Livet och andra konstiga saker

det är som att världen har bestämt att jag aldrig ska få ha sovmorgon när jag väl vill... ligger och sover som bäst, och då ringer så klart mamma. DUMMA MAMMA. puss puss puss =)

dom ska åka på semester till S:t Petersburg i sommar, med mina morbröder och deras fruar. sweet. det är första gången som mamma och pappa åker på semester utan vare sej mej eller min bror. tror inte att dom kommer klara det, bara sitta och sakna oss hela hela tiden =P speciellt min bror eftersom han har en tendens att vara en lite boll av glädje och lättsamhet hela tiden... =P näe, förlåt igen. anders är sjukt bra lillebror som har snäppet värre humör än vad jag har. om min humörspendel kan svänga från överlycklig till subtropiskt stormåskväder på tre sekunder kan min ärade lillebror gå från överlycklig till "jag tänder snart eld på dej och landytan 25 kvadratkilometer runt om dej bara genom att blänga på dej" på två sekunder. det är imponerande. dock har min kära mamma upplyst mej om att jag var värre än så när jag var en tickande hormonbomb. tveksamt säger jag, det har jag inga minnen av. och att det är en spricka i duschkabinen som matchar ärret på min högerhands knogar räknas icke som bevis.

det tråkiga är bara att jag trots allt kommer ihåg min hormonbombstid som ganska rolig. jag hade skoj nästan hela tiden, och va nog väldigt sällan ledsen på riktigt. men lille pånken verkar mest ledsen hela tiden, det går liksom aldrig som han vill verkar det som. och det gör alla storasystrar lite ledsna i ögat när våra bäbisar inte skrattar som förut.

om han bara hade fortsatt va så här liten och glad =)
puss min lille tjernobyl, jag tycker du kan bli glad bäbis nu =P