hjärnslö
en helt vanlig måndag, som dock började helt åt fanders. vaknade före mobilen av knäppisdrömmar, låg och njöt i värmen ett tag och sen gick upp och... DISKADE! på en måndagsmorgon, har nog aldrig känt mej så huslig nånsin. kändes jätteudda.
men det va inte det som va knäppt. det va först senare när jag kom till skolan. började spana efter jonas och gustav, men dom syntes inte till nånstans. now what? thomas sörensen dundrade fram och jag insåg snabbt att det nog bara va halvklass idag. typiskt. det är nog ungefär här förvirringen börjar. för då säger thomas: "välkommen till delmoment fyra."
fyra tänker jag? det är väl för fan bara två? tittar runt lite i klassen, men alla andra ser så oberörda ut att jag drar slutsatsen att det bara var ett sanslöst tråkigt skämt. men då fortsätter thomas prata om delmoment fyra hit och dit, och alla andra bara nickar och ser glada ut. jag fattar ingenting, absolut ingenting. han börjar prata om schemat, att det bara är sex schemalagda träffar under maj, men vi kan juh lägga till fler nu, så att vi hinner med allt. VA I HELVETE? det är juh för tusan bara februari? eller? en liten gnista panik far genom ryggraden. åh herre gud, jag har legat i koma i två månader. handsvett. eller, nej, det har jag juh inte, jag vaknade juh hemma.andas ut. puuuh! uppspärrade ögon AB! oh shit! har jag minnesförlust? knackar lätt på pannan. är det straffet? jag har fått total minnesförslust? skakar lite lätt på huvet för att se om nått ramlar ner. vad är det ens för jävla år på det här stället?! det är två skräckfyllda minuter i klassrummet innan jag fattar. haha, det är juh snö på marken här ute. det här är nog bara en introduktion för en övergripande kurs. precis när jag tänkt det säger thomas det. tack. efter ca tio minuter kunde jag andas ganska normalt igen och kände mej sjukt värdelös. sen kom jag på att det bara är måndag. en helt vanlig flummig måndag när hjärnan iaf aldrig är med. tur att jag inte är doktor....
men det va inte det som va knäppt. det va först senare när jag kom till skolan. började spana efter jonas och gustav, men dom syntes inte till nånstans. now what? thomas sörensen dundrade fram och jag insåg snabbt att det nog bara va halvklass idag. typiskt. det är nog ungefär här förvirringen börjar. för då säger thomas: "välkommen till delmoment fyra."
fyra tänker jag? det är väl för fan bara två? tittar runt lite i klassen, men alla andra ser så oberörda ut att jag drar slutsatsen att det bara var ett sanslöst tråkigt skämt. men då fortsätter thomas prata om delmoment fyra hit och dit, och alla andra bara nickar och ser glada ut. jag fattar ingenting, absolut ingenting. han börjar prata om schemat, att det bara är sex schemalagda träffar under maj, men vi kan juh lägga till fler nu, så att vi hinner med allt. VA I HELVETE? det är juh för tusan bara februari? eller? en liten gnista panik far genom ryggraden. åh herre gud, jag har legat i koma i två månader. handsvett. eller, nej, det har jag juh inte, jag vaknade juh hemma.andas ut. puuuh! uppspärrade ögon AB! oh shit! har jag minnesförlust? knackar lätt på pannan. är det straffet? jag har fått total minnesförslust? skakar lite lätt på huvet för att se om nått ramlar ner. vad är det ens för jävla år på det här stället?! det är två skräckfyllda minuter i klassrummet innan jag fattar. haha, det är juh snö på marken här ute. det här är nog bara en introduktion för en övergripande kurs. precis när jag tänkt det säger thomas det. tack. efter ca tio minuter kunde jag andas ganska normalt igen och kände mej sjukt värdelös. sen kom jag på att det bara är måndag. en helt vanlig flummig måndag när hjärnan iaf aldrig är med. tur att jag inte är doktor....
Kommentarer
Trackback
