Ninjabebisen

jocke är juh väldigt inne på det här med jämnställdhet och sånt. inte sagt att jag inte är det, men han tänker aktivt på det och jag tror inte att gör det på samma sätt. i min värld är det naturligt med jämnställdhet och ingenting man behöver tänka på för att förändra, det har väl aldrig varit skillnad på mej och min bror ur uppfostringssyn (sen att vi själva har varit som dag och natt från början kunde väl knappast mamma och pappa göra något åt...)

hur som heslt. jocke lånade en bok



och tvärtom mot vad jag trodde så var den faktiskt väldigt bra. jag hade juh den förutfattade meningen att den bara skulle berätta om hur man får flickebarn att inse att det är en skillnad på pojkar och flickor genom att hela tiden påpeka det och göra tusen övertydliga saker för att motverka det. men icke =)

den tar upp lite enkla grejer man kan göra för att inte hamna i genusfällor, visar lite roliga siffror och statistik på allt möjligt och berättar lite kring hur man faktiskt bemöter barn olika redan på spädbarnsnivå beroende på om det är tjejer eller killar. lättläst, intressant och om inte annat bara nått att bläddra i och fundera lite kring. den är färgglad också =P

såna här dagar, när man helt plötsligt börjar toklängta efter sin mamma, känns det helt skumt att någon ganska snart kanske kommer längta efter sin mamma och mena mej.

aa, nu jäklar. det är lite som att nu när vi har upptäckt att hon finns där ser hon sin chans att ta igen förlorade månader av uppmärksamhet. ungefär som jimmy och hans besvikelse över flera månders berövande av tjockisskämt.

hon far runt där inne som nån form av illbatting, och jag börjar bli lite rädd för att det ska snart ska synas utifrån haha =P det va jockes kompisar hampus och linnea som berättade att deras kasper gjorde vissa försök till alienescapes, så att armar och ben sprattlade ut från magen. jag tyckte det lät skitläskigt, och bestämde mej snabbt för att inte bli gravid. kanske bör tillägga att det var... hmm, två veckor innan upptäckten av ninjabebisen =) jag tycker fortfarande att det verkar jätteläskigt, så jag tänker inte titta om hon håller på med sånt. det får jocke göra...



nej, det märks utan tvekan att hon är på slutspurten för att växa färdigt. det känns som att magen blir större för varje dag, och den har definitivt vuxit betydligt under de tre veckor som gått sen jag gjorde gravtestet. eller så är det bara för att man vet att den ska göra det som den gör det... eller kanske lite både och.


aa, men ungefär så är läget så här på dagen tre veckor efter att vi fick reda på att nån hade tagit min mage i besittning. dom säger att tiden går fort, men det just det här känns lite löjligt fort, haha. för tre veckor sen var jag alltså inte ett dugg gravid, och nu sitter jag här i slutet på sjunde månaden hahaha... =) underbart är allt jag lyckligt kan säga.


förresten, nu har vi lyckats scanna in bilden på henne, så om nån sån där vuxen person skulle vilja ha den så är det bara att höra av sej till mej eller jocke.