Ninjabebisen

söndagen 2 maj, klockan 03:14

det ligger nånting varmt, kletigt och fullständigt underbart på min bröstkorg. det lilla livet rosslar till och blir alldeles verklig när hon börjar skrika lite tyst. det är vår dotter som ligger där, Lenore är äntligen här. hon är frisk, underbar, 51 cm lång och 3785 gram tung, har massa mörkt hår på hela huvudet och hennes föräldrar är dom lyckligaste i hela världen. som av en händelse råkade just lenore bli världens underbaraste och sötaste bebis, alla kategorier.

ungefär från 19:00 och framåt, lördagen 1 maj

jag hade ont i magen hela dagen, det kändes liksom som att det var nått på gång så jag valde att inte gå med i första maj- tågen, i år heller =P

helt ärligt kommer jag inte ihåg så mycket... började få värkar runt sjutiden och ungefär då började vi vänta på riktigt.
runt åtta kom värkarna med jämna mellanrum och eskalerade i styrka, så vi ringde till förlossningen och pratade lite. vi valde att vänta lite till. runt nio tror jag klockan var när jag ringde min kära mor för att förbereda henne på att vi nog skulle bli med bebis snart.

till alla er som bor på långt avstånd från era mammor, och ska till att ge dem barnbarn... ring dom inte för tidigt. jag tror att mamma hann med att ringa tusen gånger innan vi stängde av telefonen (för att vi vart inskrivna...) och dessutom skrämde hon upp morfar också... jag säger då det =P

jaja, hur som helst... vad kan klockan ha varit när vi gick in? halv elva nånting ditåt.


sista bilden på ninjabebisen i magen

vi blev inskrivna och värkarna tog fart på allvar. jag skulle kunna beskriva hur ont det gjorde med alla svordomar som finns i hela världen. men grejen är att jag knappt kommer ihåg nått av det. har man frågor om förlossningen får man helt enkelt fråga jocke, för jag var inte där. knappt.

som jag hade hoppats bestämde sej min kropp för att rädda mej från förlossningen. den förstod dock att hjärnan va tvungen att vara med, så tillsammans kokade dom på en finurlig liten plan. när det började göra så ont att jag kräktes kopplade hjärnan bort mej helt enkelt och gick in i silent mode. jocke sa att det inte gick att få ögonkontakt med mej, jag var "inte anträffbar", men jag lyssnade och gjorde som jag blev tillsagd.

lustgasen didn't do the trick, så jocke frågade efter ryggbedövningen. jag tror att det tog kanske en evighet tills den där jäkla narkosläkaren kom, och väl där var han väl... tja, värdelös. det enda jag minns är att det inte gick så bra, han va tvungen att kötta in den där 15 cm långa nålen mellan ryggkotorna på mej kanske fyra gånger innan han lyckades. okej, han var inte värdelös, det var antagligen svårt och så... men han kommer inte få nått julkort av mej kan man väl säga...

när bedövningen kickade in blev jag lite piggare, och kunde prata lite. jag minns inte så mycket av det ändå, men väldigt kort därefter var det dags.
jag vill minnas att krystvärkarna inte ens gjorde hälften så ont, dom var mest annorlunda. man visste vad man skulle göra och det kändes bättre än att bara ligga och ha ont.

helt plötsligt säger barnmorskorna oj, vilken kaluffs eller nånting ditåt. och sen skulle jag minsann ta i allt vad jag kunde.

behöver jag säga att jocke var världsbäst precis hela tiden? det jag minns av hela förlossningen är hur bra han var, och hur mycket jag ville säga det till honom men kunde liksom inte få fram det. hade jag varit en mer generös människa hade jag nog kunna erbjuda mej att låna ut honom till andras förlossningar, men det tänker jag inte. ni får skaffa egna =P

och sen helt plötsligt var klockan 03:14 och jag fattade allt och ingenting på samma gång. det låg en liten människa på min bröstkorg, och hon var min. världens vackraste människa låg där och var allt vi nånsin velat ha.






http://skane.webbisar.nu/dynamaster/image_archive/original/100503_6754_1584.jpg




så, det var slutet på berättelsen om ninjabebisen... och början på berättelsen om Lenore. Lenore kommer få en helt egen blogg, och givetvis länkas ni till den härifrån. men inte just nu, för nu ska familjen lägga sej och mysa ett tag och bara ha det rackarns gött. nu är det fulländat, nu är det som det ska vara =)



och TUSEN tack för alla fina gratulationer =)