket att göra åt. så vi sätter oss på en bänk, och filosofierar lite över livet. efter tio minuter blir pappa uttråkad och jag säger att han får åka hem, att jag klarar mej själv, 23 år nyss fyllda och allt.

---

(skriver du om att jag inte vill diska nu kastar jag dej till krokodilerna, säger min älskade mansvalp. neeej, jag skriver om sj, säger jag. bra, annars blir det krokodilerna, säger han och fortsätter att öva på hur man får disken att försvinna genom att blunda hårt och sen öppna ögonen dramatiskt...)

---

när pappa har hunnit ut till bilen blinkar det till igen, 12:40. det här kommer inte bli bra, tänker jag och suckar. flera andra i väntsalen följer med i suckandet, så det är minsann inte bara jag som har ledsnat på jäääävla sj.
hmm hmm hmm.. jag måste vara i stockholm senast kvart över två för att hinna med det andra tåget, det tar en timme till stockholm... senast kvart över ett måste det jävla tåget gå, gärna en stund innan för att ha lite marginal.

tick tack tick tack, klockan blir 12:30 innan jag faktiskt ger upp, då är den nya beräknade ankomsttiden 13:10.
efter en timme på stationen går jag in till kundtjänst och frågar hur dom hade tänkt sej egentligen. tanten ser snällt på mej, och eftersom jag inte skäller alls på henne så bokar hon om min biljett även fast hon egentligen inte får. tack säger jag och ringer till pappa.

väl hemma igen, efter upplevelsen med termobrallsgubben kommer jag hem, och vilar i två timmar. sen är det dags igen...

inga förseningar anmälda när i kommer till stationen. tåget kommer in som det ska bara nån minut sent, pappa vinkar av mej och sen är jag på väg. hela vägem till norrköping går huuuur smidigt som helst, jag börjar till och med tro på att det blir en smärtfri resa.

av i norrköping, vänder på huvet och ser det igen. ett blinkande budskap som hånar mej i den tilltagande kylan. tåget från stockholm är försenat 10 minuter. för kort tid för att det ska va värt att släpa allt till stationshuset, så jag och några andra medresenärer står kvar och hoppar runt våra resväskor. efetr tio minuter kommer inte tåget, men det blinkar glatt vidare. personal inifrån värmen meddelar att tåget blir ytterligare 10 minuter sent. SUCK, hoppa hoppa hoppa.

sen kommer tåget och jag får hjälp med väskorna av en herre (som jag sen får reda på går ut och röker mellan vagnarna och därför får skäll av sin fru med jämna mellanrum).
väl på x2000 är det tyst och stilla, och ingen personal i sikte. jag tänker faktiskt inte så mycket på det först, utan sitter lugnt och stilla och gnisslar tänder tills jag börjar läsa en stund. efter en timme går jag till bistron för att hitta en macka och en dricka. nissen i kassan upplyser mej om lite saker medans jag betalar, och jag blir alldeles för chockad för att bemöta honom...
- han är ensam på tåget (förutom lokföraren hoppas jag) för dom andra tågvärdarna dök inte upp.
- eftersom att han är ensam är det ingen som kan kolla biljetter, för då är det juh ingen som kan stå i bistron.
jag lägger ihop informationen själv och förstår att det han egentligen också har sagt är följande:
- eftersom att ingen kan kolla biljetterna, så är det ingen som vet om resenärerna ska byta nånstans, vilket gör att kontakt med anslutande tåg blir liiiite svår. så resenärerna på det här förträffliga, och numera 45 minuter sena, tåg är lämnade åt sitt öde. tråkigt för oss, men tydligen prioriterar SJ försäljning av svindyra mackor och burkläsk mer än sina resenärers fortsatta resa.

som lite extra superduper fungerar inte anropet ut till alla vagnar, där ibland min. vi får alltså sitta och gissa var nånstans i världen vi är, och chansa på när vi borde börja göra oss i ordning. det är jääävligt lätt när klockan börjar närma sej åtta nio på kvällen mitt i vintern. kolsvart överallt förutom när man rullar in på stationerna.

slutligen kommer vi till hässleholm, och jag missar ett tåg med en minut, eftersom den lilla nissen i bistron inte kunde hejda det tåget två minuter.

så, istället för att komma hem kloclan 19, som det va tänkt kommer jag äntligen hem. alldeles trött och elendig klockan 22:00.

och nu har jag bestämt mej, jag kommer aldrig aldrig aldrig mer åka nånstans med SJ. jag struntar i hur mycket mer det kommer kosta mej, men det är fan värt för att slippa blir så infernaliskt frustrerad och livstrött.

george michael.

jag hatar dej, från djupet av mitt hjärta. inte på grund av några konstiga fördomar, eller ens något personligt om dej. eller jo, något högst personligt kanske det är, beorende på hur det egentligen ligger till med en sak...

men så här är det iaf, george. jag hatar dej endast och bara på grund av att du förpestade världen med den förbannade "Last christmas"- låten. det står att det är du som både har skrivit och producerat den, och därför förtjänar du en smäll. inte en sån smäll du kanske njuter av, utan en hård jäkel som lämnar spår efter sej. för din jävla låt har lämnat spår efter sej kan jag lova. om jag måste höra den en enda gång till kommer jag att gå WHAM! (haha jag är så fruktansvärt rolig) jag tänkte säga gå WHAM! anhd not in the good way, men som vi alla vet finns det inget bra sätt att gå WHAM på... speciellt inte ditt sätt, george.

men, vi gör alla våra misstag gonjkan. kan jag kalla dej gonjkan? bra, tack.
är det så att det faktiskt är någon annan som ligger bakom den här hemska tingesten, och att du bara har norpat åt dej förtjänst och cred för den så kan du väll säga det. då är det juh självklart inte dej jag hatar, utan den personen. om det är så att det faktiskt är du, ja... vad ska man säga. det enda du kan göra gonjkan, är att dra tillbaka låten. återkalla alla skivor den finns med på, förbjud alla att spela den och tillåt inga covers på den. först då kan jag förlåta dej.

tack för att du tog dej tid, george gonjkan michael... men nu vet du hur det ligger till.



jag önskar alla en god jul, utan minsta tillstymmelse av last christmas- låtar =)

jag: snart får jag åka hem! Blablablablbala.....

wern: har du några planer för nyår förresten?

jag: va, nää. jag har inte hört nått iaf.

wern: nää... för du kommer inte åka ner igen va, om det inte händer nått?

jag: nä, det verkar juh lite menlöst.

wern: va skönt.



hur är det meningen att man ska tolka det egentligen? stupid boyfriend.

nog för att det kanske är det enda jag ser fram emot just nu, att få komma hemhem och va kvar där ett bra tag... men man kan väl låtsas att man kommer sakna den andra om man nu ska va borta i tre veckor? eller? nää. det vore juh dumt.



nämde jag förresten planerna kring min födelsedag (samma dag som jag åker hemhem)?
han har styrelsemöte i karlshamn då, men tänker inte gå på det. inte för att vara med mej, utan för att han inte orkar åka tåg två dagar i rad, och för att han kanske är bakfull. för jag ska juh ändå åka hem, så det spelar juh ingen roll. att jag åker klockan 16nått, fyller år och sen är borta i två-tre veckor... kul va. jävligt kul kille ibland.

nu har ledsamheten byts ut till ren och skär ilska. märker att jag inte är den enda som har problem med det hemmagående pungdjuret. och det är så jävla häpnandsväckande. alla vet precis vad som hände med wilson, vad får resten av mansfolket till att tro att just deras flickvän skulle vara med tolerant än sofie?

sofie hade ett tåladmod av ädlaste guld, aldrig i livet att jag skulle palla det så länge. iofs gjorde hon juh inte riktigt det heller, hon mådde juh som hon mådde. och till slut åkte han ut, med huvet före. detta, idiotpojkar är vad som faktiskt händer. DO YOU FATT?

vem det än är som har lurat i er att man inte behöver göra ett mög för att få inkomst och jobb, har lurat er! JÄTTEmycket! det är inte så livet funkar. silverskeden är för länge sen bortbytt mot en jävla träkubb du själv får tälja fram en sked ur, gärna med en slö smörkniv eller nått. man kan inte glida runt på bananskal hela livet, för i slutändan kommer livet börja kosta och nån måste betala.

jag funderar helt allvarligt på att inte söka csn till hösten när jag börjar plugga igen. tanken verkar juh ha slagit alla pungdjur, so why not. så kan vi juh tillsammans hoppas på att den älskade sambon har lärt sej trolla med knäna vid det laget så att pengarna helt magiskt rullar in ansträgningslöst.

jaja, nu ska njuta av min ilska ett tag för sen måste jag tyvärr gå till det där förrådet som kallas hem och njuta av allt utrymme och den ljusa framtid som väntar där. tjohoo. ljuva liv, ljuva lycka. god jävla jul pungdjur och annat mansfolk, det här har ni gjort bra.