Ninjabebisen

så, här kommer man hitta allt man vill veta om Lenore i framtiden.

tack för alla gratualtioner igen, och tack för att ni hängde med under den korta (men enligt mej lagom långa) graviditeten.

nu sparkar vi igång nya äventyr, med en helt ny liten människa =) hoppas ni vill vara med!

söndagen 2 maj, klockan 03:14

det ligger nånting varmt, kletigt och fullständigt underbart på min bröstkorg. det lilla livet rosslar till och blir alldeles verklig när hon börjar skrika lite tyst. det är vår dotter som ligger där, Lenore är äntligen här. hon är frisk, underbar, 51 cm lång och 3785 gram tung, har massa mörkt hår på hela huvudet och hennes föräldrar är dom lyckligaste i hela världen. som av en händelse råkade just lenore bli världens underbaraste och sötaste bebis, alla kategorier.

ungefär från 19:00 och framåt, lördagen 1 maj

jag hade ont i magen hela dagen, det kändes liksom som att det var nått på gång så jag valde att inte gå med i första maj- tågen, i år heller =P

helt ärligt kommer jag inte ihåg så mycket... började få värkar runt sjutiden och ungefär då började vi vänta på riktigt.
runt åtta kom värkarna med jämna mellanrum och eskalerade i styrka, så vi ringde till förlossningen och pratade lite. vi valde att vänta lite till. runt nio tror jag klockan var när jag ringde min kära mor för att förbereda henne på att vi nog skulle bli med bebis snart.

till alla er som bor på långt avstånd från era mammor, och ska till att ge dem barnbarn... ring dom inte för tidigt. jag tror att mamma hann med att ringa tusen gånger innan vi stängde av telefonen (för att vi vart inskrivna...) och dessutom skrämde hon upp morfar också... jag säger då det =P

jaja, hur som helst... vad kan klockan ha varit när vi gick in? halv elva nånting ditåt.


sista bilden på ninjabebisen i magen

vi blev inskrivna och värkarna tog fart på allvar. jag skulle kunna beskriva hur ont det gjorde med alla svordomar som finns i hela världen. men grejen är att jag knappt kommer ihåg nått av det. har man frågor om förlossningen får man helt enkelt fråga jocke, för jag var inte där. knappt.

som jag hade hoppats bestämde sej min kropp för att rädda mej från förlossningen. den förstod dock att hjärnan va tvungen att vara med, så tillsammans kokade dom på en finurlig liten plan. när det började göra så ont att jag kräktes kopplade hjärnan bort mej helt enkelt och gick in i silent mode. jocke sa att det inte gick att få ögonkontakt med mej, jag var "inte anträffbar", men jag lyssnade och gjorde som jag blev tillsagd.

lustgasen didn't do the trick, så jocke frågade efter ryggbedövningen. jag tror att det tog kanske en evighet tills den där jäkla narkosläkaren kom, och väl där var han väl... tja, värdelös. det enda jag minns är att det inte gick så bra, han va tvungen att kötta in den där 15 cm långa nålen mellan ryggkotorna på mej kanske fyra gånger innan han lyckades. okej, han var inte värdelös, det var antagligen svårt och så... men han kommer inte få nått julkort av mej kan man väl säga...

när bedövningen kickade in blev jag lite piggare, och kunde prata lite. jag minns inte så mycket av det ändå, men väldigt kort därefter var det dags.
jag vill minnas att krystvärkarna inte ens gjorde hälften så ont, dom var mest annorlunda. man visste vad man skulle göra och det kändes bättre än att bara ligga och ha ont.

helt plötsligt säger barnmorskorna oj, vilken kaluffs eller nånting ditåt. och sen skulle jag minsann ta i allt vad jag kunde.

behöver jag säga att jocke var världsbäst precis hela tiden? det jag minns av hela förlossningen är hur bra han var, och hur mycket jag ville säga det till honom men kunde liksom inte få fram det. hade jag varit en mer generös människa hade jag nog kunna erbjuda mej att låna ut honom till andras förlossningar, men det tänker jag inte. ni får skaffa egna =P

och sen helt plötsligt var klockan 03:14 och jag fattade allt och ingenting på samma gång. det låg en liten människa på min bröstkorg, och hon var min. världens vackraste människa låg där och var allt vi nånsin velat ha.






http://skane.webbisar.nu/dynamaster/image_archive/original/100503_6754_1584.jpg




så, det var slutet på berättelsen om ninjabebisen... och början på berättelsen om Lenore. Lenore kommer få en helt egen blogg, och givetvis länkas ni till den härifrån. men inte just nu, för nu ska familjen lägga sej och mysa ett tag och bara ha det rackarns gött. nu är det fulländat, nu är det som det ska vara =)



och TUSEN tack för alla fina gratulationer =)

hej hopp.... här vankas det fram och tillbaka i lägenheten med värkar sen klockan sju ungefär. förlossningen har sagt att vi får komma in när vi vill nu, så nu väntar vi lite hemma i tryggheten ett tag till. eller så pass lång tid som det tar innan jag får spader på min kära mor som ringer stup i kvarten =P

aj som faaaan, hej hej... vi hörs om några dagar =)

allt gick jättebra hos mvc idag, så klart =) barnmorskan gav oss en tid klockan 9:00 nästa fredag (om en vecka) på förlossningen, så om inte förr så kommer dom kolla om hon skulle vilja ta och komma ut då. det känns jäkligt gött att ha fått ett sånt datum faktiskt. nu ser man mållinjen iaf, nu är det upp till henne huruvida hon ska spurta eller slöa.

jag hoppas fortfarande på att hon åtminstone ska sätta igång idag, jocke tror på söndagsbarn... och några bud ligger på 1:a maj. den där murphy (ni vet han som kom det där om alltings jävlighet...) kommer väl säkert se till så att vi går dit på fredag och får besked om att dom vill vänta några dagar till, and then i go crazy....

---

en hälsning från min käre far är att han och mamma har gift sej nu. de firar sin första bröllopsdag med nära och kära i form av min bror, morsorna och kompaniet... och till middag åt (äter?) dom pizza. jadu, jag blir inte riktigt klok på dom där två, men ordentligt söta är dom iaf. stort grattis och tusen pussar!


så lilla, lilla du. nu har mamma och pappa vart tillsammans i ett år, mormor och morfar är gifta och din morbror och farbror jobbar (på var sitt håll) antagligen på att inte må så bra imorgon genom kemisk obalans i kroppen... skulle du kunna tänka dej att komma ut nu? annars kommer pappa nämligen se till att få med både dej och mej i demonstrationståget imorgon, och vill du verkligen det?

nope, still no baby. men jag kom att kungen givetvis får sovmorgon på sin födelsedag, alltså hann han juh givetvis inte tårtljusönska så att det skulle hinna komma en bebis till lunch.

dagen fylls med ett mc- besök om en timme, sen ska vi till kåren och den traditionella brännbollsturneringen. efter det får vi se vad det blir, grilla på olastorpsvägen måhända =) om man bokar upp sej så mycket som möjligt kanske hon tycker att det är roligare att komma ut, för att få vara med och leka.

en sak är då säker iaf, denna valborgsafton firas utan charterdrinkar och tvådagars weekend i karlshamn =)

men det var ett år sen, på pricken till och med. vilken tur att det inte har hänt så mycket sen dess =P

---

det måste vara så!! klart hon ville vänta med att komma ut tills idag, så att hon kan säga att mamma och pappa åtminstone hade träffats i ett år innan hon kom till världen =) så är det givetvis. va bra, då är problemet löst.
KOM UT NU DÅ!

näääheee... linn önskade imorse att lillan skulle komma ut idag. det verkar inte funka. funderar på om det verkligen var tårtljus inblandade i det där önskandet. jag tvivlar, eftersom det uppenbarligen inte har funkat... än.

nu ska jag nog skicka ett mejl till kungen och se till så att han önskar sej en förlossning imorgon. gärna innan vi ska åka till MVC eftersom det är inte är lika nära sjukhuset som hemmet... okej kungen, do you fatt? du ska önska ut mitt barn på direkten när silvia och ungarna kommer med tårta på sängen. det ska bli en lunchbebis helt enkelt.

tack på förhand, jag litar på att du gör ett bra jobb =)

igår kom vi på den smarta idén att baka hela dagen, för att visa att bullar som är i ugnen kommer ut ur ugnen, efter en bestämd tid. hon tog inte till vara på informationen skulle man kunna säga. däremot såg hon till så att pizzan behövde vara inne längre än den rekommenderade tiden. just typiskt...


idag har jocke rullat iväg på äventyr till campus för att leka med dom andra barnen, och mitt äventyr ska bestå av att gå ner till tvättstugan, boka tid och sen gå upp igen. det borde räknas som att springa i trappor utan att för den sakens skull gå av på mitten =)

det kan hända att det blir en del balkongsittande också, men man ska juh passa på när solen skiner =)

okej, balkong först, sen tvättstuga. tvättstugan är juh trots allt kvar längre än solen...

baaaaah!

det är sjukt tråkigt att vanka omkring här hemma och bara vänta och vänta. jag funderar på att äta något riktigt oaptitligt så att hon förstår att servicen på hennes nuvarande hotell inte är så bra som hon verkar tycka... funkade juh för mamma och lutfisken.

sjukt ont i ryggen har jag fått också, mindre roligt. känner mej som beata 192, eller som en sån där assisten som blir sågad mitt itu i en trollerishow. det gör att den tidigare planen att hitta en studsmatta att hoppa på till gravitationen gör sitt inte längre är aktuell. tråkigt nog, det lät som en bra plan annars.

jocke funderar på om vi ska börja prata högt om alla planer, så att hon vet när det vore minst lämpligt att komma ut eftersom att hon då med största sannorlikhet väljer att påbörja flykten från hönsgården. så det är bara (eller kanske delvis, man vet faktiskt aldrig...) därför han ibland hojtar till om att han har mjukisbyxor och inga strumpor på sej, om någon undrar. han har nån konstig blandning för sej om hur det här kommer gå till, att hon kommer ut med raketfart (så att han inte hinner sätta på sej vanliga byxor och strumpor...) samtidigt som han har packat ner en hel påse med tilltugg, lagom för en bilsemester ungefär, att ha om det skulle dra ut på tiden...

ne, nu kom han hem med en bukett vitsippor så nu ska jag leka med honom ett tag =)

jocke kom på att det finns webbisar, nått som jag aldrig hört talas om. men tydligen så håller landstingen på med sina egna "titta vad vi producerade"- sidor =)

så när den lilla sköna äntligen tittar ut så säger jocke att hon helt auto-magiskt kommer att hamna på bild här

http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=74967

och om man inte hittar henne på en gång så kan man alltså söka på föräldrarnas namn =)


nee, nu ska vi promenera till stan och fundera på vad vi kan göra för att locka ut henne.... this is boring.

...får hon tusan se till att födas för nu är det inte roligt längre. trött, arg, irriterad och allmänt osugen på det allra mesta... en lycklig tid i livet =P

dessutom är den 22 april bland annat

- Jordens dag
- Brasiliens upptäcktsdag (dvs den dag då ursprungsbefolkningen tyvärr fick lära känna de hemskt trevliga europeérna
- Immanuel Kants födelsedag.. och Lenins....


så, håll tummarna nu. för det här är verkligen så himla tråkigt. och måste jag vara sysslolös samtidigt som jag är orkeslös en enda dag till så kommer jag gå upp i atomer.

vi har en lösning på efternamnsproblemet gott folk.

min ärade fader (som rubriken syftar på) löste problemet på ett relativt smidigt sätt.

efter dryga två decenium tillsammans har min pappa äntligen kommit på att han vill gifta sej med min mamma. deras ogifta relation har fungerat hur bra som helst, och skulle nog fortsatt att fungera hur bra som helst till tidernas slut. dock har det resulterat i att familjen bestått av två läger; andersson- sidan (jag och min mamma) och paulsson- sidan (min pappa och min bror). anledningen till att min bror inte fick vara med på andersson- sidan var för att mamma tyckte att anders andersson lät för jäkla töntigt. I second that.

hur som helst. nu har som sagt min käre far popped the question till mamma (och om jag känner min norrländske pappa rätt så var det så långt från kärleksfilmsfrierier man kan komma....). inte av den anledningen att han på nått sätt ville manifistera deras eviga kärlek inför släkt och vänner, utan för att ena familjen under en flagg. paulsson- flaggen. ett lite fräschare sätt att markera revir på helt enkelt =)

det betyder att jag kommer att byta namn, eftersom jag knappast vill vara ensam kvar i andersson- lägret, hur bra det än är, och det i sin tur betyder att lilltjejen kan heta paulsson petersson i efternamn utan att någon kommer nynna på en gammal visa. ta daaaa =)

pappa är helnöjd. att vi måste lämna in hennes namn inom tre månader gör juh dessutom att kyrkbröllop inte är att tänka på, -> ännu nöjdare pappa. att frieriet även gick ut på att mamma skulle få fixa med alla papper och sånt ses nog mest som pricken över i:et för pappas del. det här har han klurat bra, farsgubben.


helnöjd pappa, förvånad mamma =)
(bilden är från ett annat tillfälle bor tilläggas, men jag kan tänka mej att det var ungefär så här det såg ut =P )
(jag skulle även kunna tillägga att den här bilden inte tillhör mammas favoriter, och att hon nog blir så där glad över att jag lägger ut den här, men jag tycker den är himla söt faktiskt. en av mina favoriter)

så grattis får man väl säga till mina kära nyförlovade päron, tänk att det enda som skulle behövas för att få gå på bröllop var ett barnbarn =P

efter en vaken natt har jag kommit på att det inte är jag och kroppen som har kommunikationsfel, det är hjärnan som inte fattar vad jag och kroppen säger utan kör sitt eget race.

som i natt till exempel. vaknade strax efter att jag somnat (nån tid på dygnet med andra ord) och hade asont i magen. checkade med kroppen vad det var för fel. kroppen sa vart det gjorde ont, och menade att det nog hade nått med lillan att göra men att det inte var nån fara. dock bestämde vi oss för att rådfråga hjärnan om det hela, den ska juh vara den smarta påstås det.

jo tjena. det enda hjärnan sände ut signaler om var att det var mensvärk (eftersom det är så det känns ungefär), att jag skulle lägga mej på sidan, bädda varmt, ta en alvedon och sätta in en tampong i förebyggande syfte.

jag bara ignorerade hjärnan, den var juh tydligen inte alls med på noterna. kroppen fnissade och funderade på om hjärnan verkligen trodde att tampongen kunde absorbera det som skulle komma ut. hjärnan svarade inte men fortsatte signalera om att det var det som var brukligt att göra vid sådan värk.

stupid hjärna. jag och kroppen beslöt att inte lyssna på den, den fattar juh ingenting om det här med barn. så nu sitter fortfarande här med "mensvärk" som jag inte kan göra nått åt och en kropp som får jobba utan hjärna.

vi får väll se om fröken pantzar får en födelsedagskompis idag eller inte =)

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 4 fulla dagar (v37+4).
Du har 16 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräkna.
Vad det är som sätter igång förlossningen vet man inte riktigt, men en forskning visar på att det är barnet självt som bestämmer sig för att det är dags. Man tror då att det är barnets arvsanlag som bestämmer graviditetslängden.

jag vet alltid var den där joacim håller hus, även fast vi har större bostadsyta nu =) att få kontakt med honom är det lite värre med, han kan juh förlora sej i sej själv ganska lätt och ofta... men jag jobbar på det =)

om jag känner min kropp och den här ungen rätt så... tjaa, ska vi gissa på att jag är en av dom som inte kommer få någon förvarning om att förlossningen är på gång? =P

angående det där med förstföderskor och gå över tiden... jag tror juh inte riktigt på det. eller jo, klart att det är så men jag tror inte att det kommer att hända oss. hon gör juh saker och ting på sitt eget sätt, minding her on buisness, så vad statistisken har att säga om det det hela spelar nog ingen större roll haha =) och arvsanlagen säger tidigare födsel...

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Bebisen kan öka i vikt med nära 30 gram per dag. Barnet väger ungefär 3,2 kg och är ca 48-49 cm.

pappa jocke väntar jättemycket på henne, och frågar som vilken femåring som helst om hon inte kan komma ut och leka snart. okej, han vill ha en rättelse; han frågar minsann ganska ofta om jag har några värkar (och det gör han bara med hänsyn till mej och ingenting annat)... och sen var det nått mer men jag lyssnade inte så noga.
givetvis väntar jag också, men jag litar nånstans ändå på att hon har vett nog att säga till lite innan... =) en fem minuter eller så åtminstone.

här hemma är det iaf bebisfärdigt, vi klarade IKEAresan med livet i behåll. det kommer upp bilder och lite vettigare inlägg imorgon =) det enda jag har att säga mer nu är att jag är dunderförkyld, snor överallt och lock för hela huvudet känns det som.

nu måste jag leka med joacim, han har fått vara ensam alldeles för länge idag (fyra timmar, varav han själv hävdar att alldeles för lång tid spenderades framför bultbrädan....)

idag var vi hos socialen. en snäll tant som pratade alldeles mycket, och en hel del massa papper som skulle skrivas på. men nu är jocke juridisk far till barnet iaf =) "och det betyder juh lika skyldigheter och ansvar som ni vet". ja, det va så planen var ungefär... =)

vi pratade lite om efternamn också, men det finns ingen lösning än så länge. dock tyckte hon också att joacimsdotter var fint, jag är fortfarande rätt motsträvig. hur många gånger ska det påpekas att det är jockes barn, mitt då? jag får minsann inte skriva på några papper ens en gång.... =P sällan prällan att det ska påpekas varje gång hon ska presentera sig också. då ska hon fan heta erica jr i förnamn.



nu är det inte lång tid kvar, inte alls lång tid om jag får bestämma. det är AStråkigt att gå runt  med en superspänd mage och va trött hela tiden. dessutom kan man inte sitta normalt heller... jag ska allt ta en diskussion med den där evolutionen nån dag, det här borde juh va fixat för länge sen. man blir så trött...

ytterligare några bidrag




olle, om hon kommer lagom till jul tänker jag inte vara glad på dej alls. då får du inte leka med jocke alls =P

dom andra datumen kan man hitta här om det är någon proffsbookie som håller koll på detta =)

allt action händer juh på fejjan =)
men så här ser det ut iaf

vickepicke startade den officiella "När kommer hon"- tävlingen idag.

Det är fyra veckor kvar idag till beräknat förlossningsdatum (tors 22 april).

När tror du att hon kommer fram?

Vicke tror på den 14

Sandra tror på den 21

igår kväll köpte jocke glass till mej. en marängswiss från sia.
en timme senare bodde den tillsammans med ninjan i magen.
ytterligare en timme senare mådde jag urkelpurkel- illa.

jag ska aldrig mer äta glass. åtminstone inte så mycket på en gång. åtminstone inte idag.

men det va lätt värt det, tycker vi båda två som fick njuta av glassen. jocke blev erbjuden att smaka men valde kaffe istället. ingen av oss andra protesterade mot detta. mer glass till folket. om än inte just idag kanske....


fast det ligger juh glass med mangorippel i kylen... jag garanterar inte att den överlever kvällen, det är nått form av glassmonster som bosatt sej i min mage. en ninjaglassbebis.

nu är dessa bilder tagna mitt på morgonkvisten, så schleten brukar jag faktiskt inte se ut....



och klänningen satt inte så högt upp heller.... hela jag ser rätt tuffsig ut, men så är alltså inte fallet
(vill jag inbilla mej iaf, och behåller gärna den illusionen...)

varning för solbränna igen...


jaa, jag kan fortfarande se fötterna =P men inte sitta framåtlutad för då blir det ett väldans liv på min inneboende.

så här ser jocke ut i vecka 36


det är inte så farligt med honom, han har lite ont i ryggen ibland, lite huvudvärk och går upp om nätterna för att sympatikissa.

jag har alltid tyckt att jag har dåligt tålamod, men jag börjar tro att jockes är sämre än mitt. det är inte alls roligt att bara vänta på att hon ska komma ut. å ena sidan vill man att hon ska komma ut nu på en gång, å andra sidan kan hon grna få vänta tills efter påsk iaf så hon slipper se den här lägenheten haha =)


vi var på mvc i morse igen, allt var finfint. barnmorskan konstaterade att hon(ninjabebisen) hade sina fötter och ben väldigt högt upp mot revbenen och sa det kan juh inte vara skönt alls. korrekt, det är inte ett dugg skönt alls.

annars sparkar hon på för fullt där inne, hon verkar ha nått byggnadsprojekt för sej under kvällstid då en utbyggnad från sidan av magen verkar vara målet. jag är inte lika förtjust i idén men har inte så mycket att säga till om tydligen.

frustrationen över vår lilla lägenhet är betydligt större nu när flytten närmar sej. hur vi ska få plats att packa är ett mysterium vi försöker lösa. planen är dock att flytta på riktigt på långfredagen, och eventuellt åka till IKEA den första april.

nää, nu får det vara nog. jag måste lägga mej ner innan någon har sönder mina revben.