att dammsuga

måste vara det absolut jävligaste man kan utsätta sej för.

nu är det bestämt, färdigt och oåterkalligt; jag blir aldrig nån bra desperat hemmafru. guuuud va synd. jag måste ha en man som tycker om att städa, vilket gör att pålen får bli mitt prassel istället. det har han nog inget emot. eller så får han bli rik och så skaffar vi hemhjälp. det är nog den bästa planen.

på ett sätt är jag om en hund, jag reagerar starkt på dammsugaren. fast när hundar blir rädda blir jag istället asförbannad. den jäkla snabeldraken bara ligger där på golvet, brummar och hånar mej för min totala städinkompetens. jag skriker och gapar på den, ger den en spark och drar hårdhänt i kopplet, men inte blir det bättre.  15 minuter, 1500 svordomar och 5 blåmärken på tårna senare är lägenheten städad, jag är genomsvettig och pålen får laga dammsugaren eftersom något måste ha hänt med den och jag vet inte vad för den var så när jag tog fram den. jag har absolut inte sparkat på den och jag vet inte varför det är bucklor på den, den har väl vällt antar jag. (bambiögon aktiverade) i städskåpet ja, det är fullt möjligt. han ger mej några misstänksamma blickar, och sen är det dags för mission impossible 2, att moppa golven eller som jag brukar kalla det; att blötlägga en lägenhet och tillfoga den fuktskador. fram med ajax och snorkel, här ska moppas!image2

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0