riktigt mycket bajs
helgen i korthet:
Ful fredag
slöade hela dagen tror jag och sen gick vi på födelsedagskalas hos joan. vi va bara några stycken, men jag tyckte nog att vi hade ganska kul ändå. på vägen hem bestämde t-kila att han ville kolla folket i 21, pålen va kissnödig och tyckte att det lät som en bra idé. det ledde till att vi hittade tommy, som numera efter ett litet annorlunda smakprov kallas för sharkbite. kanske kan han bli ASS nya hopp, verkar lovande åtminstone. pålen å andra sidan tyckte inte att själva upplevelsen va så där 100 %, men det kallas för karma älskling.
Fucking pisslördag
Dagen började helt okej, lagom bakfull och solen sken. underbart. gåner på stan för att hämta nylagad telefon. det gick inte, för den var fortfarande trasig. skoskav utav helvete. nya fula och osköna strumpor. bolaget. lunch. snabbplanering för spontanresan till ronneby. t-kila muchos bajsnödig efter vitlökslunchen. panik och fniss. stressa iväg till tåget. tungt att bära. jag hatar resenärer på tåg, speciellt om jag är lite irriterad innan. död åt dej som satt och sjöng hela vägen från kristianstad till karlshamn. död säger jag. fetefesten i rönneby var lika fet som en catwalk, ganska full men undernärd. bamse hällde ut öl på allt och alla, misslyckades fatalt med dopet, sjukt mycket omstart på den. bamse går in i dimman och förvandlas till dagsåpornas framställning av ungdomsfyllon. otrevlig och våldsam, helt oväntat och inte alls speciellt trevligt. linn hittade mej, ljuva lycka! mums med paprika. chockat litet gäng lägger sej slutligen på sunkiga knullsoffor och slaggar.
Mjukispantssunday
vaknar full och förvirrad. obekväm stämning, men kul att vi kom. så där tyckte vi. snabbt iväg, nya smaker av loka är det bästa man kan upptäcka tidigt en söndagmorgon. in i bussen, är det vi som luktar eller indiern? donkenlunch, hur kna mcfeast vara så mycket flottigare än bigmac? hem hem hem sova sova sova. blev batmanfilm och troja, sjukt bra sovafilmer. note to self: bär inte kjol när pålen är bakfull och uttråkad. var alldeles för varmt för att ha mjukisbyxor. typiskt. skirtsunday var inte lika skönt.
sammanfattning
om all skit hände den här helgen, måste det betyda att vi är befriade från skit resten av vårens heleger. vid omröstningen var alla för förslaget. bamse är inte alltid världens snällaste björn, too much dunderhonung makes bamse bad bear. pålen är söt. sofie är mycket bra, linn är nog bäst. no more shit in my way puss
att dammsuga
nu är det bestämt, färdigt och oåterkalligt; jag blir aldrig nån bra desperat hemmafru. guuuud va synd. jag måste ha en man som tycker om att städa, vilket gör att pålen får bli mitt prassel istället. det har han nog inget emot. eller så får han bli rik och så skaffar vi hemhjälp. det är nog den bästa planen.
på ett sätt är jag om en hund, jag reagerar starkt på dammsugaren. fast när hundar blir rädda blir jag istället asförbannad. den jäkla snabeldraken bara ligger där på golvet, brummar och hånar mej för min totala städinkompetens. jag skriker och gapar på den, ger den en spark och drar hårdhänt i kopplet, men inte blir det bättre. 15 minuter, 1500 svordomar och 5 blåmärken på tårna senare är lägenheten städad, jag är genomsvettig och pålen får laga dammsugaren eftersom något måste ha hänt med den och jag vet inte vad för den var så när jag tog fram den. jag har absolut inte sparkat på den och jag vet inte varför det är bucklor på den, den har väl vällt antar jag. (bambiögon aktiverade) i städskåpet ja, det är fullt möjligt. han ger mej några misstänksamma blickar, och sen är det dags för mission impossible 2, att moppa golven eller som jag brukar kalla det; att blötlägga en lägenhet och tillfoga den fuktskador. fram med ajax och snorkel, här ska moppas!
hur svårt kan det va?
- städa hela lägenheten ordentligt,
- tvätta fem maskiner,
- plugga en smula,
- framför allt; skaffa hemtelefon igen!
när jag flyttade sa jag upp min fasta telefon, men nu saknar jag den faktiskt. framför allt för att det är mycket billigare att ringa till morfar och till mamma från en fast telefon än från en mobil =P (även fast mamma betalar mobilräkningen, men detta bevisar juh bara vilken snäll och omtänksam dotter jag är, eller hur jultomten?)
hur som helst, innan hade jag optimal telecom på mitt fasta nät. det var ju billigt och bra så självklart ville jag ha dom igen. först ringde jag till kundservice, blev omkopplad och satt i kö, fick prata med en tjej och allt verkade gå som smort tills tjejen frågade om nummret till den som bott där innan.
det visste ju inte jag, så då fick vi lägga på och jag fick ringa till abks kundservice för att ta reda på senast uppkopplade numret. abk sa att det inte hade funnits nått telefonnummer, inte som dom kunde se iaf. tack så mycket sa jag och ringde upp optimal telecom igen. samma procedur; kundservice, omkoppling och kö, och slutligen svarade en kvinna. hej hej, sa jag, det är ingen som har haft ett telefonnummer till min lägenhet innan, kan jag få bli kund ändå? tyvärr, sa kvinnan, då måste du först bli kund hos telia. det var juh väldigt tråkigt tyckte vi båda två, men men, vad ska man göra?
in på telias hemsida, "det här borde väl bli ganska enkelt, men kanske lite dyrare" tänkte jag. oj så fel man kan ha. enligt telia fanns nämligen inte min adress på mitt postnummer. lustigt, tyckte jag eftersom jag vet var jag bor och hoppas på att jag inte bara inbillar mej att jag har ett hem.
eftersom jag och telia inte kunde komma överens om vart jag bodde gav jag fingret till telias hemsida och ringde till tele2 istället. här måste det väl ändå gå, det gjorde det ju sist! (jag hade tele2 först innan jag bytte till optimal telecom)
återigen fick jag sitta i kö, men denna gång blev jag inte omkopplad, istället bad killen som svara om mitt nummer och sa att hans kollega skulle ringa upp mej om ett tag. 10 minuter senare ringde dom upp och jag tänkte "äntligen".
vid det här laget borde jag ju ha lärt mej att inte ropa hej förrän jag ramlat ner för hela trappen...
damen på tele2 informerade mej om att det skulle kosta ca 1000 kronor, och att det kunde ta hur lång tid som helst eftersom att jag inte hade det senast inkopplade numret. "men det finns ju inget", försökte jag, förgäves. om jag inte hade ett tidigare nummer till lägenheten så skulle det ta hur lång tid som helst, även om det inte fanns något tidigare nummer. logiskt va?
det här är juh fan knäppt sa jag inte, men tackade för mej och la på.
så här sitter jag nu, ingen hemtelefon och tvätten blev en halvtimme försenad. hur svårt ska det vara att få en hemtelefon? nästa gång jag flyttar ska jag se till att männskan som bott där innan har haft ett hemnummer!
När man är sjuk tänker man...
Årets första förkylning har äntligen anlänt till min kropp!! Jag är en sån där människa som faktiskt njuter av att vara lagom sjuk så där ibland. Så länge det inte är nånting som vill ut från alla håll och kanter är det ganska trivsamt att ligga i sängen med lite feber, ont i halsen och ett huvud som känns som en ballong.
Den enda bieffekten jag kan känna är att man börjar tänka, på saker man inte har tid att tänka på annars. Idag har jag t.ex. tänkt på att jag borde skaffa fler svarta strumpor, för det är en sån där bra-att-ha-grej som nästan aldrig kan bli fel och att det är jättejobbigt att titta på min vägg som är gjord av vitmålad gipsväv. Man blir väldigt yrslig när man har feber och försöker fästa blicken på den kan jag säga.
Det mest onödiga jag har tänkt på är dock saker som irriterat mej på sistone, saker som egentligen inte ens förtjänar en tanke men som ändå fäster sej när man inte har något bättre att tänka på.
1. Schulman-gruppen.
Det är så sjukt onödigt att störa sej på dom, men omöjligt att inte göra det. Alex är väl den värsta fjanten i historien, tror faktiskt att han tar Linda Rosings titel "wannabe kändis i Sverige för jag är så unik".
Ni vet den där jobbiga killen, han som är med på ett hörn så fort kompisgänget ska göra nått tillsammans men som alla egentligen får lite obehagliga rysningar av? Han som ingen vill bli ensam med på balkongen när man röker, han som försöker vara lika rolig och häftig som alla andra i gänget fast inte riktigt har fattat grejen, han som kommer med årgångsvin när man har sagt "slökväll med pizza, öl och flottigt hår". Det är Alex Schulman. Och hans bror. Den jobbiga brudjäveln som den jobbiga killen titt som tätt plockar med sej, tjejen som har namn på sina pälsar men är för dum för att fatta att lightcigaretter inte betyder att dom innehåller färre kalorier än vanliga, det är Schulmanhustrun. Jag vill verkligen bli frisk igen så jag slipper ha så mycket tid över att jag orkar bli irritrad på dom igen.
2. Aftonbladet. "Kan Lindas låtval vara en passning till Hedman?!"
OH MY GOD!!!!! Snälla, ni måste ta reda på det innan jag exploderar av nyfikenhet! För det är absolut inte det mest långsökta, trögtänkta och fucking ointressanta jag läst i hela mitt liv. Min förhoppning är att dom väljer att ha det på löpet imorgon så att jag kan gå till ica och kräkas lite. Hur kommer man ens på idén? (inte att kräkas utanför ica, det har jag gjort många gånger på bakfyllan, men att koppla en låt till ett sjukt ointressant kanskeförhållande)
3.OBs nya reklam.
Jag har haft mens i snart 10 år. Det blir enkelt uträknat 120 mensperioder, på en höft. Inte en enda jäkla gång under dom uppskattade 120 perioderna á ca 5 dagar med tampongbyte var fjärde timme ( dvs JÄTTEMÅNGA TAMPONGER) har jag känt att "å, tänk om man kunde skruva tampongen lite så att det blir lättare att träffa rätt". För det är inte så svårt. Inte ens för oss stackars kvinnor. Vi kan hitta rätt hål, vi är inte fummliga tonårspojkar eller dyngfulla äkta makar/pojkvänner. Inte heller har det nånsin uppfattats som svårt att "få in den rätt", samma sak där. Men men, jag lovar att jag ska testa den så fort som möjligt. Det lär dröja dock, eftersom jag har köpt mej ett förråd av "utgående sortiment" av helt vanliga, osnurrade tamponger för ett tag sen. Bäst jag skaffar en spegel, ficklampa, karta och måttband också så det inte blir så svårt att använda dom.
