hur svårt kan det va?
idag tänkte jag vara flitig som aldrig förr och har massa saker på min "att göra"- lista;
- städa hela lägenheten ordentligt,
- tvätta fem maskiner,
- plugga en smula,
- framför allt; skaffa hemtelefon igen!
när jag flyttade sa jag upp min fasta telefon, men nu saknar jag den faktiskt. framför allt för att det är mycket billigare att ringa till morfar och till mamma från en fast telefon än från en mobil =P (även fast mamma betalar mobilräkningen, men detta bevisar juh bara vilken snäll och omtänksam dotter jag är, eller hur jultomten?)
hur som helst, innan hade jag optimal telecom på mitt fasta nät. det var ju billigt och bra så självklart ville jag ha dom igen. först ringde jag till kundservice, blev omkopplad och satt i kö, fick prata med en tjej och allt verkade gå som smort tills tjejen frågade om nummret till den som bott där innan.
det visste ju inte jag, så då fick vi lägga på och jag fick ringa till abks kundservice för att ta reda på senast uppkopplade numret. abk sa att det inte hade funnits nått telefonnummer, inte som dom kunde se iaf. tack så mycket sa jag och ringde upp optimal telecom igen. samma procedur; kundservice, omkoppling och kö, och slutligen svarade en kvinna. hej hej, sa jag, det är ingen som har haft ett telefonnummer till min lägenhet innan, kan jag få bli kund ändå? tyvärr, sa kvinnan, då måste du först bli kund hos telia. det var juh väldigt tråkigt tyckte vi båda två, men men, vad ska man göra?
in på telias hemsida, "det här borde väl bli ganska enkelt, men kanske lite dyrare" tänkte jag. oj så fel man kan ha. enligt telia fanns nämligen inte min adress på mitt postnummer. lustigt, tyckte jag eftersom jag vet var jag bor och hoppas på att jag inte bara inbillar mej att jag har ett hem.
eftersom jag och telia inte kunde komma överens om vart jag bodde gav jag fingret till telias hemsida och ringde till tele2 istället. här måste det väl ändå gå, det gjorde det ju sist! (jag hade tele2 först innan jag bytte till optimal telecom)
återigen fick jag sitta i kö, men denna gång blev jag inte omkopplad, istället bad killen som svara om mitt nummer och sa att hans kollega skulle ringa upp mej om ett tag. 10 minuter senare ringde dom upp och jag tänkte "äntligen".
vid det här laget borde jag ju ha lärt mej att inte ropa hej förrän jag ramlat ner för hela trappen...
damen på tele2 informerade mej om att det skulle kosta ca 1000 kronor, och att det kunde ta hur lång tid som helst eftersom att jag inte hade det senast inkopplade numret. "men det finns ju inget", försökte jag, förgäves. om jag inte hade ett tidigare nummer till lägenheten så skulle det ta hur lång tid som helst, även om det inte fanns något tidigare nummer. logiskt va?
det här är juh fan knäppt sa jag inte, men tackade för mej och la på.
så här sitter jag nu, ingen hemtelefon och tvätten blev en halvtimme försenad. hur svårt ska det vara att få en hemtelefon? nästa gång jag flyttar ska jag se till att männskan som bott där innan har haft ett hemnummer!
- städa hela lägenheten ordentligt,
- tvätta fem maskiner,
- plugga en smula,
- framför allt; skaffa hemtelefon igen!
när jag flyttade sa jag upp min fasta telefon, men nu saknar jag den faktiskt. framför allt för att det är mycket billigare att ringa till morfar och till mamma från en fast telefon än från en mobil =P (även fast mamma betalar mobilräkningen, men detta bevisar juh bara vilken snäll och omtänksam dotter jag är, eller hur jultomten?)
hur som helst, innan hade jag optimal telecom på mitt fasta nät. det var ju billigt och bra så självklart ville jag ha dom igen. först ringde jag till kundservice, blev omkopplad och satt i kö, fick prata med en tjej och allt verkade gå som smort tills tjejen frågade om nummret till den som bott där innan.
det visste ju inte jag, så då fick vi lägga på och jag fick ringa till abks kundservice för att ta reda på senast uppkopplade numret. abk sa att det inte hade funnits nått telefonnummer, inte som dom kunde se iaf. tack så mycket sa jag och ringde upp optimal telecom igen. samma procedur; kundservice, omkoppling och kö, och slutligen svarade en kvinna. hej hej, sa jag, det är ingen som har haft ett telefonnummer till min lägenhet innan, kan jag få bli kund ändå? tyvärr, sa kvinnan, då måste du först bli kund hos telia. det var juh väldigt tråkigt tyckte vi båda två, men men, vad ska man göra?
in på telias hemsida, "det här borde väl bli ganska enkelt, men kanske lite dyrare" tänkte jag. oj så fel man kan ha. enligt telia fanns nämligen inte min adress på mitt postnummer. lustigt, tyckte jag eftersom jag vet var jag bor och hoppas på att jag inte bara inbillar mej att jag har ett hem.
eftersom jag och telia inte kunde komma överens om vart jag bodde gav jag fingret till telias hemsida och ringde till tele2 istället. här måste det väl ändå gå, det gjorde det ju sist! (jag hade tele2 först innan jag bytte till optimal telecom)
återigen fick jag sitta i kö, men denna gång blev jag inte omkopplad, istället bad killen som svara om mitt nummer och sa att hans kollega skulle ringa upp mej om ett tag. 10 minuter senare ringde dom upp och jag tänkte "äntligen".
vid det här laget borde jag ju ha lärt mej att inte ropa hej förrän jag ramlat ner för hela trappen...
damen på tele2 informerade mej om att det skulle kosta ca 1000 kronor, och att det kunde ta hur lång tid som helst eftersom att jag inte hade det senast inkopplade numret. "men det finns ju inget", försökte jag, förgäves. om jag inte hade ett tidigare nummer till lägenheten så skulle det ta hur lång tid som helst, även om det inte fanns något tidigare nummer. logiskt va?
det här är juh fan knäppt sa jag inte, men tackade för mej och la på.
så här sitter jag nu, ingen hemtelefon och tvätten blev en halvtimme försenad. hur svårt ska det vara att få en hemtelefon? nästa gång jag flyttar ska jag se till att männskan som bott där innan har haft ett hemnummer!
Kommentarer
Trackback
