Ninjabebisen

vi har en lösning på efternamnsproblemet gott folk.

min ärade fader (som rubriken syftar på) löste problemet på ett relativt smidigt sätt.

efter dryga två decenium tillsammans har min pappa äntligen kommit på att han vill gifta sej med min mamma. deras ogifta relation har fungerat hur bra som helst, och skulle nog fortsatt att fungera hur bra som helst till tidernas slut. dock har det resulterat i att familjen bestått av två läger; andersson- sidan (jag och min mamma) och paulsson- sidan (min pappa och min bror). anledningen till att min bror inte fick vara med på andersson- sidan var för att mamma tyckte att anders andersson lät för jäkla töntigt. I second that.

hur som helst. nu har som sagt min käre far popped the question till mamma (och om jag känner min norrländske pappa rätt så var det så långt från kärleksfilmsfrierier man kan komma....). inte av den anledningen att han på nått sätt ville manifistera deras eviga kärlek inför släkt och vänner, utan för att ena familjen under en flagg. paulsson- flaggen. ett lite fräschare sätt att markera revir på helt enkelt =)

det betyder att jag kommer att byta namn, eftersom jag knappast vill vara ensam kvar i andersson- lägret, hur bra det än är, och det i sin tur betyder att lilltjejen kan heta paulsson petersson i efternamn utan att någon kommer nynna på en gammal visa. ta daaaa =)

pappa är helnöjd. att vi måste lämna in hennes namn inom tre månader gör juh dessutom att kyrkbröllop inte är att tänka på, -> ännu nöjdare pappa. att frieriet även gick ut på att mamma skulle få fixa med alla papper och sånt ses nog mest som pricken över i:et för pappas del. det här har han klurat bra, farsgubben.


helnöjd pappa, förvånad mamma =)
(bilden är från ett annat tillfälle bor tilläggas, men jag kan tänka mej att det var ungefär så här det såg ut =P )
(jag skulle även kunna tillägga att den här bilden inte tillhör mammas favoriter, och att hon nog blir så där glad över att jag lägger ut den här, men jag tycker den är himla söt faktiskt. en av mina favoriter)

så grattis får man väl säga till mina kära nyförlovade päron, tänk att det enda som skulle behövas för att få gå på bröllop var ett barnbarn =P