bakisfilosofifieringar

saker folk borde göra lite oftare

- sparka på cyklar
. det är så fantastiskt roligt att titta på. vuxna människor och barn som av olika anledningar blir irriterade på själva cykeln eller nånting annat, och följaktligen kanaliserar ilskan genom att sparka eller stampa på sin liggande cykel. helt meningslöst, jätteroligt att titta på om man själv inte är den irriterade och dessutom ett ganska bra sätt att göra sej av med ilskan. det drabbar juh inte någpn, så till vida att man sparkar sin egen cykel och att cykeln inte är namngiven (för då lever den juh, hallå)

- berätta sin ålder med tillägg som refererar till jorden, att det endast är jordåldern som är räknad. "under mina 22 år på jorden" "mitt jordeliv" osv. det är väl otroligt piffigt att pigga upp fantasin med såna småsaker som referar till att livet här och nu inte är det enda. eller tror dom på utomjordlingarna? att man levlar uppåt och hamnar i olika världar? "du har en gammal själ" snuddar lite på det, men är inte lika roligt som att prata om sitt jordeliv. att lägga till jorden i beskrivningarna triggar fantasin och gör livet oändligt. perfekt för oss som inte är jättesugna på att bara dö en vacker dag.

- skriva hemliga lappar till varandra. det va juh jätteroligt på högstadiet! små hemliga meddelande till bästisen, häftiga killen eller till hela klassen som berättade allt från nyaste skvallret till vad planen för helgen var och vad man skulle säga till föräldrarna. (det sista gjorde så klart aldrig jag mamma, vi va juh faktiskt hemma hos varandra och tittade på film, jag loooovar). nu skrivs det mest digitalt, på fejjan bloggar msn sms med mera med mera. men det är faktiskt inte lika ballt som dom dära skrynkliga lapparna. int lika spännande heller, chansen att nån som inte ska få ta del av det digitla budskapet är minimal om man är noga, den garantin fanns aldrig med lapparna.

- se humorn i det hela. det är faktiskt okej att skratta hejdlöst, nästan jämt. är det roligt så va faaan. skratta på, livet är juh inte så jäkla roligt om man slår ut det på antalet mindre roliga stunder. jag glömmer själv bort det ganska ofta, men jag har har blivit bätter på det. okej, kanske inte när jag är irriterad, men när jag är arg kan det allt bubbla upp helt okontrollerat. och tro mej, det är ganska roligt att släppa ut det. speciellt om man kollar reaktionen på dom som sitter bredvid, dom lär bli ännu argare vilket gör att du själv skrattar ännu mer och sen har en ganska rolig spiral satt igång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0