LUCKÖPPNING

hallå!!! imorgon är det för höge farao första december!!!

- 1 dag kvar till pellenores 7månadersdag
- 16 dagar kvar till min föööödelsedag (jag kanske ska ha kalas, sånt med tårta utan sprit...vi får se)
- 23 dagar kvar till julafton
- 30 dagar kvar till nyårsafton
- nånstans mellan 27 och 30 dagar innan vi åker upp till västerås
- 18 dagar kvar innan ak har BF och jag blir gudmor igen =) <3<3<3<3


och det roligaste! Det är första dagen i strumpkalendern! Som Lenore har väntat (hehehe)

jag vet vad det är i första paketet, mamma skvallrade. men för de andra två är det en överraskning...hihihihi



goodie och ickypicky

som alltid, krig mellan denna lägenhets två axelmakter.

ni kan hjälpa till att lösa denna fråga. Är Estrellas Salt and Vinegar Chips bra eller anus?




en annan fråga är givetvis hur man gör för att inte bli ifrågasatt om allt man gör, tycker och tänker, men det kan vi ta en annan dag. det är juh trots allt bara tisdag.

the hollow men

tror ni att jag lyckades komma upp tidigt imorse?

SÄLLAN PRÄLLAN =P

vaknade kvart i tio när wern och pelle smög in i sovrummet. meningen var att pelle skulle ta sin förmiddagslur, men när hon såg att mamma vaknade var det juh mycket mysigare att leka med henne =)

men jag gick i alla fall till biblioteket, och satt av mina tre timmar. det var givande, jag struntade i den tråkiga bokhelvetet och läste lyrik istället. inte en endaste igenkänningsklocka ringde, jag fattar inte vad jag höll på med för några år sen. jaja, det ger mej lite mer nu i alla fall, och det känns som att jag är mer mottaglig för vad det är författarna vill ha sagt med sina ord.

läste bland annat Hollow Men av Eliot, och 150 000 000 av Majakovskij. bra skit bägge två. de fastnade lite i mitt huvud, har grubblat på dem en del hela dagen. får ni tid över någon dag kan ni ju slänga ett getöga på dem. de är länkade för enkelhetens skull, även om den sistnämnde är till en blogg. men för sjutton gubbar, jag orkar inte sitta hela kvällen och leta efter finkultur till er =P





tur som en tok

ibland har man tur... tänkte juh ställa klockan på sju för att bege mej tidigt till biblioteket. nånting i mitt sinne fick mej att dubbelkolla när biblioteket öppnade, och se där; inte förrän klockan 10. synd världen, där lurade jag dej på en bitter erica! mohahaha!!!


jag ljög..

... fast det var inte meningen. jag har bara inte hunnit ta bilder idag. jag har mest sovit, pluggat, städat och lekt med lenore. flåt, det va inte meningen!

jag pluggar till två tentor nu. som sagt, ett JÄTTESTORT tack till 19åriga mej själv som beslöt att det fanns viktigare saker i livet att göra än att komplettera EN ENDASTE fråga på en hemtenta där och då. för annars skulle jag ju inte sitta här fyra år senare och behöva läsa hundrafjarton böcker och dikter till en salstenta... och jag kan väl sammanfatta det som så att många böckerna inte var någon höjdare för fyra år sedan, och åren har knappast ändrat på det...
james jävla joyce kan vara hur mycket litterär kanon han vill, Odysseus är fortfarande så jävla trööööög och tråkig!! jag ska bara läsa 7 kapitel ur den klossen till bok, men det går inte!! jag har nog börjat läsa första kapitlet fyra gånger nu, läst hela två gånger, och INGENTING fastnar. jag funderade inatt på om jag inte läste den sist det begav sej. Det visade sej av mina anteckningar att döma att NEJ det gjorde jag inte. jag hade juh hemtenta då och tänkte tydligen inte läsa mer än nödvändigt. dessutom förklarade jag med en del färgstarka ord vad jag tyckte om boken... stupid 19åriga too-cool-for-school- mej!

men om till och med Wikipedia säger att "Verket har fått rykte om sig att vara osedvanligt svårtillgängligt för vanliga läsare" så får jag väll erkänna att jag är en sådan. men banne mej, imorgon gör jag ett försök igen! mutter mutter mutter...vanlig läsare i helskotta heller...





nej, tacka vet jag religionsplugg. det är roligt, intressant och tiden flyger iväg när man ska läsa om alla tänkare, dogmer och mystiker. religion är så jäkla häftigt, ibland önskar jag att jag vore religös. istället så blir jag kappan-efter-vinden- väljare när det kommer till sånt. som när jag pluggade till min förra tenta. då funderade jag första veckan på om jag inte skulle bli judinna ändå, det fanns ju så himla mycket vettigt där i grunden. veckan därefter tyckte jag att det enda rätta på jorden vore att bli muslimsk feminist. eller bara muslim "med den rätta läran", och få bukt med alla dessa JÄVLA TRÖTTSAMMA FÖRDOMAR om islam (som på riktigt inte är en farlig religion, det är en FIN religion för bövelen!). men nu är jag tillbaka i kristendomens trygga vatten igen, Augustinus och mamma Monica got me hooked.


nu är det tv- stirrande och popcornskvättande. imorgon går jag upp tidigt för att knalla till biblioteket och avsluta min odysseus-kamp. håll tummarna!

en alldeles vanlig diaolg

mmm, julmust... men va i #¤%&&%¤ !!!!

E:
Schysst att jag fick ett skitigt glas hörru!

W: Men va? Jag tog båda från skåpet!

E: Aha, men vad är det då som flyter omkring och äcklar sej i mitt glas?

W: Ja..jag hade ju julmusten i frysen, du tror inte att det bara är lite is kanske?

E (muttrandes): Det kunde du väll sagt INNAN jag spottade i glaset...

W:...(tyst, tittar bara stilla på den något skamsna damen som håller i ett glas med nyspottad julmust)




Det är tur att jag är så lätt att leva med jämt =)

första advent

har varit MYSIG med stora bokstäver, speciellt nu på kvällskvisten med tända ljus, en stor skål clementiner och (den ständige favoriten) kladdkaka.

gårdagens sök gick bra. ni kan få lite bilder =)


jullådorna, utan årets skörd. en fröjd för ögat!


i låda nummer ett, bockar och bollar. kom igen gubbar, upp och hoppa!


min glenn, mitt räddningsoffer från Gävle. naaaaw =)


min jutvävsjulkalender som Lenore har fått ärva.
Hon fick en ny av sin mormor, men den här är juh mysigare =P
Hennes egna hänger över hennes säng. Det får ni se en annan dag.


Några favorittomtar i sovrummet på Lenores byrå.


gammelgubben i köksfönstret.


en av de finaste julsakerna jag har, farmor julstjärna. ska jag berätta varför?
Jo, ni ser pärlan i mitten. Det är en riktig pärla, från min farmors halsband. Hon klippte sönder det en jul för att mina fastrar och pappa skulle ha dessa fina stjärnor att hänga i granen. Pappa har kvar två stjärnor, en grön och en blå-silver. Men den här, den allra finaste av guld, den fick jag när jag var liten och grät för att min lilla julgran inte hade någon stjärna i toppen. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men jag kan försäkra er om att det är den finaste stjärnan i världen.


Mer bilder kommer imorgon, för nu ligger alla och sover och då är det inte riktigt läge att ta massa bilder =)

Hoppas att ni haft en bra advent, nu är det bara tre kvar tills tomten kommer =)

Mer funderingar

Man kan klura på annat också än dna- överföring om nätterna.

T.ex. hur man man ska lägga upp dagens julstädning. Nu har Wern och Lenore begett sej mot Karlshamn så det är dags att ta tag i saken.

Alternativen har minskat till två:

1. En sak i taget. Först plocka, i alla rum. Sen dammsuga. I alla rum (FAN OCKSÅÅÅÅÅ, jag hatar att dammsuga!!!). Sen dammtorka och moppa (blötlägga) alla rum. Och slutligen julpynta, i alla rum.

Problem: Det är astråkigt. Det tar lång tid innan man ser reslutat. Och det blir ett evigt flängade.
Positivt: Man slipper göra samma astråkiga sak flera gånger, och arbetet blir mer överskådligt.

2. Ett rum i taget. Ta ett rum i taget (förutom att köket måste tas i etapper eftersom diskberget inte kan erövras på ett slag utan måste tillintetgöras lite i taget). Röja, städa, pynta, nästa rum!

Problem: Hur ska jag veta vilka julsaker som ska vara i vilket rum? Och tar det inte mycket längre tid?
Positivt: Det blir helt klart roligare med snabba resultat.



Sen är den eviga frågan vad man ska lyssna på? Ska man passa på med den förbjudna musiken? Eller ska det vara julmusik till julstädning? Julmusik faller ju iofs också under kategorin förbjuden musik... Jag borde störta den där sabla ljuddiktatorn en vacker dag.

Stupid i-landsproblem!

En bra fråga

Postat av Anna:

Ibland förvånas jag lite över alla diskussioner om vem barnet är likt. Det är inget fel i det, missförstå mig inte och ta inte illa upp är du snäll. Men varför är det fantastiskt när barnet är väldigt lik en av sina föräldrar (och vem i vuxen ålder vill vara lik sin förälder?) och konstigt när barnet inte direkt liknar någon av det. Man tar ju alla arvsanlagen, slänger ner dem i en mixer (bildligt talat) och använder dem helt slumpartat! Ser man det så är det mer fantastiskt att det överhuvudtaget blir något av det...
Fast jag tycker hon liknar lite er båda, men på hennes alldeles egna unika sätt. För allra mest liknar hon sig själv! ;-)
Kram


Så sant så sant Anna! Jag funderade nästan hela natten på det du skrev, för det var ju en intressant tanke. För visst är det så. Man kan bli alldeles jättelik sina föräldrar, eller inte alls. Jag för min del t.ex. är mer lik min mormor (men mest hennes tvillingsyster) än vad jag är lik mamma. Åtminstone till utseendet. Men precis som min mamma och många av mina kusiner har jag genom hela livet hävdat att jag inte alls är lik någon annan, jag är juh mej själv!

Jag håller med till fullo av att hon är lik oss båda, jag tror nästan att man kan säga (och faktiskt se) att hon verkligen har fått 50-50 i dna- mixen. Jag ser juh hur mycket hon liknar inte bara mig själv, men mina kusiner när de var mindre och även min mormor (som hade många starka arvsanlag), men kan även se stora likheter mellan Lenore och Wern (speciellt i minspelet), hans lillebror och mamma. Och precis som du hävdar jag nog innerst inne att Lenore minsann allra mest liknar sej själv.

Men så är det den där intressanta frågan. Varför är det så himla intressant vem barnet liknar, och varför blir det en sensation över att barn till utseende liknar sina föräldrar eller andra släktingar? Efter en natts grubblande tror jag att jag har kommit fram till vad som får bli mitt svar.



Jag tror att för föräldrars och släktingars del handlar det om någon slags utvärdering. För aldrig förr blir man så medveten om sitt eget utseende och sina drag, sina egenskaper och sitt sinne som när man träffar en ny bebis. Jag som förälder ser helt plötsligt drag hos Lenore som är så fina och perfekta, som kommer ifrån min mix. Jag får alltså en chans att vara nöjd med mitt eget utseende när jag kan konstatera att min egen allra sötaste avkomma liknar mig. Jag misstänker att det är så övriga familjemedlemmar kanske också tänker, om de skulle grubbla över det en stund.

Och visst är det på andra hållet en lättnad när man ser att vissa andra drag man inte är så nöjd med har hoppats över. Det kanske inte är lika roligt när ens partner också påpekar hur lycklig han är för Lenore slapp få mina stora utstående öron (även om jag själv hävdar att de åtminstone inte är stora, utan ganska normala eller till och med lite mindre...men det får stå för honom) men vid dagens slut kan man väl inte annat än hålla med.

Vems sätt och egenskaper hon till slut kommer visa är ju lite för tidigt för att säga. Hittills har jag bara sett hon hanterar frustration på samma sätt som jag, genom att spänna hela kroppen och två sig i ansiktet med händerna. Jag hoppas att hon inte kommer få samma frustration som jag lider av, men det ser inte så hoppfullt ut. Det blir nog en kvinna med humör av Lenore också =P

För det är samma sak med egenskaperna som med dragen. Det blir en utvärdering där med. Men här kan jag tycka att det är enklare att utvärdera sin partner än sig själv, då det handlar om på vilket sätt jag uppfattar två personer. Det är ju väldigt sällan jag "uppfattar" mig själv lika enkelt som jag uppfattar Wern... Vi pratade om det för ett tag sen. Eller det var Wern som frågade vilka av hans egenskaper jag helst ville att Lenore skulle uppvisa. Jag svarade att jag hoppades att Lenore också skulle bli snäll, omtänksam, spontan, orädd och massa andra saker. Wern verkade nöjd med svaret, som då även blev en slags bekräftelse för honom själv att han hade dessa egenskaper att skryta med.

Sen frågade jag vilka av mina egenskaper han helst ville se hos Lenore. Det tog en bra stund innan han svarade (ja, en sån bra stund att jag funderade på att ställa frågan igen, lite högre och tydligare utifall att Wern helt enkelt beslutat att inte svara på tilltal igen...en inte alls lika åtråvärd egenskap) och då hade han tydligen kommit fram till att han ville att Lenore skulle bli hungrig på vidarekunskap.
Jag frågade då om jag inte hade några egenskaper som föll honom i smaken, eftersom att jag knappast personifierar mej med just den egenskapen och tycker väl personligen att jag har några andra mer framträdande och minst lika positiva egenskaper. Men tydligen var det bara nyfikenheten från min genpool som kunde matcha hans egna dygder, viljet knappast gav mej samma egoboost och positiva utvärdering i gensvar får jag väl ärligt säga. Men sen är det ju även så att om Wern hade varit ödmjuk så hade han ju varit perfekt, som han själv brukar säga.  Och å andra sidan gjorde ju avsaknaden av bekräftelse av mina goda sidor att jag ju faktikst ransakade mej själv och visst hittade egenskaper klart värda att sända vidare i arvsanlagen.

Det blev ett långt svar, men kortfattat tror jag att man skulle kunna säga som så här:
Som förälder (eller släkting) vill man att barnet ska få alla ens egna positiva drag och egenskaper. När folk i allmänhet förvånas över att barnet inte liknar sina föräldrar är det mer ett sätt att säga "vad tråkigt för er" (eller kanske "pjuh, vilken tur!" hehe) snarare än att tycka att det faktiskt är konstigt.
Det fantastiska i likheterna blir ett slags beröm och komplimanger; "titta, h*n har fått din lilla mun/fina hårfärg/söta näsa", för om det skulle vara så att barnet hade fått något mindre beundransvärt drag från föräldrarna skulle det nog knappast påtalas på samma sätt: "Titta, h*n har fått din stora näsa/snea tand/skeelande öga".


Jag vet inte om det var något bra svar, men det är iaf det svaret man kommer fram till mellan tolv och ett på en fredagnatt när man försöker sova =)

men vem är hon lik egentligen

igår när jag var ute på gallej med ida och sofia frågade sofia vem lenore egentligen är lik.

hon är väldigt lik både mej och wern egentligen, och våra syskon och släktingar också... vi får juh se hur hon ser ut sen, men en sak är säker. hon är väldigt lik mej när jag var bebis. jag var bara lite mörkare =)





eller vad säger ni? =P

snö var det!

åååh, massa massa snö =)

jag är lycklig! även om det är kallt, så värt det! det blir alltid mycket bättre när det är vitt och fint ute!



snöig balkong


snöig gård innan abk var här och röjde undan allt så att det bara finns blask kvar. (förutom snötröskeln dom gjorde till sophuset då...)


snöiga barn på den snöiga skolgården! tusan vad det var härligt att vara ute på rasterna när man var mindre. snöbollskrig och pulkaåkning för hela slanten! vad var eran favoritlek på den nysnöade skolgården?

(och ja, jag kände mej lite som en snuskig tant när jag stod i fönstret och fotade skolgården, men de ser juh ut att ha så attans skoj!)

årets ljugvärd...

... eller OJ, julvärd kanske det ska vara?

nej, ljugvärd passa alldeles utmärkt. jag och wern glodde på burken, det fanns ingeting vettigt så vi hamnade på barnkanalen och nostalgiavsnitt av Bert. Efter Bert var det dags för Lilla Aktuellt. Wern frågade vad som var kärriärmässigt värst; Svt24 eller nyhetsankare för Lilla Aktuellt. Svår nöt, vad tror ni?

Hur som helst. På Lilla Aktuellt berättade reportern snällt för mej att jag ska ha första klassens lögnare hemma hos mej på självaste julafton. TVI VALE!

Årets julvärd är nämligen André Pops.



En för mej helt okänd människa, men så tittar juh inte jag på Sporten heller.

Jag tänkte definitivt ge honom en chans. Visst, herr Weise är den bäste, men vi kan juh inte ha det gamla skrället hängades i rutan i alla år och alla efterträdare har ju varit si så där. Men det tog inte många sekunder förrän min öppenhet skulle förbytas till bitter avsky (inte riktigt kanske, men mycket stark skepsis åtminstone).

Varför? Jo, herr Pops medger inför hela nationen att han tänker LJUGA för sina BARN på JULAFTON!!! Hur många poäng i helvetet ger inte det då?
Han menade att eftersom att hans barn bara är 2 respektive 4 år gamla så planerade han och hans lika ondskefulla fru att LJUGA för dem och säga att julafton är den 23. För då behöver barnen inte sakna sin pappa på julafton!

Smart tänker ni då. ICKE! Han LJUGER JUH! För sina barn, på JULAFTON! och inte ljuga som i eventuella vita lögner om jultomten utan en regelrätt scam om när själva julafton är. Vill man fira jul med sina barn firar man jul med sina barn istället för att sitta och skräpa i tv- soffan hela dagen. STUPID POPS!

Jag bestämde mej snabbt för att här hemma ska tv:n vara avstängd tills precis klockan 15:00 och den stängs av så fort herr syrsa sjungit färdigt. Ritualen upprepas klockan 19:00 då älskade Karl- Bertil kommer, och sen stängs den av så snart Tage Danielsson tystnat. Jag vill INTE befatta mej med utstuderade lögnare på julafton. Det betackar jag mej för.

Nu ska jag avnjuta dagens snöfall lite till. Och muttra över att dom tydligen släpper in vad patrask som helst i julsoffan nu för tiden. Nästa år kanske vi har den äran att tillönskas god jul av Thomas Quick...

julshopping


idag kom min julgardiner. har inte hämtat ut dom än men jag och lenore ska gå på morgonpromenad imorgonbitti och hoppas på det bästa. hoppas dom är fina! annars blir jag ilsk.

på fredag ska jag åka ut till rusta med ewie-ewe och införskaffa julnödvändigheter. eftersom att jag inte har något vettigare att skriva om en dag som denna så bjuder jag på min inköpslista:

Till paketinslagning:

papper, snören med stjärnor och snören med julmotiv på (favorit från förra året)

Till julgranen:

Julbadankor till Lenore, Julhandkontroll till Wern, glitter och en toppstjärna (silver eller guld är den stora frågan som de vise i hushållet tvistar om)


man får inte glömma ljusen och jutvävsmattan!



Annat dekorativt:

ljusmanchetter och en vaxduk


Jag ÄLSKAR julshopping!

när det ändå kom på tal...

... så kanske nån av er vet någon vettig fråjl som skulle passa min skalle?

krav på frisyren:

inte superkort
lättskött och barnvänlig
får mej inte att se fet ut
är inte maud olofssons....



ute på tunn is

jag funderar på att klippa av håret till en rätt kort längd, typ axlarna eller så. men jag vet inte mer än så. tänkte då att jag skulle spana lite efter nån form av lättfixad frilla som inte får mej att se ut som en pudel.

till min hjälp hade jag... bara wern.

vi hittade en sida som vi precis hade börjat titta på när följande dialog utspelade sej:

W: Du får inte skaffa samma frisyr som Maud Olofsson!

E: Va? Maud Olofson? Va? Va fick du det ifrån?

W: Ja, alla tanter har ju...

E: (avbryter) TUNN IS, Werner, jääääävligt tunn is

W: (tystnad, kvävs nästan av sitt eget skratt...)


nog för att jag inte är i yngsta laget längre, men nån tant skulle jag verkligen inte kalla mej.



about the boy



det går inte riktigt att förklara gårdagens äventyr. man måste se håkan för att förstå håkan. pratade med pappa innan idag, och han sa: "men han kan ju inte sjunga? det står i tidningen att om han vore med idol hade han aldrig kommit med". men håkan behöver inte idol, för han är ingen mes. Och produkterna som produceras i idol går väl knappast att jämföra med håkan eller?

Håkan sprider glädje, och han kanske inte sjunger rent men han sjunger innerligt och det är tusen gånger bättre. han sjunger för att han vill, och därför kan han göra det =) och i övrigt kan han visst sjunga rent, han sjöng alldeles rent och fint igår under sina lugna låtar, SÅ DET SÅÅÅÅÅÅ!


vad mer ska jag säga? till och med jag skuttade runt och dansade. jag är annars lätt obekväm i att dela min musik med andra. det är juh min musik, för mej. min tolkning och min upplevelse. jag kan lätt bli distraherad av att titta på hur andra upplever livemusiken, vilket juh förstör min egen upplevelse lite grann..och dessutom blir jag nervös för att jag får för mej att alla glor på mej tillbaka (hallå egenkärleken, som att jag skulle överglänsa stjärnan på scenen liksom). men igår var mitt fokus på håkan, och jag försökte att inte bry mej så värst om alla dom andra tusen personerna. dessutom tycker jag ju så där om stora folksamlingar där alla ska puttas och knuffas och vara svettiga, URKELPURKEL. men det var ingen fara med det heller, förutom i garderoben!

Hur man får en dålig upplevelse på en Håkan Hellström- konsert.
Man försöker hänga in något i garderoben på Färs & Frosta Sparbank Arena. För där hade dom verkligen gjort kvällens planering framåt småtimmarna på personalfesten... Så här såg det ut uppifrån:



Stiligt va? Jag ska förklara. De svarta strecken är väggar. De ljusblå blocken är glasdörrar. De gula plopparna är vakter. De röda plopparna är Röda Korsare. Det gulröda strecket är ett sånt där fånigt avspärrningsband i plast ni vet. Det mörkblå är 2000 personer i vinterjackor.

Där vakterna står är ingången, där de kollar biljetter och så att man inte hade med sej ett eget tv- team. Det blå blocket längst till vänster är ingången till garderoben. Dock började inte själva garderoben förrän kanske tio meter innanför  den dörren.

Planen som smartarslena hade tänkt ut var tydligen följande:



att alla människor sakta men säkert snällt skulle inrätta sej i det beryktade svenska kösystemet utan problem, utan ens ett snöre att hålla sej innanför. alla skulle lugnt och stilla ställa sej i kön för att så småning om kunna hänga in jackorna hos någon av de hela fem tjejerna som jobbade i garderoben. för säkerhets skull hade man satt upp ett litet avspärrningssnöre för att påvisa att man skulle gå runt och inte direkt till garderoben.

när vi kom såg det ut som på den första bilden. alla sket i den lilla plastremsan, det var smullfockat med folk och när du väl hade hamnat i klungan behövde du inte bekymra dej, du var fast och överlevde du skulle du få komma ända fram till garderoben, för det var ditåt strömmen drog.



men efter 40 minuter såg det mer ut så här

(det är linn och jag här i täten, jennie är den som blir framknuffad här längst till höger...)

då är det nån smart jävel som kommer på att vakter kanske behövs för att undvika att någon blir ihjältrampad i garderobskön, det vore juh en sån tråkig löpsedel att stoltsera med. så då skickar man in TVÅ vakter var av en var ungefär lika stor som en cairnterrier. Efter vad som kändes som en evighet lättade trycket i garderoben ändå. Inte var det vakternas förtjänst, det var för att Håkan började spela och flera då valde att gå in istället för att trängas ihjäl. Fy fanken. Det hade lätt kunnat bli en sån grej som hade kunnat förstöra hela kvällen, men givetvis behövde man bara höra håkan i någon sekund innan all ilska var som bortblåst.



sammanfattat: helt underbar kväll. men garderoben och planeringen kring den sög så mycket att det var värt att nämna.

nu är det hög tid att gå och lägga sej =)

HEJJA HÅKAN

ååå vilken kille =) ååååå va bra det var! dansa dansa dansa, skutta skutta skutta, sjunga sjunga sjunga =) HELT UNDERBART!!!

han hade tydligen inte läst min blogg, men jag förstår att han inte har så mycket tid över till det. det gjorde ingenting dock, det var så bra ändå!

just nu hinner jag inte berätta så mycket om det, jag tar det senare. nu ska jag fortsätta titta på min otroligt söta dotter och sambo, och sen ska jag ner och mata tvättmaskinen.


tack jennie och linn för en tipptoppsuperkväll! och johanna och emil med så klart. och givetvis HÅKAN!

bara utifall att och appropå

Postat av: Hannah

"shiiiet vad cooolt! hmm så det du skriver och önskar dig nu kanske blir sanning om ungefär ett år, knappt det? vad skriver man då? ;D"

 

 

Utifall att detta stämmer så ska passa på att innerligt önska att jag sitter här nästa år

- 30 kilo lättare (okej 15 kanske räcker, men kan man ta i så ska man hahah)

- en miljon kronor rikare

- ett boende större

- 20 par skor rikare

- större garderob med mer innehåll

 

 

men mest av allt önskar jag att min familj, min släkt och mina vänner är lyckliga och har det bra. i slutänden är det ändå det som räknas.

 

(även om ovanstående mening kan ses som valfjäsk för önskeuppfyllarna så är det faktiskt en innerlig och ärlig önskning, också.)

 


en till önskning:

"nästa år, DÅ SKA JAG HA en stor lägemhet med balkong, och julen firas hemma hos mej. jag pyntar och gör maten, den bråkiga familjen får syssla med vad i helskotta dom känner för bara dom för en enda gångs skull är snälla och har trevligt. min bror får vara med tills han beter sej, då låser jag ut honom på balkongen tills han blir snäll igen. det gäller faktiskt mamma och pappa också. för, om dom inte hetsar upp sej över än det ena än det andra, så kanske kanske dom får en fröjdefull jul? stupid familj.

jocke tyckte det lät som en bra plan, men jag tror att det är bara för att han finner ett visst underhållningsvärde i min familj. det gör dom flesta faktiskt, utom just min familj kanske.
"



och i år firas mycket riktigt julen här hemma hos oss i vår stora lägenhet med balkong =) jag börjar tro att jag har magiska krafter.

men vem är egentligen arne?

min sambo har fört in mej till den mörka sidan. innan jag träffade honom drack jag julmust på julafton, kanske. nu för tiden hittar jag flaskor bakom soffan, under bordet, i skafferiet, i kylen... detta, mina damer och herrar, har blivit ett beroendehem.



den där Apotek-Arne är en farlig man. undrar vilket motiv han har? vad driver honom? hur började alltihop?


i övrigt: vi dricker inte light för att vi tror att man blir mindre fet av det, det beror på att wern även är sprutbrukare och därför ska undvika socker. annars blir hans diabetessköterska arg, och hans livsstatus lite lägre.
jag för min del kan dricka vad som helst, jag har aldrig varit den som är den. mitt enda krav är att det ska vara Arnes och ingen annans. Man måste kunna lita på sin leverantör, och Arne levererar alltid!

Apotek- Arne for president (i finland... vi har juh redan kungen och man måste dela med sej av det goda).

hörru håkan! får man önska en låt eller?

min bror hatar den här låten. han hörde den genom golvet när jag bodde hemma. 
etttusenfyrahundraåttiotre gånger. minst.
jag älskar den här låten. den får en att vilja köra snabbt med bilen =)
eller bara sjunga med för kung och fosterland.


Maria säger
"Jag ska gå ut och dansa varje kväll.
Jag ska gå ut i gatljuset,
dj, gör så att han och jag kan flyga hela tiden."

Maria säger
"Om stockholm brinner åker vi dit
där rör dom på fötterna svänger på höfterna
från modkatterna till punkarna.
Vi kunde ha den bästa tiden i våra liv.
Men jag tror inte att vi lever så länge till."

Maria säger
"Vart är den där regnbågen?"
Maria säg det igen.
Vi borde skratta åt allt igen
Men vart är den där Regnbågen?

Mmmm Mmmm Mmmm
Mmmm Mmmm Mmmm

Maria säger
"Jag har inget att säga."
Men säg det ändå!
Hon gömmer sig i tv-apparater.
"De kommer ångra sig, de som behandlat mig så!
Men du har något bättre än dem,
kärlek som vår har aldrig funnits nångång."

~MARIA SÄGER~

"Vart är den där regnbågen?"
Maria säg det igen.
Vi borde skratta åt allt igen
Men vart är den där Regnbågen?

Oo-oh Ooh Oo-Ooh Oooh

Mmmm Mmmm Mmmm
Mmmm Mmmm Mmmm

Papapaaaa
Paaa Paaa Paaah-Ooo

Papapaaaa
Paaa Paaa Paaah-Ooo

Aaaah Aaaah Aaaaah Aaaaah Aaaaah Aaaaah


Hoppas han spelar den imorgon. Annars blir jag ledsen kisse.
Eller så kanske jag har tvingat Jenn och Lännie att lysna på den tillräckligt många gåner.

Klart är ialla fall att jag har både förhoppningar och regnbågar.

som en dröm

en alldeles helt perfekt dag =)

en alldeles perfekt familj. en alldeles lycklig jag. jag är en sån som ofta glömmer bort att känna efter och inse hur bra allting är. men idag gjorde jag det och insåg att allt ta mej tusan är perfekt.

visst finns det saker jag skulle vilja ha mer och mindre av, men det är skitsamma.
varje kväll när jag går och lägger mej sover jag mellan världens gladaste lilla pyre som skrattar och ler mer än någon jag någnsin mött och världens bästa kille som får mej att skratta, som alltid finns där och är det bästa som någonsin hänt mej.
varje morgon vaknar jag upp mellan två personer som inte vill något annat än mysa med mej under mitt varma täcke.



hur tusan kan man glömma bort det? hur tusan kan man inte bara gå runt och vara glad för det dagarna i ända?
Skärpning fröken! nu ska den ljusa sidan fram, det finns nog med elände i världen.


when you wish upon a star

tittade igenom gamla inlägg... jadu, söta fröken mej. du fick precis vad du önskade dej HAHAHA.

det är är taget från inlägget den 7 januari i år...

"då va den första jobbdagen över, förutom halsbränna och lite spontant näsblod gick det suveränt bra. värre blev det när jag kom hem och hade ätit. jävlar vilken kollaps.

mår fortfarande så där, det känns som att nån har kört över mej en ångvält. suck suck. men det är snart helg och då kan man låtsas slappna av i två dagar.
"

HAHA, stupid me! och bättre blir det:

"jag är så sugen på nån form av förändring så jag skulle kunna göra vad som helst för att få det. en ny lägenhet där man kan andas, eller bara bo normalt. nånting roligt att se fram emot."

är jag verkligen så säker på att jag vill ha en förändring? nått roligt att se fram emot? jadå:

"om jag lägger mej och sover nu, och önskar det riktigt mycket hela natten kanske nånting händer"

Oj vad jag måste ha önskat! =)




vad ska du önska dej när du lägger dej ikväll?

en ledsam sak

vill ni veta något riktigt, riktigt hemskt?

först måste jag ju väva in er i historien så att ni förstår varför jag tycker att det är så hemskt. det är ju så att jag har någon konstig fetischm för söta farbröder. inte alls på det sättet att jag blir sexuellt upphetsad på något vis, utan snarare så att jag tycker dom är så attans söta, precis som vanliga människor tycker att kattungar och hundvalpar är söta. jag tycker att farbröder är så söta att jag hoppades på att Lenore skulle se ut lite som en farbror när hon kom ut. det gjorde hon dessvärre inte, men hon var söt ändå...

ja, åter till saken. söta farbröder är alltså lite av min akilles häl, jag vill att söta farbröder ska vara lyckliga och glada och inte ha mer bekymmer i världen än att mustachen är felborstad eller att hatten blåser av. knappt det heller, jag skulle inte klarat av att se en söt farbror jaga sin hatt i blåsten. han kan juh trilla! eller aldrig få tag på hatten, och då blir han ledsen... nej fy. söta farbröder ska vara glada, för annars blir jag ledsen helt enkelt.

vi bor rätt nära kyrkogården. så pass nära att vi faktiskt går igenom den när vi ska handla. jag är inte rädd för den i dagsljus, då är de flesta kyrkogårdar fina. jag har inte testat den i mörker än, tänker inte göra det heller för det finns så mycket sjuka människor nu för tiden... ja, hur som helst, det jag ville komma till var att vi går på kyrkogården ganska ofta, så ofta att man nästan glömmer vad det är för ett ställe egentligen....

för en dag när jag var på väg hem från affären, så såg jag en liten söt farbror på kyrkogården. och sen slutade mitt hjärta slå och jag fick ont i magen. för den lilla söta farbrorn stod framför en gravsten och grät.


det här är säkert två - tre månader sen, men jag kan inte för mitt liv sluta tänka på honom. jag hoppas att han inte gråter mer. jag hoppas att han är lycklig, oavsett vad det innebär för hans livsstatus.


stackars lilla söta farbrorn.

på tal om barnböcker

vilka favoriter hade ni?


Pannkakstårtan och Hattjakten hade jag, och alla andra Pettson- böcker förutom Rävjakten. Men som ni kanske minns fick jag den av söte förra året =) hihihi. Men det var lätt favoriter från barndomen. För att inte tala om


jag hade Stora boken om Pelle Svanslös, och några såna här bilderböcker. De bästa böckerna fanns dock hos min faster och farbror långt uppe i Norrland, faster Margot fick läsa de många gånger för mej när jag var på besök.



just den här boken hade jag så klart på film (jag kan fortfarande höra Hia-Hias skratt!), men pappa köpte Bamse i rymden på ett loppis en gång. den läste jag för min lillebror när han var nån månad gammal. det har mamma och pappa kort på. mysiga tider =)

Vi var och rotade lite bland mina gamla böcker sist vi var hemma. Det finns så många skatter, så många minnen. Så mycket nostalgi. Vilka böcker för er tillbaka tiden?

Det är dessutom häpnandsväckande hur många historier som finns kvar i bakhuvudet på en... Jag behövde bara titta på några omslag för att komma ihåg vad böckerna handlade om, och vad det var som gjorde att jag gillade eller inte gillade dem. Som t.ex. boken Mog, katten som glömde. Jag gillade inte den när jag var liten, för att katten hette Mog och jag tyckte det var fult. Finito för den historien. Men jag har förståelse för knappt en meter långa mig själv; Mog är ett fult namn till och med på en katt.

jo man tackar

va snälla ni är, tusen uppmuntran! =) nu blev jag alldeles till mej och vet inte vad jag ska börja med att berätta om. huvudet är juh fullt av grunx som vanligt.

jo, först och främst får jag väl säga att jag inte är döende, bara coco bananas. men det är asläskigt när knorvlarna i öronen rör vid varandra, det är så oväntat! men de har slutat med det nu. pjuuuh =)


vi fick hem ett erbjudande idag, igen. (för er som inte vet det ökar andelen post som inte är räkningar med 175% när man har fått barn. för ALLA företag vill erbjuda dej och ditt barn det bästa. blöjor, tvättsaker, kläder, strumpor, tvättmedel, elektroniska prylar, cdskivor, filmer och böcker. det bästa.)
dagens erbjudande kom i alla fall från Barnens bokkubb, som både jag och wernie var med i som små. lenore har redan en gedigen uppsättning böcker, dels de som vi har hämtat hem från farmor men också från alla de underbara böcker hon fick på ceremonin (tusen tack). så vi väntar ett tag med det tänkte vi. men det fanns en bok som lät så jäklans rolig.


"Det var det fräckaste" av Werner Holzwarth

"Mullvaden får en klick bajs på huvudet. Vem är det som är så fräck? En av de roligaste barnböckerna som finns!"

Jag fnissar åt historien som finns i mitt huvud, och hur de olika scenarierna ser ut när någon faktiskt bajsar på mullvaden. Djurriket, ett härligt ställe där inte bara regn faller från himlen hahah =)

Jag ska lätt köpa den boken! Till Lenore givetvis...hrmhrm...

(t)ears

HALLÅ JAG DÖÖÖÖÖÖÖR!

eller jag tror att jag dör. nått är det. FÖR MITT ÖRA HÅLLER PÅ ATT VÄXA IHOP!
snart kommer jag sitta här insluten i en öronkokong. URK!

igår när jag gick och la mej så tyckte jag att det gjorde lite ont i örat, i ytterörat alltså. eller öronsnäckan. vad tusan nu den här prylen man kan ta hål i och som innehåller massa knorvlar heter. så jag började känna efter, och visst var det så:

MITT ÖRA VÄXER IHOOOOOP! en av knorvlarna rör vid en annan knorvel. its the knorvel wars of my ear.

jag måste googla och se om det här är början på slutet eller om jag bara är coco bananas, det är vad wern säger iaf.

harmoni igen, en lättnandens suck!

på lördag ska jag göra det förbjudna! det hemskaste jag kan göra mot wern, enligt hans egna bestämmelser. men jag förtjänar också att ha roligt ibland. så nu är det jag och mannen med glädjen, en hel kväll tillsammans. OOOO ja, det ska bli skönt! Och roligt. Och underbart! Det bästa är juh att Jinn och Lennie ska med också. Eller Jenn och Linnie. Eller givetvis Linn och Jennie =) Och vi ska tralla hela lördagen till mister hellström!



det är den förbjudna musikens herre (jäpp, min käre sambo har förbjudit mej för att lyssna på håkan. tydligen är håkan skit som gör honom arg. fuck you, sa jag och förbjöd honom från att lyssna på hans jävla Knutna nävar, HE HE HE HE HE)


En hel dags äventyr att se fram emot! Tjohoo =D

Frågan är, som alltid: VAD SKA MAN HA PÅ SEJ! Jag vill inte se ut som ett popsnöre, men jag vill inte se ut som mamma 300 år gammal heller. Hmmm, tvättid först på söndag gjorde det hela lite enklare; det blir vad som helst som är utan fläckar från barnomsorgen helt enkelt.

I övrigt: Den där Ekdahl är väl för vitsig. Rosornas kris, kom han på det själv eller klubbade Tv4 det på morgonmötet? (Har Kvällsöppet på i bakgrunden).

talets gåva

Om man aldrig får ett svar, ska man fortsätta prata då?

Om man alltid blir avbruten, betyder det att man inte har något viktigt/intressant att säga?

Hur mycket ska man själv lyssna för att få en aktiv åhörare till det man själv säger?


Tjata, eller ge upp?
Tystna, eller ge hals?



Jag vet vad jag tycker, men det är dessvärre inte det jag har ork till att göra... Eller lust med heller, för helt jävla ärligt:

HUR I HELVETE SVÅRT KAN DET VARA?!?!?!?


Jag begär inte mycket, jag ska absolut inte vara i ljuset hela tiden, men i helvete att jag finner mej i att bli ignorerad dagligen om jag inte höjer rösten, blir arg eller tjatar!
Och ändå märker jag att det är det jag gör, finner mej i det. Blir arg, sur och makalöst irriterad istället. Och gissa hur populärt det är?



SHIT vad jag saknar att föra ett samtal med någon, som lyssnar eller åtminstone svarar på tilltal. Min lilla skönhet lyssnar förvisso, men någon vidare feedback får man inte alla gånger. Och den andre... ja, vad ska man säga. Hur ska jag kunna veta när du pratar med mej? JO serru, vi är tre personer i den här lägenheten. En av oss kan inte prata, vilket gör det ganska enkelt att räkna ut vem som förväntas svara när den andre vill föra en dialog.



Ibland är det underbart att vara föräldraledig, och ibland är det ett litet fängelse man vill rymma ut ur. Dock gärna tillsammans med barnet.
Shit, jag behöver verkligen komma ut mer.
Och när jag gör det, då ska jag tusan inte bara sitta och gnälla heller. Skärpning, fröken, det är ditt liv det handlar om!

Snurrigt inlägg? Då skulle ni se hur det ser ut i mitt huvud!

Och, nej: Så illa är det inte. Bara ibland, och jag måste få ur mej saker annars exploderar jag och går i tusen bitar.

Picea abies

eller GRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN som man också kan kalla den om man vill =)

En sån ska vi ha! Min alldeles egna stora julgran! Jag är alldeles till mej!

från Jula (det hörs juh att det är där man ska köpa JULgranen hö hö hö hö)

Äntligen ska alla mina julgranskulor faktiskt få bo i en julgran och inte bara hängas upp överallt annat! =)

TUSAN VAD JAG LÄNGTAR TILLS DET BLIR JUUUUUUUUUUL!!




funderar på att köpa dessa till Lenore


hon gillar ju badankor, och det finns julbadankor på Rusta (givetvis, var annars?)


och jag har beställt julgardiner till både köket och vardagsrummet. sovrummet får ha de gamla, där är vi juh aldrig annat än när vi sover ändå haha. det ska bli så attans mysigt att fira jul här hemma hos oss i år! men givetvis åker vi hemhem till vackraste Västerås under mellandagarna. Jag måste juh trots allt visa Lenore hur julen ser ut hemma hos min morfar (det är där Julen bor helt enkelt).

funderar på att svälta till julbordet, av två orsaker: 1) då njuter man ännu mer av maten och skiter förhoppningsvis i potatisen, och 2) då kanske jag smalnar av och förväxlas då inte med jultomten när han kommer. det vore så pinsamt, och väldigt förvirrande för Lenore.

Varje gång är som den första gång vi sågs

Jag har en låt i mitt huvud igen. En sån där låt som blir "min" låt. Som spelas om och om och om igen.

Det är min hemliga kärlek som har skrivit/gjort den =) Han som var ashäftig när jag gick på högstadiet, som blev asball när jag gick på gymnasiet och har växt upp med mej på högskolan. Jag tycker att han är SKITSÖÖÖÖÖÖÖT, och jag inbillar mej att han är en rätt ball människa. Och eftersom att han är med på fyrans familjeunderhållning på lördagarna så har jag sett mer av honom, så då tycker jag att han är en GRYM musiker. Och söt. Men framför allt duktig. Och jag är himla nöjd med att han liksom Lasse B har gått och blivit nån form av yngre mysfarbror.

Jäpp, it is the Petter I'm talking about.



Petter har gjort många såna låtar som blir mina för att jag lyssnar på dom hundraenmiljardtusen gånger; Logiskt, Repa skivan, Du vet att jag gråter, Fredrik Snortare och Cecilia Synd... och nu är det Längesen för hela slanten. SÅ JÄVLA BRA! SÅ JÄVLA FIN! Ahhh, Petter jag blir kär =)

Werniebernie tycker det är lagom roligt. Dels måste han lyssna på Längesen hela dagarna, och dels är han hemskt skeptisk till att jag tycker att Petter är söt. Han ser inte det som något positivt, eftersom att jag även tycker att Wern är söt medan Werner tycker att Petter är asful och därför kanske han själv också skulle vara ful "om jag bara gillar fula killar". Men Petter är inte ful, så Wern behöver inte oroa sej. Han är också söt. Ingen vidare musiker dock.


vill man lyssna på underverket kan man göra det här

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart

Du var gammal
Jag var äldre
Och nu sågs vi igen
Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår
Som har haft betydelse
Aldrig besvarad aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår
Sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår
Vi står där vi stod
Minns det som igår
Första gången du log
Som om jag snubblade pladask
På marken och bara dog

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Jag var ung du var yngre
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras
Du flyttade utomlands någon annanstans
Gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Ååå

Nu står du där på gatan
Sargad av tiden
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand
Vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen
Men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor
Det består i en takt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark


Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

Ja just det, jag hade en blogg!

ÄÄÄhummm... det kanske jag hade glömt =P

Hoppas att ni inte har glömt bort mej? Jo det har ni säkert, men jag hoppas att ni hittar hit igen. För nu har jag tiotusenelvaförtitre tankar som helt enkelt är för bra för att bara bli berättade för Wern och Lenore.

Jag har tagit bort Lenore- bloggen. Vill man veta något om den lilla tösen får man mer än gärna komma på besök, eller ringa och prata en stund. Kommer kanske nämna nått om henne här, och nån bild trillar säkert in. Men mycket mer än så blir det inte. Hon är en go'bit som för fin för att finnas på Internet redan. Hon kan vara min egen lilla strumpa tills hon vill bli alla andras.





Planer för dagen: hämta min SUPERTENTA som jag fick 45 av 48 poäng på! Woooooop woooop! =D Sen lämna in riktiga papperslappar i en automat som förvandlar dem till digitala siffror som drastiskt minskar när man byter ut dem mot julklappar till släkt och vänner.

I övrigt: Allt är prima liv =) Nu känns allting strålande igen. Det har vart rätt mörkt och neråt ett tag, men nu bor det ett sånt därnt glatt humör, hoppfullhet och massa kärlek i mitt sinne igen. För att uttrycka mej som min kära tysklärare i gymnasiet (Frau Beissen, hon hette inte så men vi kallade henne för det och jag kan inte för mitt liv komma på vad hon hette egentligen): Ni är såna glada skitar hela högen. Och ja, det är vad vi är i min fina lilla familj. Glada skitar =)

Har man spotify tycker jag att man kan ägna en stund åt att lyssna på soundtracket till Juno. Det är perfekt för sprudlande bubbelglädje. Eller om man bara vill lyssna på bra skit.


RSS 2.0