varför man vill vara ensambarn
gårdagens konversation med min bror, ett typexempel på hur det alltid har sett ut och förmodligen alltid kommer se ut eftersom anders sven henrik paulsson inte på några som helst villkor går att prata/skoja/diskutera med (om man inte är en pubertal 14isbrud vill säga)
ungefär klockan 22:00
jag: ska vi kolla på den skräckfilmen som går inatt på.... trean tror jag, kolla tv-tidningen
anders (tar upp tidningen och kollar): exorcisten the beginning, aaa, den kan vi se (bläddrar lite) ÅH, M*A*S*H*! den serien är ju faktiskt ganska bra
jag (i vad som skulle vara en skämtsam ton): anders, gå ner på ditt rum! (med jarongen som resten av familjen använder betyder detta "skämmes ta mej faaan" och används av oss andra endast på skoj)
(fjantanders klampar ner på sitt rum med buller och bång)
ungefär klockan 00:00
jag (ropandes ner till anders): anders, skulle vi inte kolla på filmen
anders (butter och tvär): nej, jag orkar inte jag är trött
jag tänker: 'far och flyg idiotunge' men säger endast: kan du sluta va så jäkla tjurpuppig!
strax efter 00:10 tycker jag att min brors buttra beteende är så jäkla löjligt och bestämmer mej för att skicka ett lika jävla löjligt sms tillbaka.
"Jag tänker inte prata med dej mer förns du slutar bete dej som en pubertal fjortisbrud"
anders skickar tillbaka: "skyll dej själv då, det var du som bad mej dra åt helvete"
åt helvete?! när fan då? jag sa åt honom att gå ner på sitt jävla rum, ett rum han har TAGIT från mej, det ÄR MITT JÄVLA RUM SNORUNGE! funderingen slutar med att jag ber min förbannade jävla snorunge till bror att torka sej i röven, det är ju tydligen med den han lyssnar och bevisligen är det någonting som är ivägen för hans inputsignal.
det hela slutar med att min bror bestämmer sej för att ta tillbaka datorn han och mamma nyss har gett mej, för att jag bad honom dra åt helevet och jag sitter här återigen utan egen dator och med en förbannad lillebror som har för mycket gojs i röven för att kunna lyssna ordentligt. livet är underbart för oss som har gnälliga jäkla småsyskon som förpestar våra liv från den dag de föds till den dag vi faktiskt lyckas övertala våra föräldrar att adoptera bort till familjer som behöver dom. tigerburen på kolmården t.ex. verkar vara ett bra alternativ tycker jag i skrivande stund.
