Livet och andra konstiga saker

tänk, man glömmer alltid bort det från år till år. julminnena är alltid så gnistrande och fina, man glömmer alldeles bort magkatarrer, stressbråk och alla förbannelser man uttalar över samltiga familjemedlemmar. och allt detta hinns med på några få korta timmar innan julafton ens har börjat.

så här såg dagen före julafton ut hema hos familjen andersson/paulsson
min bror är döende och förtjänar någon form av insamlingsgala. det borde stå miljontals tanter med bössor i handen för att samla in pengar som kan bota hans lidande. min bror har ont i halsen, den är uppsvälld så han kan inte äta. bara på natten när ingen annan är uppe och kan höra hur han prasslar i kylen tydligen. idag fick han dessutom väldans ont i örat. när mamma hade fixat till det lite grann firade han det med hög musik på sitt rum. men vi får hoppas att han överlever, det ser dystert ut. stackars 18åriga pojke. inte fick han ha mammas frysta pytt i panna runt halsen heller, vilket gjorde att han absolut inte skulle få i sej någon julmat imorgon. stackars.
mamma kom hem från jobbet och började stressa. när mamma stressar blir hon ungefär lika lättretlig som jag, och skäller på alla som orkar. den enda som orkar är pappa, för jag skäller tillbaka och det gillar hon inte. anders går juh inte att skälla så mycket på, eftersom att han är döende (andra år brukar meningen vara "eftersom att han är nere i källaren och inte bryr sej ett skit om att det är dan före julafton, för det är inte häftigt för svartklädda grabbar att gilla julen). så mamma stressar och skäller, pappa är i vägen och blir sur, vilket resulterar i att han stressar igenom sina uppgifter under konstant muttrande från både sej själv och från mamma.
när jag märker av att familjen återigen sprider samma sorts julkänsla som barnmisshandel och börskrascher blir jag sur delar ut den ena trevliga kommentaren efter den andra. det underlättar inte, men om alla andra får vill jag också va med och leka grinchleken.
till slut är alla osams, och jag får pynta granen ifred. det är lika bra.

vanligt vis brukar vi bli sams ungefär samtidigt som granen är klädd, eller när allt annat är färdigt. och då brukar vi kunna ha en trevlig och ganska mysig kväll. i år hade pappa bestämt sej för att han ville kolla på travets uppesittarkväll. jag och mamma trodde att han skämtade, det gjorde han tyvärr inte. då gick mamma och satte sej under fläkten i en timme och kedjerökte medans jag beklagade mej för stackars joacim. sen gick mamma och la sej, och jag smidde planer.

nästa år, DÅ SKA JAG HA en stor lägemhet med balkong, och julen firas hemma hos mej. jag pyntar och gör maten, den bråkiga familjen får syssla med vad i helskotta dom känner för bara dom för en enda gångs skull är snälla och har trevligt. min bror får vara med tills han beter sej, då låser jag ut honom på balkongen tills han blir snäll igen. det gäller faktiskt mamma och pappa också. för, om dom inte hetsar upp sej över än det ena än det andra, så kanske kanske dom får en fröjdefull jul? stupid familj.

jocke tyckte det lät som en bra plan, men jag torr att det är bara för att han finner ett visst udnerhållningsvärde i min familj. det gör dom flesta faktiskt, utom just min familj kanske.

nä, god jul för bövelen, nu ska jag lägga mej med min julstrumpa och vänta på tomten.