vi lever, vi mår bra. men jag har inte tid för sånt här. eller lust. vi kommer hem (tillbaka till skåne) första helgen i augusti. annars är det bara att komma och hälsa på oss här i örebro. vi trivs och har det bra. det är varmt och skrället växer och frodas. hon kan snart springa. även utan nedförsbacke.

hej då, vi syns kanske till hösten. eller någon annan dag.

den här hittade jag hos ida, men den var så bra att jag precis som hon delger er med den. läs och begrunda:

Vem vill blir lärare - och varför?

Då kan du bli lärare.

Förra veckan protesterade lärarna mot de låga lönerna, men de kunde lika gärna protesterat mot att de håller på att dokumentera sig själva rakt in i hängsnaran. De kunde protesterat mot att de har massor med skyldig-
heter men inga rättigheter.

Men givetvis är lönen viktigast, lönen är kvittot på att ditt jobb är betydelsefullt. På att det har status. På att det räknas i samhället.

Vi ställer höga krav på skolan, att våra barn får en god grund att bygga sina framtida liv på. Vi kräver resultat. Och får vi inte de utlovade resultaten, om lille Olle inte klarar målen i fjärde klass, då är det lärarens fel även om det hade underlättat om lille Olle kommit i tid och gjort sina läxor.
Det hade också varit bra om lille Olles lärare inte varit ensam med 25 andra ungar, varav åtminstone två med någon form av diagnos och i behov av extra stöd som hela tiden utlovas men som aldrig tycks komma.

Detta ska läraren finna sig i. Dessutom ska läraren vara glad, tacksam och ta sig tid och lyssna och lösa problem och hitta på roliga saker och vara en energispruta och jag vet inte allt en lärare ska vara men jag vet en sak - de får inte betalt för det.

Någonstans där blir det snett, för om vi ska ha världens bästa skola behöver vi kompetenta och motiverade lärare. Vi behöver inte stora klasser utan resurser. Vi behöver inte minskad planeringstid och ökad toppstyrning.
Vi behöver inte lärare som är rädda för att säga ifrån. Lärare som inte sätter ned foten eftersom lille Olle då springer till sin mamma som skäller ut rektorn och hotar att flytta Olle till en annan skola varför rektorn istället för att ta sin lärare i försvar lägger sig platt av rädsla för att tappa skolpeng och anseende.
Vi behöver inte skolor som tävlar mot varandra med betygsrallyn eller påhittade låtsasprogram där kidsen får larva omkring och lära sig bli programledare i tv istället för andragradsekvationer och svensk grammatik.
Vi behöver inte heller föräldrar som smiter från sitt ansvar och överlåter på skolan att lösa alla problem. Föräldrar som bryr sig mer om att klaga än att se till att lille Olle kommer i säng i tid så att han orkar hålla sig vaken nästa dag.

Vad vi behöver är en lärarkår som klarar av att leva upp till våra, med rätta, högt ställda krav.

I dag undrar jag vem som vill bli lärare. Och framför allt - varför. Vem vill välja ett yrke där det nya mottot står i det finstilta på varje anställningskontrakt: Otack är världens lön.

visst är det så. jag är inte färdig än, men nästa sommar kommer jag att ha läst 11 terminer på högskolan, plus en sommar. bara en termin är överflödig, för att gottgöra min ungdoms slarv och odisciplin. kommer lönen ge sken av min femåriga akademiska skolning och det ansvar jag förväntas ha som ledsagare för morgondagens medborgare? knappast. HA, ingångslönen för en högstadielärare är en piss i havet jämfört med skulderna till csn. nånstans läste jag, innan jag började på högskolan, att om man tog fullt lån under tiden det tog att läsa till gymnasielärare skulle man aldrig nå en lön som gjorde att återbetalningarna till csn hann bli färdiga under ett yrkesliv (som anställd på en kommunal skola iaf). vet inte om det är har ändrats, men det tror jag knappast. och det ser väl knappast bättre ut för högstadielärare kan jag tänka mej. jag valde inte att bli lärare för att jag ville bli rik, jag valde att bli lärare för att jag vet att jag kommer att göra ett jävligt bra jobb och för att jag kommer palla det. jag har tillräckligt med skinn på näsan och styrka i mej själv för att orka vara en bra lärare. jag kommer att göra skillnad i ungdomars liv, och det kan ni tacka mej för sen, om ni har turen att få ha era (framtida?) ungar i min klass.

snart blir jag en av er =)

närmare bestämt innan måndag. för då börjar jag jobba där, och planen är att jag, skrället och wern ska ha hittat ett sommarboende i staden innan dess. och sen stannar vi där tillsl augusti. wern har varnat och sagt att om han gillar det så vill han stanna. jag har sagt att isf flyttar vi tillbaka när jag är färdigpluggad. jag tror att han nöjde sej med det.


min första sommarlovsdag var med andra ord rätt lyckad. eftersom att jag blev med ett ungefärligt heltidsvikariat som pedagogiskt stöd =) det rimmar illa med planen att få vara mer med skrället i sommar, men det är mycket MYCKET bättre än planen att vara helt utan inkomst hela sommaren. helt klart värt en sommar i örebro haha =) och med skrället kan jag ju fortfarande umgås med på eftermiddagarna, kvällarna och HELGERNA <3 för att inte tala om hur nära det är hem till vackraste västerås, bara en timme och 76 pengar bort =) helt perfekt.



så, om det är nån som vet
1) bästa stället att bo på i örebro för en relativt billig peng
2) vad skrället och wern kan hitta på hela dagarna
3) att dom har lust att hjälpa oss att flytta i helgen

så är det bara att höra av sej =)

nu väntar jag bara på ett informationsmejl och på att wern kommer hem från skolan med ännu mer information om hur sommarplanen ser ut, sen är det dags att sätta igång med operation ÖREBROÄVENTYRET.

so long skåne, ses i augusti =)

... nästan.

skrev terminens sista tenta nu på förmiddagen, fyra timmar och tio minuter resulterade i 4 svar på 10 handskrivna A4-blad (front and back!)och skrivkramp upp till armbågen. dt kan bli ett VG, men det är iaf definitivt godkänt. tror jag hoppas jag vill jag. ett definitivt kanske så att säga.

imorgon ska jag göra kompletteringar på c-uppsatsen och sen är den alldeles färdig. ska bara få tummen upp av examinatorn och förvandla den till PDF-fil för att kunna lägga upp den på högskolans blablabla vad det nu är.

och sen är det sommarlov. och det är jag värd. jag fattar inte att jag ska orka med en termin till, en termin där jag kanske till och med inte bara läser 200 % utan 250. lätt att det är värt det, men då ska jag fan få vila upp mej under sommaren. annars rullar huvuden halvvägs in på höstterminen, det är ett som är säkert.

---

jag måste bara få ur mej en sak till. jag vet att ingen menar något illa med någonting, utan att det bara är mitt eget dåliga samvete som läser in saker där det inte finns. för om det är nått som suger här i livet, så är det att jag måste vara borta så mycket från skrället. jag gillar det inte alls, men i det långa loppet gör jag ju det för henne. för att vi ska kunna bo bättre, kunna göra saker och äta god mat. jag gör det för att bli färdig med plugget och kunna börja jobba. jag gör det inte för att jag vill slippa vara hemma. jag gör det ju för att jag måste. för att vare sig jobb eller utbildning flyger in i arslet på en av sig självt. jag vet ju att alla fattar att jag är borta hemifrån mycket pga skolan, att jag faktiskt sköter två heltidsutbildningar på mindre tid än vad som ska läggas på en. men det hjälper ju knappast mitt eget dåliga samvete. det som hjälper lite är när det går bra för mej, som att prestera bra i skolan väger upp hur dåligt jag preseterar som mamma. hade jag fått göra nått annorlunda hade jag givetvis sett till att den här tiden med skrället som bebis fick vara min och hennes, en lugn och fridfull tid där vi bara hade det roligt under vara med varandra mer än vi ville. men nu fanns inte det valet. alltså måste jag se till att det är värt det. därför är jag värd betygen, därför var jag sällan hemma den här sista månaden, därför har jag inte kunnat fokusera på någonting annat. därför ska jag få vara ledig nu, och ha två månader med mitt skrälle som ska bara ska tillägnas oss. sist vi hade det var i juli förra året. jag tycker att vi kan få ha den här sommaren. nu är det min tur att bli sörjd för. en liten, liten stund.

jag har hört att vissa personen gör konstiga saker när dom är ensamma hemma. jag vet t.ex. att min kära sambo ofta lekte "inte nudda golv" till Pirates of the Carrabien- soundtracket förr i världen när vi bodde i skokartongen uppe på campus. jag vet att min lillebror tar tillfället i akt och kagar konstig mat, med alla sina köksprylar som han sällan eller aldrig får använda annars eftersom mamma och pappa trots allt är rätt matkonservativa.

jag gör inte så mycket konstigt när jag är ensam hemma, handen på hjärtat. jag har alltid varit rätt ensam hemma eftersom att jag hade mitt rum i källaren och inte störde eller stördes så mycket av dom andra när jag bodde hemma. de första gångerna jag var alldeles ensam hemma, typ de första två veckorna på sommarlovet efter fyran när mamma och pappa var på jobbet och fländers på fritids, då gjorde jag allt det där jag ville göra när ingen såg. jag lyssnade på JÄTTEHÖG musik (spice girls, aqua och bruce springsteen, en härlig blandning om jag får säga det själv), så där så det ekade till grannarna (som iaf inte var hemma och kunde störas av det) och sen så åt jag min lunch framför tv:n. med tv:n påslagen. regnade det ute vet jag att jag kröp in under regnskyddet till hamocken och låg där och läste. njöt av att inte behöva förklara för någon att jag inte var knäpp, det var ju bara mysigt.

idag gjorde jag dock en grej som nog var rätt knäpp. jag fastnade nämligen i datasstolen. med båda benen rätt upp i vädret lutade mot väggen. med kroppen vriden 90 grader åt motsatt håll. jag får ibland nämligen för mej att det är alldeles för tråkigt att sitta som man ska med knäna framåt och fötterna på golvet. det är dessutom rätt obekvämt. så nu när jag satt här i min ensamhet kände jag för att sträcka lite på mej. jag placerade ena foten mot väggen i ungefär ögonhöjd och konstaterade att det va rätt bekvämt. den andra foten kände sig bortglömd så det tog inte lång stund innan den fick följa med. så satt vi så ett tag, mina fötter och jag. sen hissade jag upp dom ännu längre, vred på kroppen och stirrade vidare på dataskärmen.

efter ett tag insåg jag att jag trots allt inte är alldeles purung, det började kännas lite avdomnat i benen som en påminnelse om att det inte var en naturlig sittställning. det är då det slår mej att jag har ett databord framför mej, överfullt med prylar. snett bakom mej står ett stort tält som är skrällets egna rum. och precis under mej, eller under fötterna iaf, där det hade varit ypperligt att svänga ner fötterna strår en meterhög högtalare. hur i hela fridens namn skulle jag få ner mina fötter på jorden igen?

fan också. om jag måste sitta så här tills dom kommer hem imorgon dör jag. för tro mej, det kändes i hela den 24 år gamla kroppen att här inte skulle svängas så himla lätt med benen i vädret. det tog nog en halv minut av panikartat tänkande innan det slog mej att stolen ju givetvis har hjul- PJUUUUUUH! så med de stela benen spända mot väggen tog jag sats med rumpan och föste bakåt. friiiiiihet! tacksamheten över att det bara var min egen närvaro som var på plats för att registrera händelsen kändes lite överskattad. för, så som man säger för att trösta knyttet, vad gör man med en snäcka, om man ej får visa den?


okej, bakom tältet målade jag högtalaren, den blev jättefin men nu
kommer ingen få sen den. och det var typ så här det såg ut... så likt
som det kan bli i paint iaf =)


vad hittar ni på när ni är ensamma? jag vet iaf vad jag ska sluta göra: klättra på väggarna. eller kanske inte, det var himla bekvämt måste jag säga=)

jag fick vg på min c-uppsats i religion, tjohooo! det innebär ett hattrick för terminens religionsstudier, VG rätt igenom! bra kämpat mej själv, bra kämpat!



det var med andra ord sant det där som varenda lärare har tjatat om sen jag började i första klass, att det är klart att jag kan men att det vore trevligt om jag ville visa det också. nu har jag visat det, och det känns rätt gött måste jag säga.


men än är det inte över, skickade in en hemtenta i måndags och på lördag är det en omtenta för den enda tentan jag hoppade över den här terminen, båda är historia. jag behöver VG på båda två för att få ett vg i slutbetyg för terminen, eftersom att jag supade mitt första vg när jag gick oförberedd på den första tentan för att kolla läget och skrev till mej ett alldeles vanligt godkänt... bra, men lite dumt. klart jag satsar på VG nu när jag kan haha =P

så idag, imorgon och på fredag blir heldagsstudier. skrället och lawern har lämnat stan för att åka till karlskrona, gå på studenten och fika dagarna i ända. jag är lite avundsjuk, men vet att från och med nästa vecka blir det min tur för då är det SOMMARLOV!! dessutom har kåren bjudit in mej för att toasta en sittning ikväll så alldeles tråkigt blir det inte. kvällens roligheter ska i övrigt tillägnas fröken mamaizon som firar sin 25 födelsedag idag! ett stort grattis till dej lilla tant =P (jag får säga så, det är över ett halvår kvar tills det är min tur...)

nej, nu blir det djupdykning ner i 1700talet! herrå

är det en vanlig dag?

nej det är ingen vanlig dag för det är skrällets jag kan gå sjääääälv- dag

HURRA HURRA HURRA


bilden är inte från idag men jag tror att ni kan leva med det =)

idag kom dom äntligen, de egna stegen som inte berodde på lockelser från mamma eller pappa och som inte bestod av några snubblingar framåt och sen ett fall till golvet. idag var det målmedvetna steg som tog henne säkert över en meter fram i rummet, och sen stannade hon för att pusta ut.

nu är det med andra ord kört, hon kommer aldrig vara en liten skrällig bebis längre...från och med nu är hon skrällebarnet som vankar omkring som vilken efterfestluffare som helst i lägenheten.

skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta? skratta eller gråta?
Definitivt SKRATTA =) mammas duktigaste lilla skrälle!