den iskalla ondskan

för första gången i mitt liv hatar jag verkligen vintern. vi blev sjukt mycket ovänner igår. mest för att den försökte döda mej. rakt av. kunde vart i himlen nu. men tyvärr inte, istället är jag helt handikappad med en trasig fot som bara gör ontontont hela tiden. förbannelse över isen och allt den står för. word! den enda glädjen är att om nån dag när den har smällt, så vinner jag. in your face stupid ice!

och sen då? jaaa, kan ju uppfattas som ett totalt psykfall värsta stalkern ever. men jag lovar LOVAR att jag inte hade ett skit med ett mycket skrämmande sms att göra. jag hade aldrig frågat så. skulle inte komma på tanken, hallå eller. sååå... antar att det var färdiglekt där. skitsynd. piss på dej din krulliga fan, om det nu är sabbat. vilket jag tror att det är, för jag hade nog ryckt örona åt mej. men man kan väll alltid hålla tummarna och bara hoppas.

om sex timmar börjar jag åka hemhem =) ska bli underbart skönt. dock är juh alla festplaner ganska spolade eftersom att jag inte kan gå. misstänker att ak inte vill gå på krogen med mej om det tar tusen år att ta sej ner för trappen till konrad. jag vill inte gå heller, för det är inte värt att sitta i fängelse flera år för mord bara för att jag antagligen dödar den som trampar mej på klumpfoten. typiskt. jajaaa, får festa hemma med mamma och locka dit folk. supa på landet är juh också.... roligt? =P

jag saknar att va glad idag... typiskt. jag saknar min högerfot. jättemycke. men tur att man kunde glädja alla andra som har mobbat mej hela dagen =P "varför gick du hem som quasimodo igår" frågade wilson. han är en så bra kompis =P

jajanene... dags att packa och välta ut pålen från lägenheten, han har lite kvalitetstid med sin favvokudde för tillfället. misstänker att han kommer sno den medans jag är borta. då tar jag hans balkong.
hejdå skåne, nu drar jag =D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0