Ninjabebisen

efter en vaken natt har jag kommit på att det inte är jag och kroppen som har kommunikationsfel, det är hjärnan som inte fattar vad jag och kroppen säger utan kör sitt eget race.

som i natt till exempel. vaknade strax efter att jag somnat (nån tid på dygnet med andra ord) och hade asont i magen. checkade med kroppen vad det var för fel. kroppen sa vart det gjorde ont, och menade att det nog hade nått med lillan att göra men att det inte var nån fara. dock bestämde vi oss för att rådfråga hjärnan om det hela, den ska juh vara den smarta påstås det.

jo tjena. det enda hjärnan sände ut signaler om var att det var mensvärk (eftersom det är så det känns ungefär), att jag skulle lägga mej på sidan, bädda varmt, ta en alvedon och sätta in en tampong i förebyggande syfte.

jag bara ignorerade hjärnan, den var juh tydligen inte alls med på noterna. kroppen fnissade och funderade på om hjärnan verkligen trodde att tampongen kunde absorbera det som skulle komma ut. hjärnan svarade inte men fortsatte signalera om att det var det som var brukligt att göra vid sådan värk.

stupid hjärna. jag och kroppen beslöt att inte lyssna på den, den fattar juh ingenting om det här med barn. så nu sitter fortfarande här med "mensvärk" som jag inte kan göra nått åt och en kropp som får jobba utan hjärna.

vi får väll se om fröken pantzar får en födelsedagskompis idag eller inte =)