Livet och andra konstiga saker

för en hel dröse massa år sen, säkert fyra måste det vara om jag har räknat rätt på mina fingrar, låg jag på min soffa i pyjamasbraller och glodde på TV. väldigt uttråkad och ganska sällskapssjuk, men ny i en stad där jag inte kände en kotte. förutom kanarie, och han hade jag inte sett till på hela dagen.

som av en händelse hör jag plötsligt hur det knackelibankar på dörren. jag masar mej upp ur soffan och öppnar dörren. utanför står ett blont yrväder som jag tror hette linn. jag hade träffat henne en kortis under dagen, bara sagt hej typ. jag hade fått reda på av kanarie att hon va dne enda som skulle bo kvar i korridoren från förra året. och nu stod hon iaf här, utanför min dörr med en liten sväng av berusning i sej.

hon frågade om jag hade gått och lagt mej, och jag sa så klart nej. då frågade hon om jag ville med och festa.. eller dricka lite och umgås med folket i 21an. jag hade inte en aning om vad 21an va men det där med att festa gillade jag, så av med pyjamasbrallerna och leta rätt på en flaska vin and off we go.

och på den vägen är det. det är fortfarande jag och linn och en flaska vin, ibland med och ibland utan pyjamasbraller. vi kan nog göra ungefär precis vad som helst, för det där med dåliga idéer är bara nått vi kommer på i efterhand. under tiden vi utför dem är det alltid synnerligen bra idéer. och därför har vi hamnat i en del prikära situationer... men vi gillart. och tydligen andra också. jag har berättat lite om mina och linns stupid ideas innan, här och här och jag ska fortsätta berätta om när vi färgade gardiner på gräsmattan, om när vi målade linns hår, om när vi skulle provsmaka våra bordershopfynd och till slut låtsades att vi va en tiger och en fjäril flaxflaxflax... och tusen andra saker.

linn är väldigt bra att ha på många olika sätt. man kan ringa till linn om man står med nån form av grönsak i handen och ska laga paj men inte vet riktigt vilken del man ska använda av den här så kallade sällerinn. man kan också ringa till linn om man behöver göra av med pengar på nått sätt, linn är alltid en fena att ha med sej på shoppingdagar eftersom att hon är minst lika förståndig som jag när det kommer till beslut om vad man borde köpa och vad man ska köpa. linn är bra att ha med sej på bordershoppen om man vill slå rekord i snabbhandling. 40 minuter, fyra våningar, 4000 spänn i sprit, HIGH FIVE BIATCH!

på seriösa sätt är linn inte så värst bra. då är hon underbar istället. hon ställer upp, finns till, daltar inte och vet precis när det är läge att korka upp vinflaskan och när det räcker med glass.

linn, min alldeles egna batcave. fy vad jag älskar den damen. det är nog allt jag kan säga utan att sakna henne för mycket. för tydligen är lund ett bra ställe att gömma sej på så här års. även om tågen därifrån inte går till kristianstad så ofta som man kan tro. stupid linn. stupid lund. nää, nu kommer massa bilder för annars blir jag bara lessen kisse.


linn och jag när vi inte är sååå förfriskade, och så en på jennie och linn <3


those were the days of our lifes, speciellt tufft för vickepickepöh


linn leker phestleken på bônna, på nyår och på bussen till AG


linn är en knäppis


linn är söt i partyhatt


linn kan slicka sej på näsan och det kan jag med, därför är vi BFF

haven't you heard, about the bird? well, everybody knows that the bird is the word.

kanarie va en av de första jag träffade när jag flyttade till kristianstad. eller, han och micke va väll dom första jag hade längre samtal med kan vi säga. och det klickade nog från första början, för helt plötsligt satt vi där själva kvar när festen va slut och snacka och drack öl. och sen dess har det väl vart så for ever and ever. jag, kanarie, snack och massa öl. det bästa jag vet.

martin kanarie mr bird pappa svensson - en välartad pojke med långt hår och skägg som bor i smålands skogar och försörjer sej genom att råna intet ont anande tursiter, har en underbar dotter och gillar saker som går att skjuta med. desutom äger han en fågeldräkt.

mr bird är... lätt en av mina närmsta och bästa vänner. jag kan prata med honom om allt, ALLT. och jag gör det dessutom. han är en av dom roligaste människorna jag vet. jävlar vad vi har skrattat ihop. när vi va suparheroes, när vi va sexzy timez, på alla studentfester, på chappen, på kåren, i trean, hos pålen. vi skrattar jämt. och har alltid roligt. till och med när man ska va seriös och allvarlig är det roligast att va det med kanarie. och jag saknar den fan som tusan. det är inte alls roligt att han vill bo mitt ute i skogen i ingenstans. det va bättre när han bodde i sölvesborg och va här hela tiden.

kanarie är den enda människan jag vet som kan va så totalt vuxen utan att vara vuxen alls. han är så jävla vettig, smart och tusen superlativ som jag inte pallar räkna upp, och så jobbar han som tågrånare. high  chaprral, the big gubbdagis, för alla män som vill vara pojkar på sommarn.

en gång, för si så där en fyra år sen låg jag i soffan med pyjamasbraller på och glodde på TV. det knackelibangar på min korridorsdörr och när jag öppnar står där ett blont yrväder där utanför och vill ha med mej på fest. sure thing tänkte jag. det blonda yrvädret är så klart linn, men hon får ett allldeles eget kapitel sen. yrvädret släpar med mej till huset bredvid, i den översta korridore. där sitter ett gäng främmande människor som jag aldrig sett innan. jag skulle tydligen spela spel med dom. kvällen blev ganska blöt har jag för mej, trots att både jag och en annan tjej skulle upp tidigt dagen efter på introdagen. spela kvitta tyckte vi båda två.

dan efter släpar jag mej upp ur sängen. fy fan. inte ens vädret va fint, och min säng ropade förtvivlat efter mej när jag lämnade den. (jag saknar fortfarande min säng och hoppas varje dag att den ska hitta tillbaka hem hit...)
det är kallt ute och jag känner inte nån. jag tar min lilla påse med välkomstgrejer och ställer mej rakt upp och ner och glor runt. inte vidare sällskaplig kände jag mej, mest bakfull. helt plötsligt får jag en dask i röven. med tanken att nån ska få en smäll så det dånar om det vrider jag på huvet. och där står hon. tjejen från igår, den dära jennie från hjo. som fyllde år på samma dag som min andra jenny, 27 november. hon har precis tjongat påsen med välkomsgrejer i mitt på min rumpa. flinar gör hon också när hon frågar hur jag mår. jag flinar tillbaka när jag snabbt inser att vi känner oss ungefär lika motiverade båda två. och sen va det vi. jag och jennie från hjo. hela dagen. hela veckan. hela månaden. hela terminen och läsåret änd then forever.

jännie är min tvillingsyster, eftersom många inte kunde se skillad på oss av nån anledning i början. jennie är min knäppgök, kärleksnarkoman och bundsförvant. hon är det sötaste jag vet många gånger, och det är förtvivlat roligt att leka med jennie. hon är en sån dära riktig tjejkompis, en sån man kan böla med, skvallra med och som faktiskt kan överatala mej att kolla på romantiska komedier utan att sucka mej igenom dom. därför älskar jag henne ganska fräsigt mycket =)

jag och jennie har juh gjort cirka tusenmiljarder roligaste/bästa saker. vi har blivit påkörda, jag har blottat hennes rumpa för ett helt dansgolv under dammiddagen, vi har haft ett barn i thailand ihop, vi har lekt träd i skövde, vi har haft terapisamtal i KISSmålningar, skrämt ihjäl varandra i skräckfilmer, lekt fyllleleken i hela sverige nästan, använt niklas finskål som han har fått av sina döda mormor som slatthink, haft 20årskalas på kåren, tröstat varandra i kärleksbekymmer och fnissat åt varandras rosahet massa gånger och slutligen har vi en gång beställt en pizza med bara halva med tomatsås. och några saker till. typ.

på söndag ska jennie komma hit och bo lite, för hon har lovat bort sitt eget hem. sån är hon <3 vi är ganska så olika och ganska väldigt lika lika ofta. en bra kombo.


jag och jennie på väg till Bonna i Skövde ht06

   
kramkram söta du, med linn på dammidaggen 07, sexiii woMAAANs


Som KISS på brakfesten ht05.. eller va det vt06? dunn nå

   
puss på jennie, puss på jennie igen och det är juh uppenbart att vi är kära?


så här såg vi ut innan vi blev påkörda dammiddagen 06

jag kan väll egentligen säga hur mycket som helst om underbara jennie, men mest vill jag nog säga att jag hade haft otroligt astråkigt och jättemycke värre i kristianstad om inte hon hade tjongat in HKr papperskasse  röven på mej den torsdagen för fyra år sen. det hade inte alls vart lika roligt, inte vart samma över huvudtaget.


jännie, i love hjo <3

ida the crazy person. ida är en knäppgök, bitterf*tta, aggro och helt urballad =) och totaly awesome. en som man vill ha med sej både i krig, debatter och på semester och varenda fest.

mongol- ida och jag gled nog in varandras umgängeskrets så där lagom för ett år sen... eller längre tillbaka kom jag på, men jag vettifasiken hur lång tillbaka. en dag va det liksom bara så, ida hörde till vardagen och vilken rolig vardag det blev då =D

det bästa med ida just nu är att vi ska jobba ihop ett år, och det kommer gå hur bra som helst. ida är en sån där som man kan prata med allt om, va brutalt ärlig med och ändå alltid ha jäklans skoj med. från seriöst till galet på 2 sekunder. u-n-d-e-r-b-a-r-t

bästa och bästa förresten, det finns jäklans många bästa saker med ida. mest att hon är så knäpp i huvet och kan se så galen ut =) med inval-ida har precis som helena så många sidor, man måste liksom uppleva ida för att förstå. det är en komplex liten varelse det där =)

   
ida som sexslav, ida som trogen discogäst och slutligen med sin lika galna man jimmy


retardstyrelsen 09/10. demokratiskt valda for real =)

amenjoo, little ida liksom. hon är knappast den tjejpolaren man sitter och kollar på romantiska komedier med (det är juh inte jag heller så...), eller grinar ikapp med över en PMSperiod.. hon är den man slänger vrede över världens alla idioter med, spånar på sjukt bra idéer med och antagligen dricker en hel del massa alkohol med för den goa avslappningens skull. lägger in en snus, halsar lite öl, snackar lite allmän skit och går sen in på djupare ämnen som brudar eller så. ida är en av mina kvinnliga killkompisar.. eller en manlig tjejkompis kanske? eller jaa, nått sånt ditåt =)

ett blont litet yrväder som kan skrämma även de häftiga grabbarna, och antagligen kommer erövra världen en dag.. i brist på annat att göra eller för att hon har fått nog av alla idioter där ute...

helena waltersson, vilken pudding <3 det är min fru nummer två. jag och adelina bestämde oss för några år sen att månggifte nog va en sak som vi skulle gilla, så på nationellt vatten nånstans mellan sverige och polen vigde söta peter pumpa oss med helena och ambulanzen. det va roligt.

helena träffade jag nog - 06 första gången, hemma hos trappens kompis. tror jag. jag vet inte så noga faktiskt. helena skulle flytta till malmö då, och där nere hittade hon adelina och det va matchmake in heaven från första stund. dom är likvärdigt underbara båda två <3

helena är min mysfru, vi brukar gosa ibland när vi är på de humöret, och det är jättemysigt =)
vi har byggt filthytält i kalmar, ätit blåbärskräm på bakfyllan, excalterat pojkar miljarder gånger och skrattat ihjäl oss på alla studentphester vi nånsin har lekt på. hon är bra go den tösen =)

helena är lika brutalt ärlig som adde, gosig och överjävlig på samma gång, duktigt smart och drivande och en gång har hon gått in på en bensinmack med brinnande byxben.

jag vet inte hur mycket jag skulle kunna berätta mer om sötaste helena, men jag tror att jag nöjer mej med detta. helena är nog ingen man kan beskriva egentligen, helena är en upplevelse man får träffa själv liksom. då kan hon själv bestämma vilken sida av henne du ska få träffa. jag gillar alla sidor, men det måste man göra om man är gift <3


jag och helena på lappfejden 06, första kärleksbilden =)

   
fruarna i soffan i kalmar, helena och jens (mannen) och helenas hobby; strypa pålen


mina vackra fruar när dom ser så där underbart oskyldiga ut

det va H - som i lovly mysfru Helena

gordon johansen. vilken idiot. mamma sa alltid att den fan borde gå med cykelhjälm på sej förjämnan, utifall att lyktstolparna ramlade ner i huvet på honom. jag håller med.

jag träffade gordon i tvåan på gymnasiet när jag började hänga ute på hässlö med jeanette. vi vart tyvärr kära och tillsammans, vilken jäkla cirkus det va... ganska roligt ibland, men oftast helt åt helvete när man tänker på det så här i efterhand.

gordon över lag? en idiot. slampa haha. jäkligt rolig faktiskt. och bra att ha ändå på nått sätt. mest av allt är han en idiot, ungefär 50-50 bra idiot - dålig idiot. men man kan alltid skratta åt honom, och ibland med honom. han ger en bra råd, om man vill ha såna där spontant dumma eller brutalt ärliga råd.

jag tror att vi är vänner fortfarande, fast han har vart sjukt grinig på sistone. fjantapa. det brukar lösa sej dock, han kan inte va tjurig så länge när vi väl ses med våra andra puckade människor. idioter är glada människor, det bara är så.

nej, men dags för en hemlis kanske? jag tycker faktiskt inte att gordon är nån större idiot. kanske socialt sätt, och när det kommer till relationer till andra människor... men han är faktiskt inte dum i huvet, tyvärr. och han är jäklit rolig, man har alltid skoj tillsammans med honom. vi känner juh varanda ganska väl efter 6 år och även fast vi inte pratar så ofta räknar jag honom ändå till en av pojkarna (det påhittiga namnet på mina hässlövänner) och är en sån där människa jag faktiskt är rätt glad att jag råkade på en gång i livet. men säg det fan inte till, gordon... han blir så sjukt jävla mallig och dryg då.

om han mot förmodan skulle läsa detta vill jag bara säga en gång för alla: det va han som trodde att det fanns hajar i vänern, inte jag. vad han än säger, jag har aldrig ALDRIG trott på det. och det är han som tror att det finns hiss upp till toppen på mount everest. så klart det gör vännen, så klart.


detta är den fulaste bilden nånsin på gordon... jag garvar fortfarande åt den


gordina på halloween. hans boxershorts hängde under kjolen sen


den här bilden är snodd från fejjan. han ser ut så här. suddigare om man är full

det va G - som i hajen i vänern

adelina pignat, min första fru. det var en vinter... eller höst? jaja, nån gång på året iaf för... några år sen. det är lite dimmigt. vi hade BÖSmusik på högsta volym, jag tror vi va på gamla krebo. pålen hade precis hittat måsbjörn pålsson. BÖSfesten va i full gång, sludder och vingel överallt.

helt plötsligt kommer den, låten från himeln. jag tittar på adelina, ser hennes alkoholdimmiga ögon och allmänberusade uppsyn. helt plötsligt känns allt så rätt, det kom som en upplysning, ett tecken från högre makter. jag öppnar munnen och orden yttras utan att jag ens hinner tänka på det: adelina, vill du bajsa runt hörnet med mej? (för er som inte vet det hette låten så, och jag menade så klart inte att jag ville bajja med adde, lite hyffs har jag. men andemeningen va densamma)

 

adelina tittar på mej, ler och säger de enda ord som kunde gjort mej lycklig just då: åå, erica! jag trodde aldrig du skulle fråga! sen tog hon mina händer, släppte den ena och tillsammans lyfte vi varsitt grogglas och tömde det i en nyförälskad skål.

 

jag har känt adde sen jag började i 6M 2oo5. vi va i samma lag, och det va inte riktigt förns på lag-... eller va det brakfesten? jaja... det va inte förns då iaf som vi fann varandra på riktigt. vi va dom enda som verkade kunna dricka av samma kaliber... och bete oss som typ folk =) bra folk.

 

sen övergav hon mej, och flyttade till malmö. men det gjorde ingeting, det har vart så hela vårt äktenskap och vi är förvånansvärt bra på det där med distansförhållanden. 

 

så klart älskar man henne till döds. förutom att hon är min fru är hon en riktig kompis. beviset på detta är faktiskt det ögonblick hennes älskare (eller pojkvän om man hellre vill det...=P ) johannes upptäckte att han va kär i henne.

 

vi va på väg hem från kåren, till en efterfest så klart. som vanligt har jag och adde hinkat i oss en del, vi brukar göra det tillsammans av nån outgrundlig anledning. adde kände att hon skulle behöva göra sej av med en del om hon skulle kunna njuta av efterfesten. fine tänkte jag, smart plan. pålen verkade också gilla förslaget. vi stannade vid en gräsmatta och påbörjade projekt efterfestplats i magen. till min bestörtning inser jag att jag inte kan. adde och pålen vräker ur sej minst en liter var, men jag får knappt ut spott. va fan är detta? jag blir asarg och förbannar min mage som inte brukar ha speciellt svårt för sej att göra sej av med saker den inte riktigt gillar (uppenbarligen gillade magen groggbuffén denna kväll..) svärandes står jag där, hjälplös och alldeles groggmättad, hur skulle detta gå? det är då hon gör det, min underbara fru. ståendes alldeles bredvid mej höjer hon sina ena hand, sätter fingrarna över den ena näsborren och fräser till med den andra. jag ser det i slow motion, och ser vad som flyger ut från den mörka hålan. innan jag hinner blinka (knappt vrida på huvet heller för den delen, men det gjorde jag turligt nog för adelina) har även jag avslutat projekt efterfestplats i magen, och detta med bravur. sånt gör bara en riktig vän, eller en äkta hälft =) detta insåg juh även johannes... and he still does =)

 

jag och adde den underbara kvällen. men det här är nog innan nån av oss visste

   

frun dricker öl, shotfrukkost på lappfejden och med johannes

vi är ingenting annat än vackra. så det så.

 

det va F- som i Frugan Adelina

det här från början mammas kompis, men jag snodde henne när jag föddes. jag är till och med döpt efter henne, erica linda maria. jäää. hon är en av mina morsor. den som inte är min gudmor, men nästan ändå (hon fick min bror som tröstpris...grattis.). hon fyller år samma dag som jag har namnsdag, 24 januari. vi har båda namnsdag den 20 juni då, på lindadagen. vi är ganska tajta om man säger så =P

evalinda... va ska man säga om morsa två egentligen? hon är också från norrland och har lärt oss att det inte heter örngott utan kuddvar [kudd-varr] (med norrländskt uttal så klart). hon kan sticka och gjorde massa tröjor åt mej när jag va liten. hon är söt, snäll och rolig på alla sätt och vis.

okej, jag kan inte hålla mej längre. det måste juh sägas. självklart är hon juh knäpp också, det är det jag gillar mest med alla mina föräldar, den ena är knäppare än den andra... i en cirkel, för dom överträffar varandra hela tiden.

evalinda är väl den som är... lugnast av knäppföräldrarna (bortsett från min käre far då, men han är juh ett naturfenomen på det där...) om man nu kan påstå att nån av dom är lugna. men jag tror det har mest med det där norrländska att göra, man blir liksom inte så.. bråkig då =) förutom när det kommer getingar, humlor, bin och grejer då =P

alla som har hört mej säga kisse daa, eller bara kisse för den delen... det är snott från evalinda. hon säger så på min brors dopband. det är lena som filmar, dom står i trädgården hemma och filmar släkten som kommer från kyrkan. det är juh ganska tråkigt tycker dom, så helt plötsligt är grannens katt i fokus istället och så hör man evalinda i bakgrunden säga kisse daah. på den vägen är det.

jag fick en rosa kaffebryggare när jag flyttade hemifrån, den va från evalinda. tyvärr gick den sönder. men jag fick ett matbord och stolar också, så fort jag har ett riktigt kök ska jag hämta dom från mamma och pappa. om jag får, mamma verkar har blivit ganska fäst vid stolarna iaf... =)

alltså, jag vet inte riktigt mer vad man ska skriva. det finns juh hundratusen saker jag skulle kunna säga, det är juh ändå min morsa. hon har vart med och uppfostrat mej och gjort mej till den jag är idag, så tacksamheten svämmar nog över haha =) på riktigt, faktiskt.



det finns massa fler bilder, men dom är på datorn hemma... har jag tur kanske en snäll mamma skickar några?
gärna på mej och evalinda tillsammans? det finns cirka 22 år att välja på, nått ska du väl hitta? =)

det va E - som i evalinda, världsbäst morsa och en sån där man inte klarar sej speciellt bra i livet utan <3

disco va väl en va de första jag träffade när jag flyttade till kristianstad. himla go kille det där =)
han är så jäkla allting, faktiskt. han kan va hur artig och trevlig som helst, hur dräggig och äcklig som helst (när han är BÖSare så klart, aldrig annars), han är lugn och snäll, galen och knäpp, smart och allmänbildad (han kan väldigt mycket om mackadam om nån undrar),... aa, han är bara disco liksom.

söta minnen med disco
1. när jag trodde att han hade frusit ihjäl och dött i grottan på lappfejden. men så levde han till slut. då blev jag glad =)

2. när han botade mitt magont med dônk. jag hade druckit den dära cidern med glitter i för att det inte fanns nått annat när vi skulle kolla på kalla kårar. magen ville dö, vit i hela ansiktet och dubbelvikt åkte jag hem. va helt pigg men kunde knappt röra mej så ont gjorde det. då ringer disco. "hej hej, såg att du va hemma. vill du komma över och glo på sällskapsresan?" lätt som en plätt. jag går till sjuan, beklagar mej över magen. doktor disco undrar om jag inte ska ta lite dônk, det är juh inte så att det kan bli värre egentligen? word. och det hjälpte. ett glas senare va allt som bortblåst. bästa medicinen ever. discodônk is forever the shit.

3. disco asfull på mångophesten på gamla krebo, kvällen slutar med att han däckar under ett bord efter att ha sprungit runt i snön i sina långkalsonger alldeles för länge.

nu bor juh inte disco med oss längre, han var tvungen att överge oss eftersom skolan inte längre ville lära honom nånting här. så han fick börja i halmstad istället. lyllosar. men vi träffas ändå titt som tätt, och man blir alltid lika glad när den lille pånken kommer innanför dörrarna till festen =P

 
 texmexsittning, med wilson inför en sittning, påskfest i 21an, discos dajmkryss hahaha

på väg till lappfejden 06, på väg hem från lappfejden, hjärtslaget 07 och kramkalas på mångophesten

det va D - som i Disco

ewa axelsson. vad ska man säga. <3

jag och ewa är nog så olika som två människor nånsin kommer kunna bli. vi tycker inte lika om nånting, reagerar, resonerar, agerar helt olika jämt och ständigt. vi har tusan ingenting gemensamt, egentligen. om nån skulle berätta om ewa, och säga att jag borde bli kompis med henne hade jag nog trott att människan inte va klok i huvet. ewa gillar stenar, naturen, geogafi, tusen saker som jag tycker tråkigast i världen helt enkelt. och jag gillar sånt som ewa hatar. typ. och ändå är hon min ewa.

ewa är supernsäll, känslig, rar (ja, man får använda det ordet även om man inte är 105 år gammal), emotionell, bestämd, tjurskallig, envis, utflippad, gullig, knäpp i hela huvet, förvirrad, social, bossig, smart (så klart, hallå eller), kunskapskåt och mycket mycket mer. aa, och polack, stolt sådan damn it =P

jag vet inte riktigt hur eller när eller nått om hur jag och ewa lärde känna varandra. helt plötsligt fanns hon bara där liksom. poff. hej hallå. eller, så minns jag det men jag antar att det gick till annorlunda i verkligheten. det gör inget, jag är nöjd med att hon är här nu iaf.

aa, hon är som mej fast ganska mycket tvärt om nio fall av tio =) om jag och ewa skulle va tillsammans skulle vi bråka varje dag... tur att vi har andra att bråka med =)

ewa är hur underbar som helst iaf, och vi har haft så jäkla mycket skoj ihop. allt som hade med förspelet att göra, örebro... alla trötta stunder på kåren, konsthörnan, när vi hade charterfylla i min lägenhet.. jadu. minnena är många =) och vi garvar nog lika mycke varje gång. det bästa är att den ena alltid tycker att den andra är mer puckad.. och ändå överbevisar vi oss själva hela tiden. inte en lugn stund skulle man kunna sammanfatta det med.

söt är hon också, nå förskräckligt =) och knäpp. och underbar. jag vet inte vad mer man kan säga... hon är som en naturkatastrof och ett naturfenomen i ett. och jag hade nog hatat henne om jag inte hade älskat henne från första början =P

    
jag och ewa ska köpa öhl, kramas med QK och sen leka snällt i soffan


ewa har vart min sexslav en gång i tiden, och som vi har slavat <3

   
först har man charterfylla, sen sprattlar man med benen i malmö och sist
ligger man med scarface på förspelet. vårterminen 09 i en liten ask.

det va C - som i Ewa =) puss puss puss

en gång i tiden fanns det en jätteknäppis som hette Fredrick Lundberg. han finns fortfarande, och är nog fortfarande jätteknäpp, men han har flytt till Sydney så jag vet inte så noga =)

fredrick va iaf en av mina första riktigt nära killkompisar. vi träffades genom supersnäckan ak, så klart (hon känner juh alla =P ). sommarlovet efter nian kanske? jag vet inte, men det låter troligt.

fredrick är en sån där störtskön typ, helt knäpp men ändå alldeles normal. fast inte =) många goa minnen med den grabben också så klart. som när han nästan kysste den där killen i djäkneparken för han trodde att det va hans dåvarande flickvän. eller när han jagade harar över hela Willysparkeringen på midsommarfyllan.

dåligt minne med fredrick:
jag har fortfarande inte förlåtit honom för att han släpade med mej på terminator 3, fy farao. dom längsta timmarna i mitt liv. dessutom satt det en äcklig liten fjortis bredvis mej och lomade i sin dricka hela tiden. jag mådde illa och freddan garva. underbart.

mitt och fredricks första och enda gräl:
det fanns en kille på ett annat gymnasium som jag tyckte va så jäkla snygg. jag dregglade över bilden i skolkatalogen typ. (undra va han hette? har inte den blekaste, på riktigt. kommer du ihåg ak?) iaf, jag tjatade om hur snygg jag tyckte den här killen va med fredrick, som lyssnade så där mycke ända tills jag kläcker ur mej att dom va ganska lika.
jasså, sa fredrick och sken upp som en sol. han tycker väldigt mycket om komplimanger den pojken.
jo, sa jag, fast han är ju så jävla snygg, medans du typ är... fin.
varrå fin??, morrade fredrick upprört.
ja, han är snygg.. liksom het. och du är mer fin, som i... fin?, försökte jag förklara och förstod inte problemet.
m-i-s-s-t-a-g. fredrick pratade knappt med mej på två veckor, alldeles arg va han. han ville inte alls se ut som en fin kille, han ville också va snygg och het.
till sist fick jag krypa till korset och säga till fredrick att okej, du är fin, men snygg också. en riktig babe, het som fan. då vart han glad igen, och sen dess har det nog aldrig vart nå mer tjaffs. mest bara asgarv =D

aa, jag saknar den fan. dumt att hålla på att flytta till syndey, följa kärleken och hjärtat.. larvpotta =P du kunde stannat med mej och ak istället. fast nee, han är rätt underhållande från andra sidan jorden med.

när jag blir rik så ska jag hälsa på honom =) och kolla in den där stefan 35 som ryktena sa att han skulle bo med. egentligen heter hon stephanie och är skitsöt, men psykbrudar har alltid en tendens att glömma sånt i sin ryktesspridning =P

aa, ne.. det va B - som i fredrick =P


kan du ta en het bild på mej?, frågade han... och gjorde så här.
va ska man säga.

   
några bilder på ak och fredrick, och fredrick i nian...
men vem har bilderna på mej och fredrick? inte fan är det jag iaf.
stupid.

hittade nånstans att man kunde göra en lista på sina vänner, i bokstavsorning. och jag tänkte att det kunde juh va kul och se om man fick ihop det. jag tror jag får det... men jag börjar som sagt iaf med

A- som i Annkristin
jag och ak lärde nog känna varandra i sjuan när vi började i samma klass. vi vart inte nära kompisar förns i mitten/slutet på åttan, och i nian va det kört. då va vi partyprinsessor båda två och rockade röven ur vår lilla förortsskola. typ, vi tyckte det då iaf. sen dess har det väll bara fortsatt ungefär på samma spår. ak är fortfarande världens partyprinsessa... ne, partydrottning, krönt och hela kitet, i västerås. jag har lugnat ner mej duktigt här nere i skåne, men ge mej en timme med ak så är även jag back in buisness... för det mesta =)

det finns juh så himla mycket att berätta om Ak. vi har vart med om så knäppa och underbara grejer, och hemskheter också så klart. hon är en av mina bästa vänner som jag skulle göra vad som helst i hela världen för. vi kanske inte pratar varje dag, men det behövs inte för vi vet att vi finns där så fort det behövs.

om jag får säga vad jag tycker är det absolut bästa med ak så är det lätt att människan är den mest sociala i hela världen. jag fattar inte hur hon gör det, men hon kan verkligen konsten att prata med allt och alla, och hon är snäll mot folk också... så länge dom förtjänar det så klart. men det är helt otroligt. jag skulle kunna släppa in ak på en krog i vilken stad som helst i hela världen, och tre timmar senare hade hon hittat minst 15 personer som hon kan kalla vänner sen, som hon pratar och umgås med en lagom lång tid framöver. hennes kontaktnät är typ stort som månen eller nått. helt makalöst.

så klart finns det tusen fler bra egenskaper hos min lilla donna, men att räkna upp dom gör jag nog först när vi fyller 100 eller nått.

om jag ska försöka bestämma det roligaste minnet jag har med Ak... så är det nog Hagafesten. problemet med det minnet är att det inte är ett dugg roligt för dom som inte va där och såg allt... men jag och Ak skrattar så vi gråter varje gång. allt jag har att säga är sallad, cilla, moppe, robin hood, kattjävel och lösfitta. ni förstår själva att det är en helkväll.

sen måste jag så klart också tacka och åter igen be om förlåtelse till ak. det är tack vare henne jag har godkänt i teknik, men hon kommer nog aldrig förlåta mej för varför. vi skulle ha gjort nån jäkla grej i tekniken, som halvterminsprojekt. gissa om jag hade brytt mej, nej. så sista lektionen blev det väl kanske lite panik. men jag sa till min lärare att jag hade gjort den, det va bara det att den va borta. jag fick en halvtimme på mej att hitta den. jag letar inte ett dugg utan snackar skit med klasskompisarna. jag går förbi min älskade ak när hon lämnar in sin grej, och hör att hon får typ VG för den eller nått. hurra grattis gumman! tyvärr gör ak en dum grej sen. hon lämnar den här tekniksaken på sin bänk, obevakad. supersmarta erica blir kriminell för två sekunder och tar sonika aks tekniksak och tänker att den kan jag visa som min egen. så klart tänkte jag juh inte bara visa upp den som den va, så först går jag in i verkstaden och bankar till grejen lite grann, så den blir lite trasig och halvt fungerande. jag visar den för läraren, som inte anar nått (jag va juh en så duktig elev menar jag) och får betyget G för detta.
när jag erkänner detta för Ak... jadu... som sagt, hon har inte rikitgt förlåtit mej än, men jag vet att hon älskar mej ändå =) och jag älskar så klart henne också, och inte bara för att hon räddade mitt teknikbetyg =P

       
några bilder från modellkvällen, när jag hjälpte ak i sitt projektarbete,
så egentligen kan vi va kvitt tycker jag =P


innan 100dagarsfesten =) kommer du ihåg den då hahahaha

   
gamla foton så klart, jag borde verkligen fixa min kamera så vi har lite
nya bevis på våra minnen hjärtat. puss puss puss