dödsångest på posten

kan man inte få någon form av varning innan man öppnar såna brev?

men idag kom den iaf.

öppnar ett brev från kåpan pension, och börjar läsa. först står mitt födelsedatum, och under std någonting som jag antog var nån form av löpnummer. 2051-12-01. sen insåg jag att det var ett årtal. framför stod det

pensionsdatum

hjärtat stannade i bröstkorgen. först för att det reagerade på att 2051 faktiskt var ett riktigt årtal jag med största sannolikhet kommer uppleva, och sen för att...

...för att jag har fått mitt jävla BÄST FÖRE- DATUM!

USCH FY TUSAN!!

nu kan man juh bara lägga sej ner och och invänta döden i 41 år. 41 år! det är juh ingen tid alls! hur ska man hinna med allt. samtidigt som att det är så attans lång tid, vilket gör att jag inte tycker att dom behöver påminna mej allra redan om att allting tar slut en vacker dag.


världens sötaste farbror

det är hans majestät konungen =)

titta så han skojar till det i örebro


hur kan man inte vara royalist när man har kungen som kung? SÖT!

att hans dotter däremot håller i sin nyblivne prins och make som någon form av knähund är däremot inte lika sött. han är väl inget barn heller? låt gossen ha sin handsvett ifred vickan-pickan, han kommer nog inte hoppa ur vare sej vagn eller finfåtölj ska du se =)


brötchen

en miljard tusen bröd ligger det just nu i vår frys, för vi har bakat heeeela eftermiddagen.

- en sats korvbröd till mister i-love-wiener
- en sats handburgarebröd till samme man, som envisas med att det heter just handburgare
- en sats bullar med morötter, solroskärnor, linfrön och pumpakärnor
- en sats rosenbröd
- en stor långpanna foccacia med extra oliver
- två stora limpor med morötter, solroskärnor, linfrön och pumpakärnor

fyra timmar tog det nog, allt som allt. men himlans vad gott det är med eget bröd, som innehåller precis det man själv vill och är så där rackarns gott som bara nybakt bröd kan vara =)

mums mums mums

tråkigast av allt: väntan när allt jäser, disken och att få loss degar ur bunkar

roligast av allt: när lenore bakade eget bröd i nacken (nån av hennes mjöliga föräldrar lämnade visst lite i håret på henne, och när hon sen blev lika varm och svettig som resten av köket så stelnade det till en egen liten mumsbit hihi), werns nybörjar försök att forma korvbröd (vissa såg ut som fräsiga dörrhandtag, ni vet såna som är lite snirklade) och allt flyttande på obakat och bakat bröd, eftersom vi upptäckte alldeles för sent att vi bara hade 3 stycken bakplåtspapper.

nu är det mjöl överallt, deg på ännu fler ställen och frysen är proppad med bröd. jag som inte ens gillar bröd...jag får nog ändra det till att jag bara gillar hemmabakat bröd =P


det känns som att jag har kommit en bra bit på väg sen johanna colberth fick slita loss mej och jenny karlsson från pizzadegen som hade fångat oss i ett stadigt grepp på köksbordet.


det är nått fel på anatomin?

jag är ingen expert, meeeeen: det är nått knas med den här bilden!



det är som ni ser presentationsbilden. Lenore är supersöt, men det är inte henne ni ska titta på (därför är hon blurrad...)

som ni kan se håller jag i henne, och hon sitter på mej. jag har alltid stört mej på det hon sitter på eftersom det ser ut som att jag har världens tjockaste underarm. tills idag när jag insåg att det inte är min underarm. för den är juh på andra sidan. (ibland känner jag mej inte så smart, okej!)

så vad sitter barnet på? är det mitt ben? och isf, från vilket håll då? är det låret, eller smalbenet? jag kan inte påminna mej att jag har vecklat ihop mej så pass på sistone. it's craaaaazy.

tänk, TÄNK om det är nån annan. ett osynligt spöke som bara fastnar på bild som ett stycke hud. jag menar, jag kommer inte ihåg när bilden togs. lenore kanske inte alls sitter utan bara håller upp benen så där skönt som bebisar gör?

eller så är det Gud. himlens herre vill att mitt barn ska ha det bekvämt så han skickar ner ett extra knä till henne att sitta på när föräldrarna bara envisas med att ta kort hela tiden. hon är inte ens döpt och får redan VIP- behandling. snacka om valfjäsk.


hannahs tips

hannah är ju typ queen of internet och hittar massa spännande saker hela tiden =) (jag tycker att alla kan läsa hannahs blogg så får alla lära sej lite mer om världen)

och titta vad hon har hittat nu. det är världens sötaste! en fotoblogg av en mamma till en liten tjej. när bebisen sover så tar mamman bilder och försöker visa vad hon tror att bebisen dagdrömmer om.

den är alldeles underbar. jag vart helt kär och tårögd, så fint tyckte jag det var. bara inledningsorden är juh så fina att man kan snörvla till =)

"I'd like to see into your dreams, my little girl."


Autumn leaves of gingerbread tree


Imaginary Friend


My Precious Pearl


Laundry Day


fruktansvärt fint! jag är helt imponerad, och nykär. fantastiskt! åå, som en sagovärld. fast på riktigt, som det alltid är i barns fantasier.

jag hoppas att lenore också drömmer så fina saker, men det tror jag att hon gör för hon skrattar och ler rätt ofta i sömnen.

hur man fixar en dålig dag

man beslutar sej för att det är nog drucket med vatten och mjölk, det är dags för en folle.

öppna kylen, spanar in.

carlsberg? nope, det är starköl.

sofiero? nej, det är starköl och även om det skulle vara folle så skulle jag inte dricka det.

pripps blå? ja, där har vi den!

dricker direkt ur burken och pratar lite med lenore vid köksbordet. mmm, denna ljuvliga ölsmak. och tänk vad öligt det smakar trots att det bara är folle.
känner hur spänningarna lättar. axlarna sjunker ner till normal höjd. ååå, det känns gött =)
tänk vad denna smak kan lura kroppen att slappna av. stackars kropp, nu tror den att den ska ut på äventyr.

dags att byta på lenore. det skakar nästan till i knäna. jiiis, kom igen kroppen. hur lättpåverkad kan man bli? jag menar kom igen, den här kroppen är juh härjad av alkohol sen länge. en folköl borde inte bekomma den så värst, även om det har blivit ett grovt minskat intag av denna livets dryck(er).

nee, frågar wern om han vill ha den sista fjärdedelen. så här kan vi juh inte ha det. han säger nej, och jag tänker att jag ska ta en sista klurre innan jag häller ut den.

det är då jag ser det. "Export". vafan? det brukar väl bara stå på starkölsburkarna? "Export 5,0 %"...

MEN HALLÅ!! helt chockad inser jag att min folköl är en starköl. ingen fara skedd, jag har ju inte hunnit dricka hela. men det lilla visste vart det skulle och nu känns livet mycket bättre igen.

slutsats: om det nu är okej att dricka en starköl i veckan så kanske man ska göra det för att slippa må piss. det tänker åtminstone jag göra hädan efter. dock efter att lenore har somnat haha =)



ingen bra dag alls

nej, det är det verkligen inte.

jag är så tusen tusen tusen trött på allt det här. jag vill inte alls ägna hela dagen åt att diska, städa, bädda, tvätta, handla och laga mat bara för att ha det stora nöjet att göra om allt igen nästa dag.

jag är färdig att spy på allt ihop. bara ta lenore och lägga mej på sängen hela dagen och låtsas att vi är insnöade och inte kan göra mer än så.

fy fan vad jag är evigt trött på att aldrig få göra något roligt om dagarna. eller, jag är mest trött på att inte få göra någonting över huvudtaget utan att göra något nyttigt samtidigt. det är rätt frustrerande att inte ens kunna gå på toa utan att behöva byta soppåsar i blöjbyttorna, tvätta handfatet eller torka upp saker från golvet samtidigt. alternativt passa lenore på skötbordet så klart.

jag är trött på att lämna köket rent och fint och en timme senare ser det ut som ett bombnedslag igen med disk i hon eller på bänken, för att det ska diskas "sen".

jag är trött på att känna mej som världens sämsta mamma som aldrig har tid för nått annat än alla måsten, som jämt har ont i huvudet/magen

jag är trött på att leva månad för månad i väntan på att det ska trilla in pengar magiskt.

jag hatar att känna mej stressad över att inte kunna vara hemma med lenore, eftersom att jag måste bli klar med min utbildning så att jag kan få ett jobb och kunna försörja oss.

jag hatar dåliga dagar.

jag älskar att lenore ler så fint ändå, då orkar jag lite till trots allt.

när jag var liten...

jag är inte riktigt så gammal än så att gymnasiet känns som "när jag var liten"... men ni måste erkänna att det känns som tusen tusen år sedan?


en resa till talinn med fröken karlsson och miss soon to be bride


babe och babe <3<3<3<3<3<3


papa kitel och jag leker som vanligt


jag och pojkarna på studenten, innan vi bölade som lille skutt


skurtan och jag  på utklädnasshowen


lilja och gordon på halloween


nicklas har ramlat i tvättkorgen i midsommarafton


jeanette och ak <3<3<3<3<3<3 på konrad kanske? hahaa


viva la picasäpo! på tallinkkikryssningen


bakismys med maria =) efter kryssningen hehehe


elin och josefiiin på valborg =P





minnen, mina kära barn =) minnen! vad ska vi leka nu då?

det finns så många änglar

hihihi

skulle kolla vad tv:n har att erbjuda en kväll som denna.

"Angel" på fyran. Vad är det? En film? Aldrig hört om... bäst att trycka för mer info.

Informationen inleds med:
Svenskt drama från 2008.

Suck. Men vänta lite här. Den här bilden säger inte svenskt drama från tvåtusenåtta...


Svenskt drama? Men vänta nu? Neee? Är inte det där han den där? Eller?
Bäst att läsa vidare...

"Angelica "Angel" Holst var en gång i tiden en firad rockstjärna men framgångarna har dalat. Hon säljer inga skivor längre och ligger på kvällstidningarnas utelista. Det är dags att göra något för att komma tillbaka i rampljuset, frågan är vad. Plötsligt kommer hennes make på en lysande idé, att Angel ska fejka sin död. Till en början går deras kupp väldigt bra men att vara död på låtsas visar sig vara mycket svårare än vad Angel kunnat ana."

URK! Vilken astråkig film, den har jag hört om. Det är med hon Helena jag-bölar-alltid-oavsett-om-det-passar-eller-ej Bergström... Säkerligen har väl hennes man nutty nuttley regisserat, producerat och investerat i spektaklet.

Men åter igen. Killen på bilden är defintivt inte Bergström...

Och vad är detta?

"Om Angel
Efter att ha bott i Sunnydale och varit slagskämpe vid sin flickvän Buffys sida, flyttar Angel till Los Angeles. Där fortsätter han på samma bana - räddar de hjälplösa från vampyrer, demoner och alla andra mörka krafter som hägrar i Los Angeles."

What in the duce! Nog för att Helena Bergstöm kanske inte är det mest udnerhållande en lördagskväll, men när till och med tv.nu dissar henne och skriver om en halvdan avkomma till Buffy- serien istället för om filmen som är det som visas... då är piken så spetsig den kan bli.


en hårfin pik kanske

stinky taggade mej på facebook idag



hahahaha, stupid stinky =D

aaah, klövervaselin. vad vore Jorden utan dej?

om någon undrar har jag fyra burkar vaselin här hemma.
- en i barnvagnen, så att lenore tidigt lär sej vad som är viktigt (och för att ha en tillgänglig när jag ute med barnvagnen och antagligen lenore)
- en i jackan, i väntan på jackväder
- en i en handväska... jag vet inte riktigt varför den ligger kvar där. den hamnade där när vi packade BB- väskan
- en "hang around"- burk som befinner sej lite varstans i lägenheten

klövervaselin är för mej, vad läppstift är för den där maria montewhatever (av det lilla jag sett av henne på reklamen har jag fattat att vår relation till respektive läppklet är ungefär densamma)

nu ska jag smeta på ett lager och sen blir det drömdags

ljuva vaselin, ljuva drömmar

jag finner inga ord

... och inte har jag nått speciellt att berätta heller. här lunkar allt på, vi har hittat nån form av vardag som småbarnsfamilj där gnäll och gos avlöser varandra i en ganska hyfsad rytm =)

men livet som hemmamamma är då fan inte det mest spännande jag varit med om. missförstå mej rätt, jag dör hellre än missar en sekund med Lenore, men den del av mej som fortfarande är jag och inte är mamma fullkomligt skriker efter något att göra.

som tur är har jag introdagen att syssla med lite nu, men det är ju inte speciellt krävande eller nytt. och till hösten har jag ju en del tentor att plugga till... men ändå. jag märker att jag ändå saknar de dagar som inte flöt på i samma mönster. framför allt tror jag att jag saknar att möta massa människor varje dag. de allra flesta dagar är det bara jag och lenore. må hända att hon är det bästa sällskapet jag någonsin kunnat drömma om, men alldeles fullkomlig är hon inte än.

jag antar att man vänjer sej ändå. eller så är det väl det man inte gör och det är därför man inte vill vara hemmafru. man och man förresten, jag pratar om mej. jag är då rakt inte lämpad för att vara hemma, det vet jag nu. så att kämpa mej tillbaka till skolan och sen ut i den verkliga världen behöver nog ingen vara speciellt bekymrad över att jag inte kommer göra. för tro mej, jag är där före alla andra och tar för mej av det allra bästa och mesta =)

tur ändå att jag är hemma med en bebis, på sitt eget vis blir det lite full fart om dagarna. att bara gå hemma och glo hade funkat för mej i ungefär... två timmar. jag kommer ihåg hur värdelöst det var när jag var höggravid, och då hade jag ändå turen att kunna bli trött med jämna mellanrum. att bara gå hemma fullt fungerande och barnlös skulle gjort mej spattigare än en spasm.

nä, nu ska jag gå och plocka ur armbågen från lenores muns. hennes egen armbåge alltså. hon är inne i en slickperiod där hon beter sej som nån form av katt och slickar på allt tills det slinker in i munnen och blir sugmaterial istället. söt kattunge är hon =)

RSS 2.0