Livet och andra konstiga saker

nu har ledsamheten byts ut till ren och skär ilska. märker att jag inte är den enda som har problem med det hemmagående pungdjuret. och det är så jävla häpnandsväckande. alla vet precis vad som hände med wilson, vad får resten av mansfolket till att tro att just deras flickvän skulle vara med tolerant än sofie?

sofie hade ett tåladmod av ädlaste guld, aldrig i livet att jag skulle palla det så länge. iofs gjorde hon juh inte riktigt det heller, hon mådde juh som hon mådde. och till slut åkte han ut, med huvet före. detta, idiotpojkar är vad som faktiskt händer. DO YOU FATT?

vem det än är som har lurat i er att man inte behöver göra ett mög för att få inkomst och jobb, har lurat er! JÄTTEmycket! det är inte så livet funkar. silverskeden är för länge sen bortbytt mot en jävla träkubb du själv får tälja fram en sked ur, gärna med en slö smörkniv eller nått. man kan inte glida runt på bananskal hela livet, för i slutändan kommer livet börja kosta och nån måste betala.

jag funderar helt allvarligt på att inte söka csn till hösten när jag börjar plugga igen. tanken verkar juh ha slagit alla pungdjur, so why not. så kan vi juh tillsammans hoppas på att den älskade sambon har lärt sej trolla med knäna vid det laget så att pengarna helt magiskt rullar in ansträgningslöst.

jaja, nu ska njuta av min ilska ett tag för sen måste jag tyvärr gå till det där förrådet som kallas hem och njuta av allt utrymme och den ljusa framtid som väntar där. tjohoo. ljuva liv, ljuva lycka. god jävla jul pungdjur och annat mansfolk, det här har ni gjort bra.