om det här med kjolen
ett av mina kriterier på drömkill- listan va juh att killen skulle påminna mej om att säga till om jag gick hemifrån utan kjol. det kriteriet har sin egna lilla historia, och eftersom jag är på dåligt humör nu tänker jag berätta den bara för att få lite roligt själv.
en gång för nått år sen, två kanske?, så hade jag linn pålen och kanarie som vanligt varit ute dan innan och va bakfulla som apor dagen efter. när vi är bakfulla som apor betyder det oftast inte att vi är illamående, eller egentligen ens bakfulla alls i ordets rätta bemärkelse... vi är oftast fortfarande lite fulla snarare. så även denna dagen. jag misstänker att vi allihopa va i trean först, men sen blev det dags att klä på sej och gå hem till pålen för att... göra nått innan vi skulle åka till willys och handla crap.
jag va inte alls sugen på att klä på mej, jag trivdes bra i pyjamasen och hittade på tusen ursäkter för att slippa ta på mej nått över huvudtaget. när linn med oslagbar logik förklarade varför det skulle vara en så dum i idé att åka till willys naken beslöt jag mej till sist för att ge det här med kläder en chans även denna dag. men byxor är gay som säger i karlshamn, så jag ville ha kjol. och leggins för att inte frysa. och en ny ganska lång tröja som verkade behaglig.
vi går hem till pålen, och gör förhoppningsvis vad vi skulle göra där. husguden klockan säger åt oss att det är dags att gå till bussen för att åka genom hela stan, byta buss och åka till vilan. jag reser på mej för att sätta på mej skorna när jag hör min bästa vän kanarie säga: - eeeuööhm, erica?
- ja?
jag tittar på honom och ser hur han funderar på om han över huvudtaget ska fortsätta sin tanke. jag tittar lite frågande och uppmanande på honom, hur ofta brukar den människan tveka innan pratar liksom?
han öppnar munnen, och först ser det verkligen ut som han ska säga det va inget men han ändrar sej i sista stund. han tittar ner på mina ben och säger: - hrm... har du inte glömt nått?
jag följer hans blick och ser nånting helt annat än mina ben framför mina ögon. jag ser min jeanskjol ligga kvar på sängen, jag ser mej själv avbryta påklädnaden eftersom pålen ropade nått från köket och jag va tvungen att svara på en gång. jag ser framför mej hur jag har gått hemifrån genom hela campusområdet, mitt på dagen, utan kjol. jag ser mina ben utan kjol men tack och lov i ett par leggins och devis täckta av en lång tröja.
sen ser jag in i framtiden också. jag ser hur kanarie väljer att inte säga nått, att vi åker genom hela stan i två ghettobussar och är inne på willys när jag upptäcker att kjolen är borta. allt det här händer på kanske 1 sekund, men det är tillräckligt länge för att både linn och pålen ska ligga i en hög på golvet och kippa efter andan, och sekunden efter gör jag och kanarie samma sak.
tro mej, den mycket mycket snabba promenade tillbaka till trean och min kjol va förutom otroligt snabb bland de roligaste två minuterna i mitt liv (ja, så snabbt gick det).
men så därför är det kriteriet med. för att jag vill försäkra mej om att när det händer igen (ja, jag känner mej så pass väl att jag vet att det antagligen kommer hända igen) så har jag en pöjk som säger åt mej innan jag lämnar huset att jag har glömt nått. framför allt ska han nog inte tveka heller. jag vet att jag kommer få ge vika på den här punkten, för seriöst... hur rolig kan en sån kille va i det långa loppet egentligen? det är juh få förunnat att kunna roa sej med kjollös lyx =P
hihi, nu blev jag faktiskt mycket gladare =) med bra minnen är man aldrig arg länge =) saknar dej birdiebird, kom hem och lek med oss snart!
