töntmesen
idag har mitt hjärta och min hjärna haft en konflikt. hjärnan har varit den rationella, den normala och hjärtat har slagits i tusentals små totalt krossade och förtvivlade bitar.
ungefär så här har konsversationen i min kropp låtit:
hjärnan: ÄH, kom igen. det handlar om fem-sex dagar, och hon är i fullkomligt trygga händer. du har ingenting att vara orololig för
hjärtat: jag är inte orolig, jag är förkrossad
hjärnan: men varför? du är en sån jävla mespropp
hjärtat: PROPP?! ja tack, jag hade hjääärna (hahahaha, inside joke) (<-- lägg märke till den dubbla humorn hjärtat bjussar på) tagit en propp, hellre döden än detta hemska plågeri!
hjärnan: tönt! vadå plågeri. skrället är med alla hon tycker om under tiden och kommer inte märka att du är borta knappt?
hjärtat: jag skiter väl i skrället, det är jag som är ledsen! det är jag som är ledsen, det är jag som kommer sakna henne. det är jag som inte vet hur jag ska kunna slå i takt utan hennes närvaro! det är jag som behöver henne, inte tvärtom. hur puckad är du som inte förstår att jag inte är någonting utan henne?
hjärnan: du behöver inte vara otrevlig lilla hjärtat. jag säger bara att det kommer gå bra, och att du inte behöver vara itu om du inte själv vill.
hjärtat: dududuuuu - numret har ingen abonnent - dududuuu
hjärnan: hallå! jag försöker trösta dej här, sluta vara så omöjlig!
hjärtat: jag är inte omöjlig, jag är krossad.
hjärnan: MEN VA DET DÅÅÅÅ SABLA TÖNT!!
hjärtat: buhääääää
och ja, jag bölade hela vägen från kristianstad till hässleholm. sen var det för mycket slow-drivers som irriterade mej och hjärnan kunde blocka det söndertrasade hjärtat som förtvivlat höll kvar minnet av en morgonvarm och gosig liten skräll som sträckte ut armarna för att få en sista kram alldeles för tidigt på morgonen. fy bubblans. den här veckan kommer inte kunna gå fort nog.
ungefär så här har konsversationen i min kropp låtit:
hjärnan: ÄH, kom igen. det handlar om fem-sex dagar, och hon är i fullkomligt trygga händer. du har ingenting att vara orololig för
hjärtat: jag är inte orolig, jag är förkrossad
hjärnan: men varför? du är en sån jävla mespropp
hjärtat: PROPP?! ja tack, jag hade hjääärna (hahahaha, inside joke) (<-- lägg märke till den dubbla humorn hjärtat bjussar på) tagit en propp, hellre döden än detta hemska plågeri!
hjärnan: tönt! vadå plågeri. skrället är med alla hon tycker om under tiden och kommer inte märka att du är borta knappt?
hjärtat: jag skiter väl i skrället, det är jag som är ledsen! det är jag som är ledsen, det är jag som kommer sakna henne. det är jag som inte vet hur jag ska kunna slå i takt utan hennes närvaro! det är jag som behöver henne, inte tvärtom. hur puckad är du som inte förstår att jag inte är någonting utan henne?
hjärnan: du behöver inte vara otrevlig lilla hjärtat. jag säger bara att det kommer gå bra, och att du inte behöver vara itu om du inte själv vill.
hjärtat: dududuuuu - numret har ingen abonnent - dududuuu
hjärnan: hallå! jag försöker trösta dej här, sluta vara så omöjlig!
hjärtat: jag är inte omöjlig, jag är krossad.
hjärnan: MEN VA DET DÅÅÅÅ SABLA TÖNT!!
hjärtat: buhääääää
och ja, jag bölade hela vägen från kristianstad till hässleholm. sen var det för mycket slow-drivers som irriterade mej och hjärnan kunde blocka det söndertrasade hjärtat som förtvivlat höll kvar minnet av en morgonvarm och gosig liten skräll som sträckte ut armarna för att få en sista kram alldeles för tidigt på morgonen. fy bubblans. den här veckan kommer inte kunna gå fort nog.
mage bortskänkes
har superont i magen, jag hatar att ha ont i magen. det är liksom för störande för att bortse ifrån. men jag tror att magen bara har hemlängtan och är lite sur för att den bara får en tolvtimmarstitt på det efterlängtade hemmet innan det är dags att bege sej tillbaka till tystnaden och ensamheten igen. det känns jäkligt märkligt. jag ska vara ensam i fem dagar för första gången på två år. det kommer vara så tyst! det kommer vara så skönt! jag kommer sakna Skrället så mycket att jag kommer gråta varje natt. jag vill nästan börja gråta nu när jag bara tänker på det.
mitt älskade lilla skrälle.
fast nu har ju jag världens bästa förebild att tänka på när det kommer till att våga (vilja och kunna) lämna bort (fast i mitt fall åka bort ifrån) sin älskade skatt. givetvis tänker jag på min ak och hennes tankar kring all jävla debatt som förs om hur "ofta" (?) hon lämnar bort lillsnäckan för att få en paus från sin mammaroll och vara bara sig själv för en stund. och jag tänker att om hon överlever det där svarta hålet som brer ut sej över hela hjärtat när dörren stängs och man själv och hela ens värld befinner sig på olika sidor om den så gör nog jag också det. nog för att ak är lite bättre på att ha roligt när sånt händer, i mitt fall innebär det en sista arbetsvecka (och annars har det gällt plugg. jag är så jävla party nu för tiden...)
jag tror jag ska ägna min kommande ensamhet åt att läsa. jag har läst megamycket under sommaren, tänkte ge er bra boktips när tillfälle ges. nu ska jag istället åka och hämta ewieewe från stationen, hurraaaaay!
mitt älskade lilla skrälle.
fast nu har ju jag världens bästa förebild att tänka på när det kommer till att våga (vilja och kunna) lämna bort (fast i mitt fall åka bort ifrån) sin älskade skatt. givetvis tänker jag på min ak och hennes tankar kring all jävla debatt som förs om hur "ofta" (?) hon lämnar bort lillsnäckan för att få en paus från sin mammaroll och vara bara sig själv för en stund. och jag tänker att om hon överlever det där svarta hålet som brer ut sej över hela hjärtat när dörren stängs och man själv och hela ens värld befinner sig på olika sidor om den så gör nog jag också det. nog för att ak är lite bättre på att ha roligt när sånt händer, i mitt fall innebär det en sista arbetsvecka (och annars har det gällt plugg. jag är så jävla party nu för tiden...)
jag tror jag ska ägna min kommande ensamhet åt att läsa. jag har läst megamycket under sommaren, tänkte ge er bra boktips när tillfälle ges. nu ska jag istället åka och hämta ewieewe från stationen, hurraaaaay!
tadaaaah!
vet ni vad skrället har lärt sej?
hon kan "trolla bort" saker och säga "båååtha" samtidigt som hon håller upp händerna för att visa att hon inte gömmer något.
hon kan också lägga handen över en sak, ta bort handen för att visa den samtidigt som hon säger "taaaadaaah" (eller oftast bara taaaa eller daaaah")
hon är så söt min unge!!!
hon kan "trolla bort" saker och säga "båååtha" samtidigt som hon håller upp händerna för att visa att hon inte gömmer något.
hon kan också lägga handen över en sak, ta bort handen för att visa den samtidigt som hon säger "taaaadaaah" (eller oftast bara taaaa eller daaaah")
hon är så söt min unge!!!
voices in my head
sitter här och glor igenom internetets utbud för kvällen. funderar på att gå och lägga mej. i en sekunds tystnad (eller, ja...oljudsfrihet kanske stämmer bättre) hör jag det. tysta elektroniska röster.
följande utspelar sej under tre andningslösa sekunder där hjärtat hinner börja slå lite fortare av nyfikenhet och spänning, eftersom att min hjärna är lite snabbare på att koka ihop förklaringar till saker än vad mitt förstånd är kapabelt till att avfärda dem.
den snabbaste slutsatsen är att de elektroniska rösterna skulle kunna komma från nått dolt fönster på datorn givetvis, och att den allt för låga volymen måste betyda att högtalarsladden har ramlat ut.
en snabb glimt låter ögat berätta att nej, högtalaren är med i spelet fortfarande.
alltså måste det vara nån reklam i nån av de öppna fönstrena och flikarna. men, det är ju bara jag som har suttit vid datorn nu. det betyder att det bara finns en minum av öppna fönster och flikar. när wern sitter vid datorn tar det längre tid att stänga ner allt som öppet än vad det tar att laga mat. typ. men nu är det som sagt bara ett fönster och två flikar. ingen ljudspelande reklambanner så långt ögat kan nå.
ett halvt ögonblicks kittlande fantasi kläcker idén om att det är en rysk avlyssningstråd som på nått sätt har felkopplats genom alla ettor och nollor så att det spelas upp genom en radiosändare som felaktigt placerats i min lilla burk när hon var under tillverkling. en sträng röst ekar genom hela hjärnan och ställer frågan om jag är dum i huvudet. nej svarar jag uppgivet och kastar bort den ryska spionageidén, samtidigt som jag önskar att ett sånt äventyr inte är allt för långt bort. fast kanske inte just ryska, jag förstår ändå inte det så det hade avgjort inte spelat någon större roll om jag kom över ett samtal ellan ryska spioner. "tack", "mormor" och "skål!" blir det knappast några stadshemilgheter röjda av....
"åter till rösterna!" beordrar den stränga rösten i mitt huvud. ja, var fanken kan dom komma ifrån då? det är under denna sista sekund av äventyret pusselbitarna hamnar på plats och det hela avslutas med att jag sitter och ler för mej själv, sakta skakandes på huvudet.
för under denna sista sekund tvingar jag mina trötta öron att lyssna, istället för att bara höra. det är visst engelska rösterna förmedlar sig på. bruten engelska. den brytningen känner jag ju igen, den har jag hört ack så många gånger. det är ju kinesisk engelska!
men vad gör en kines i min dator? en smygande vindpust påminner mej om att fönstret är öppet, och när ögat följer vägen vinden tog så ser det två gestalter så smalaoch direkt obekväma i sina egna kroppar att det måste röra sig om antingen nykläckta fjortonåringar som bävar inför skolstart eller nyanlända utbytesstudenter från östasien som är på kvällspromenad för att se sej omkring i detta lilla pluttland på andra sidan jorden från hemma.
-såå wheeä yååå flåmm? vinden förde med sig en klar och tydlig fråga innan gestalterna försvann från min radar.
så, som sagt, med ett leende och skakande huvud insåg jag att svaret på den första frågan den stränga rösten ställde är "ja, kanske lite.... eller bara fantasifull... kanske lite trög..." och sen kom insikten om att livet ju är fullt av äventyr, om man bara kan få den där sekundens med oljudsfrihet så att man kan uppmärksamma dem. undrar vilka äventyr jag missar eller snubblar över imorgon.
nu är det återigen läggdags. och jag måste tyvärr även meddela att den underbara kamoflagemålningen av ogräset som roat mej under hela örebrovistelsen inte längre finns kvar. iaf inte just precis där jag har sett den varje morgon. men jag hittar den nog på området, för precis som med alla små äventyr har jag inte tagit mej tiden till ett ögonblicks paus i vardagsstressen för att ta en snabb bild på detta tveklust annorlund sätt att hantera maskrosor på.
följande utspelar sej under tre andningslösa sekunder där hjärtat hinner börja slå lite fortare av nyfikenhet och spänning, eftersom att min hjärna är lite snabbare på att koka ihop förklaringar till saker än vad mitt förstånd är kapabelt till att avfärda dem.
den snabbaste slutsatsen är att de elektroniska rösterna skulle kunna komma från nått dolt fönster på datorn givetvis, och att den allt för låga volymen måste betyda att högtalarsladden har ramlat ut.
en snabb glimt låter ögat berätta att nej, högtalaren är med i spelet fortfarande.
alltså måste det vara nån reklam i nån av de öppna fönstrena och flikarna. men, det är ju bara jag som har suttit vid datorn nu. det betyder att det bara finns en minum av öppna fönster och flikar. när wern sitter vid datorn tar det längre tid att stänga ner allt som öppet än vad det tar att laga mat. typ. men nu är det som sagt bara ett fönster och två flikar. ingen ljudspelande reklambanner så långt ögat kan nå.
ett halvt ögonblicks kittlande fantasi kläcker idén om att det är en rysk avlyssningstråd som på nått sätt har felkopplats genom alla ettor och nollor så att det spelas upp genom en radiosändare som felaktigt placerats i min lilla burk när hon var under tillverkling. en sträng röst ekar genom hela hjärnan och ställer frågan om jag är dum i huvudet. nej svarar jag uppgivet och kastar bort den ryska spionageidén, samtidigt som jag önskar att ett sånt äventyr inte är allt för långt bort. fast kanske inte just ryska, jag förstår ändå inte det så det hade avgjort inte spelat någon större roll om jag kom över ett samtal ellan ryska spioner. "tack", "mormor" och "skål!" blir det knappast några stadshemilgheter röjda av....
"åter till rösterna!" beordrar den stränga rösten i mitt huvud. ja, var fanken kan dom komma ifrån då? det är under denna sista sekund av äventyret pusselbitarna hamnar på plats och det hela avslutas med att jag sitter och ler för mej själv, sakta skakandes på huvudet.
för under denna sista sekund tvingar jag mina trötta öron att lyssna, istället för att bara höra. det är visst engelska rösterna förmedlar sig på. bruten engelska. den brytningen känner jag ju igen, den har jag hört ack så många gånger. det är ju kinesisk engelska!
men vad gör en kines i min dator? en smygande vindpust påminner mej om att fönstret är öppet, och när ögat följer vägen vinden tog så ser det två gestalter så smalaoch direkt obekväma i sina egna kroppar att det måste röra sig om antingen nykläckta fjortonåringar som bävar inför skolstart eller nyanlända utbytesstudenter från östasien som är på kvällspromenad för att se sej omkring i detta lilla pluttland på andra sidan jorden från hemma.
-såå wheeä yååå flåmm? vinden förde med sig en klar och tydlig fråga innan gestalterna försvann från min radar.
så, som sagt, med ett leende och skakande huvud insåg jag att svaret på den första frågan den stränga rösten ställde är "ja, kanske lite.... eller bara fantasifull... kanske lite trög..." och sen kom insikten om att livet ju är fullt av äventyr, om man bara kan få den där sekundens med oljudsfrihet så att man kan uppmärksamma dem. undrar vilka äventyr jag missar eller snubblar över imorgon.
nu är det återigen läggdags. och jag måste tyvärr även meddela att den underbara kamoflagemålningen av ogräset som roat mej under hela örebrovistelsen inte längre finns kvar. iaf inte just precis där jag har sett den varje morgon. men jag hittar den nog på området, för precis som med alla små äventyr har jag inte tagit mej tiden till ett ögonblicks paus i vardagsstressen för att ta en snabb bild på detta tveklust annorlund sätt att hantera maskrosor på.
det första duplot
hej, nu vill jag blogga igen.
inom en snar framtid kommer jag att häva ur mej mina tankar om varför jämlikhet bara är kvalificerat skitsnack och dynga, om hur sanslöst irriterad jag blir när folk tar mej för nån form av hjälplös idiot eller olika förklaringar till varför Öbo Student väljer att måla ogräset istället för att ta bort det.
men vissa saker är viktigare än andra. och detta är en sån sak. idag påbörjades vad som iaf ena halvan av skrällets föräldrapar hoppas på ska bli en lång och underar era, LEGOeran. det är inte jag som är halvan, jag kunde inte bry mej mindre om vad hon leker med (så länge det inte är vapen av olika slag, jag förstår inte vad det ska vara bra för...) men herr wern är givetvis extatisk.
från vänster, på skrälliska:
en haaaeeeää, en vovv vovv och mommo. både voven och mormorpolisen har fått ge mej en puss idag. blomman har plockats flera gånger för att sedan återplanetrats, i den gröna rabatten eller på annat väl valt ställe. mellan mina tår till exempel.
herr wern har även påörjat operation TJATA, eftersom att han vill att hon ska få en "bara liten klosslåda" när hon blir 15 månader. jag säger att eftersom att det är 1 månad innan jul och hennes paketkalender ska fyllas kan vi lika gärna vänta. men som av en händelse verkar werns hörsel försämras drastiskt när detta förslag kommer på tal. od how that works....
nästa helg skjutsar jag hem skrället och wern, och helgen efter det kommer jag med. det ska bli underbart skönt. men först ska ett dop för lilla sötaste Elise klaras av, jag ska vara den som tänder ljuset och förhoppningen är att inte tända eld på kyrkan.
nu är det dags att natta le screll, och hoppas på att hon inte vill klaga hela natten fram till klockan fyra igen. risken är att jag drabbas av en släng av död då.
inom en snar framtid kommer jag att häva ur mej mina tankar om varför jämlikhet bara är kvalificerat skitsnack och dynga, om hur sanslöst irriterad jag blir när folk tar mej för nån form av hjälplös idiot eller olika förklaringar till varför Öbo Student väljer att måla ogräset istället för att ta bort det.
men vissa saker är viktigare än andra. och detta är en sån sak. idag påbörjades vad som iaf ena halvan av skrällets föräldrapar hoppas på ska bli en lång och underar era, LEGOeran. det är inte jag som är halvan, jag kunde inte bry mej mindre om vad hon leker med (så länge det inte är vapen av olika slag, jag förstår inte vad det ska vara bra för...) men herr wern är givetvis extatisk.
från vänster, på skrälliska:
en haaaeeeää, en vovv vovv och mommo. både voven och mormorpolisen har fått ge mej en puss idag. blomman har plockats flera gånger för att sedan återplanetrats, i den gröna rabatten eller på annat väl valt ställe. mellan mina tår till exempel.
herr wern har även påörjat operation TJATA, eftersom att han vill att hon ska få en "bara liten klosslåda" när hon blir 15 månader. jag säger att eftersom att det är 1 månad innan jul och hennes paketkalender ska fyllas kan vi lika gärna vänta. men som av en händelse verkar werns hörsel försämras drastiskt när detta förslag kommer på tal. od how that works....
nästa helg skjutsar jag hem skrället och wern, och helgen efter det kommer jag med. det ska bli underbart skönt. men först ska ett dop för lilla sötaste Elise klaras av, jag ska vara den som tänder ljuset och förhoppningen är att inte tända eld på kyrkan.
nu är det dags att natta le screll, och hoppas på att hon inte vill klaga hela natten fram till klockan fyra igen. risken är att jag drabbas av en släng av död då.
