Livet och andra konstiga saker

det äckligaste jag vet i hela världen har nu bosatt sej i min näsa. tack som fan. eller inte. jag försöker att inte tänka på det, men det är jävligt svårt när det är precis över allt (i näsan alltså, inte nånannanstan... uuuuaaargh)

jag hatar att vara förkyld och snorig, dels på grund av själva snoret, men mest för att jag inte kan göra mej av med det på ett vettigt sätt. jag kan nämligen inte snyta mej. varför? busenkelt. jag kräks av tanken på snor, så om jag då skulle känna snoret flöda ut genom näsan... jäpp, fin bild va. tänker inte skriva mer om det för då kräks jag över datorn...

(kräkpaus)

dessutom har jag så jävla ont i höften. jag känner mej som halta hulda 98 år. jag vet inte ens vad jag har gjort!! hur kan man bara få spontanont i höften? livet är så jävla orättvist ibland. jag skulle aldrig lämnat västerås, det va då snoret och höftsmärtorna kom.

tänk om det är en kombinerad dödssjukdom? typ... en fågelinfluensa som fösöker skapa så mycket snor att det bara byggs på och på och till slut stelnar som en näbb, och höften gör liksom ont för att kroppen håller på att forma sej till en fågel. har jag ont i ryggen imorgon när jag vaknar vet jag att det är för att jag håller på att få vingar. på måndag är armarna helt bortdomnade och ramlar av på tisdag. sen får jag fjädrar på onsdag, och slutligen sitter jag där på torsdagmorgon strax utanför ditt hus och pickar i mej en trevlig spya eller en mask. nu är jag riktigt rädd.

gode gud, om detta händer på riktigt, låt mej inte bli en duva! jag kän väl åtminstone få bli en pingvin?