God morgon världen
Ja, gott folk. This is the new place to be, om man vill veta vad som händer med ninjabebisen som flyttade in i min mage förra veckan.
Förklaring till smeknamnet ninjabebis kanske? Jooo, det är väl ingen tvekan om saken att den smög sej på tyst och lugnt för att sedan helt plötsligt vända upp och ner på hela världen.
Och för att säga det en gång till: det känns underbart <3 både jag och werner är superglada, jättelyckliga, lite stressade över allt som behövs fixas på tre månader men ändå inte det minsta oroliga för nånting.
vi tar en sak i taget, dag för dag. vi fixar det här, nemas problemas. det enda vi behöver göra egentligen är flytta till en större lägenhet, och det är egentligen ganska lätt gjort när allt kommer omkring.
vi kan det igen, för alla som undrar. nej, ninjabebisen gjorde inget väsen av sej alls förrän i januari. eller, egentligen var det första tecknet utebliven mens i december. men det tänkte inte jag alls på just då, jag tänkte faktiskt inte på det alls förrän den inte kom i januari. det var först då som jag kom på att den inte hade kommit i december heller.
efter en jätteyrselattack på kåren (sittandes i soffan, lite udda måste jag säga) gick jag och köpte ett gravtest, som visade positivt. jag ringde och berättade för jocke, som jobbade i karlskrona den veckan, och han blev överraskad men mest glad. vi fick tid hos mödravårdscentralen den 5 februari. och sen var det bara att vänta. det roliga var att helt plötsligt så blev kulmagen så mycket tydligare. och i ärlighetens namn kan jag väl säga att jag var väldigt lättad över att det var en bebis i magen och inte bara fett hahah =)
vi räknade lite på det, dels jag och jocke och dels barnmorskan och jag över telefonen och kom fram till då att jag kunde vara så långt gången som i vecka 12. okej okej, men säkrare besked skulle nog ges den 5.
och visst var det så. den inledande frågan var ju så klart "hur känns det nu då?" var på både jag och jocke svarade att vi va jätteglada men nervösa så klart. jag la till med att det inte var själva barnet jag var nervös över, utan mest det här med att vara gravid. "jag vill juh ha barnet, men inte graviditeten" var väl ungefär det jag sa. efter lite mer frågor var det dags för första undersökningen. jag fick hoppa upp på britsen och dra fram magen.
barnmorskan hann nog knappt lägga handen på magen innan hon flinade till och utbrast "Hörru du min sköna höna". klämma lite till, fram med måttband, ropa in en till barnmorska, kläm kläm och mäta igen. "nånstans mellan 26, 27, 28" sa den första barnmorskan. "27", sa den andra med bestämdhet. och sen började vi skratta, allihopa. och jag tror inte jag slutade fnissa åt det förrän jag ringde till morfar och berättade.
vilken chock, vilken grej. redan på onsdag har vi fått tid till ultraljud så då får vi reda på vilket kön det är. så länge barnet är i magen är projketnamnet för min del ninjabebisen, vi vet juh inte vad den ska heta förrän vi har träffat den ändå. (nej mamma, blir det en pojke kommer han inte att heta Sven. släpp det nu.)
nu är det dags att byta inlägg, innan det här blir alldeles för långt =)
Förklaring till smeknamnet ninjabebis kanske? Jooo, det är väl ingen tvekan om saken att den smög sej på tyst och lugnt för att sedan helt plötsligt vända upp och ner på hela världen.
Och för att säga det en gång till: det känns underbart <3 både jag och werner är superglada, jättelyckliga, lite stressade över allt som behövs fixas på tre månader men ändå inte det minsta oroliga för nånting.
vi tar en sak i taget, dag för dag. vi fixar det här, nemas problemas. det enda vi behöver göra egentligen är flytta till en större lägenhet, och det är egentligen ganska lätt gjort när allt kommer omkring.
vi kan det igen, för alla som undrar. nej, ninjabebisen gjorde inget väsen av sej alls förrän i januari. eller, egentligen var det första tecknet utebliven mens i december. men det tänkte inte jag alls på just då, jag tänkte faktiskt inte på det alls förrän den inte kom i januari. det var först då som jag kom på att den inte hade kommit i december heller.
efter en jätteyrselattack på kåren (sittandes i soffan, lite udda måste jag säga) gick jag och köpte ett gravtest, som visade positivt. jag ringde och berättade för jocke, som jobbade i karlskrona den veckan, och han blev överraskad men mest glad. vi fick tid hos mödravårdscentralen den 5 februari. och sen var det bara att vänta. det roliga var att helt plötsligt så blev kulmagen så mycket tydligare. och i ärlighetens namn kan jag väl säga att jag var väldigt lättad över att det var en bebis i magen och inte bara fett hahah =)
vi räknade lite på det, dels jag och jocke och dels barnmorskan och jag över telefonen och kom fram till då att jag kunde vara så långt gången som i vecka 12. okej okej, men säkrare besked skulle nog ges den 5.
och visst var det så. den inledande frågan var ju så klart "hur känns det nu då?" var på både jag och jocke svarade att vi va jätteglada men nervösa så klart. jag la till med att det inte var själva barnet jag var nervös över, utan mest det här med att vara gravid. "jag vill juh ha barnet, men inte graviditeten" var väl ungefär det jag sa. efter lite mer frågor var det dags för första undersökningen. jag fick hoppa upp på britsen och dra fram magen.
barnmorskan hann nog knappt lägga handen på magen innan hon flinade till och utbrast "Hörru du min sköna höna". klämma lite till, fram med måttband, ropa in en till barnmorska, kläm kläm och mäta igen. "nånstans mellan 26, 27, 28" sa den första barnmorskan. "27", sa den andra med bestämdhet. och sen började vi skratta, allihopa. och jag tror inte jag slutade fnissa åt det förrän jag ringde till morfar och berättade.
vilken chock, vilken grej. redan på onsdag har vi fått tid till ultraljud så då får vi reda på vilket kön det är. så länge barnet är i magen är projketnamnet för min del ninjabebisen, vi vet juh inte vad den ska heta förrän vi har träffat den ändå. (nej mamma, blir det en pojke kommer han inte att heta Sven. släpp det nu.)
nu är det dags att byta inlägg, innan det här blir alldeles för långt =)
Kommentarer
Postat av: Hannah
Jag älskar namnet ninjabebisen, det måste vara världens bästa namn! och väldans träffande när det gäller er bebis :) jag tror att vad ni än kommer döpa ungen till så kommer den vara en tvättäkta liten ninja ;)
Trackback
