ärligt =)
fantastiskt roligt http://www.arbetsformedlingen.se/4.1799db4911df80d2fa9800024.html?id=1960097#.TklRxSueArJ.facebook
Ingen portfolio? Inga refernsjobb? Ingen kaka.
underbart!
Ingen portfolio? Inga refernsjobb? Ingen kaka.
underbart!
tjejspel?
hur sjukt är inte det här då? här sitter man i grodan (ja, jag vet att det är godan men det här ett internt skämt mellan mej, werner och Rocky) ro och försöker bräcka sin mamma i alfapet.
under väntetiden spanar jag in menyn, och ser rubriken tjejspel. detta måste utforskas! och följande kategorier räknas då till tjejspel
så in i bombens sjukt att jag inte tänker diskutera det något mer. bara sitta med munnen som en fågelholk och fundera på vad det är för en jävla värld min lilla tjej ska växa upp i...igen.
(i övrigt så handlar de flesta quizen om mode, smink, pojkvänner och stjäntecken... nått annat vore ju inte att tänka på.)
under väntetiden spanar jag in menyn, och ser rubriken tjejspel. detta måste utforskas! och följande kategorier räknas då till tjejspel
så in i bombens sjukt att jag inte tänker diskutera det något mer. bara sitta med munnen som en fågelholk och fundera på vad det är för en jävla värld min lilla tjej ska växa upp i...igen.
(i övrigt så handlar de flesta quizen om mode, smink, pojkvänner och stjäntecken... nått annat vore ju inte att tänka på.)
ett annat a-lag
joo, jag vill tillägna ett inlägg till ett annat gäng a-lagare, som jag inte har träffat på 6 år.
det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.
fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.
på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.
mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.
jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.
man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.
då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.
och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.
baksidan av våran vagn
ena sidan av våran vagn =)
väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...
finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?
vår vagn
den enda bilden jag har från vagnen... fint va?
hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha
det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.
fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.
på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.
mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.
jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.
man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.
då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.
och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.
baksidan av våran vagn
ena sidan av våran vagn =)
väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...
finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?
vår vagn
den enda bilden jag har från vagnen... fint va?
hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha
komplimanger
idag var det en a-lagare på en solig bänk med bolagskassen i högsta hugg som berömde mina fina ben klockan åtta på morgonen. tack! sa jag, log och menade det. då önskade han mej en fortsatt trevlig dag, och jag tror att han menade det också. detsamma, hojtade jag och då höjde han på ett ögonbryn och på handen som stadigt höll i en okänd butlej inuti den mörkblå påsen samtidigt och lät mej förstå att hans dag minsann var tipp topp allra redan.
i början på juni när jag skulle toasta en sittning på kåren sprang jag till resecentrum i kristianstad. då fick jag också en komplimang av en annan a-lagare (det är ju trots allt ett ganska stort och nationellt spritt lag tyvärr). han sa att jag var det vackraste han sett på hela dagen, inklusive Aurora. Jag vet inte om vi tänkte på samma Aurora, men chansen är nog ganska stor. Men lika glad för det blev jag, och han såg rätt nöjd ut han också.
En komplimang är alltid en komplimang, så länge den är sann. Jag ska bli duktigare på att slänga komplimanger omkring mej, kanske inte till varenda kotte som springer förbi mej på en solig bänk i parken, men åtminstone de gånger jag känner att det är min tur att sprida lite vardagsglädje.
jag kom på att jag kanske skulle nämna att jag så klart får komplimanger av wern också, när jag förtjänar dom. det är absolut inte så att jag är svältfödd =P men det är alltid lite mer glädjande när det kommer från oväntade håll, eller hur? så därför tänkte jag att jag, utan att vara full på en parkbänk klockan åtta en torsdagsmorgon eller klockan tre en onsdagseftermiddag, skulle börja slänga lite vänliga ord omkring mej till okända personer. det kan ju vara det enda som behövs för att det ska bli en bra dag =)
i början på juni när jag skulle toasta en sittning på kåren sprang jag till resecentrum i kristianstad. då fick jag också en komplimang av en annan a-lagare (det är ju trots allt ett ganska stort och nationellt spritt lag tyvärr). han sa att jag var det vackraste han sett på hela dagen, inklusive Aurora. Jag vet inte om vi tänkte på samma Aurora, men chansen är nog ganska stor. Men lika glad för det blev jag, och han såg rätt nöjd ut han också.
En komplimang är alltid en komplimang, så länge den är sann. Jag ska bli duktigare på att slänga komplimanger omkring mej, kanske inte till varenda kotte som springer förbi mej på en solig bänk i parken, men åtminstone de gånger jag känner att det är min tur att sprida lite vardagsglädje.
jag kom på att jag kanske skulle nämna att jag så klart får komplimanger av wern också, när jag förtjänar dom. det är absolut inte så att jag är svältfödd =P men det är alltid lite mer glädjande när det kommer från oväntade håll, eller hur? så därför tänkte jag att jag, utan att vara full på en parkbänk klockan åtta en torsdagsmorgon eller klockan tre en onsdagseftermiddag, skulle börja slänga lite vänliga ord omkring mej till okända personer. det kan ju vara det enda som behövs för att det ska bli en bra dag =)
örkelpörkel
sommarens stora minus heter
och är asäckliga.
dom är äckliga när dom är ens egna, men om man tydligen delar sin andrahandssommarlägenhet med ett gäng envisa äckelsnuskar är det fan värre. vi har slagits med dom ända sen vi kom hit, blivit av med dem periodvis men minsta lilla så kommer det en hel armé igen. helt sjukt. alltså måste vår husvärd ha en dold anledning nånstans som vi/jag inte har letat efter och inte kommer göra något åt. för det är omöjligt att så många kan komma så snabbt annars.
som nu, de har varit borta i flera dagar. sen åt jag en nektarin klockan sex, vimsade till mitt huvud och glömde kärnan på bordet i en halvtimme. SIMSALABIM! 5o stycken. wern har lärt mej det magiska tricket med äppelcidervinäger men jag tror att dom jävlarna har kommit på det nu.
URK!
och är asäckliga.
dom är äckliga när dom är ens egna, men om man tydligen delar sin andrahandssommarlägenhet med ett gäng envisa äckelsnuskar är det fan värre. vi har slagits med dom ända sen vi kom hit, blivit av med dem periodvis men minsta lilla så kommer det en hel armé igen. helt sjukt. alltså måste vår husvärd ha en dold anledning nånstans som vi/jag inte har letat efter och inte kommer göra något åt. för det är omöjligt att så många kan komma så snabbt annars.
som nu, de har varit borta i flera dagar. sen åt jag en nektarin klockan sex, vimsade till mitt huvud och glömde kärnan på bordet i en halvtimme. SIMSALABIM! 5o stycken. wern har lärt mej det magiska tricket med äppelcidervinäger men jag tror att dom jävlarna har kommit på det nu.
URK!
