Livet och andra konstiga saker

jadu, kära dagbok. så här har min dag varit:

egentligen började den juh vid tolv och då va jag på kåren, fullt upptagen med att lyssna på evig kritik över stället och tusentals tips på hur verksamheten borde skötas. det va inget vidare upplyftande, så en annars mycket trevlig helg slutade med att jag gick hem tidigt. jag tror att jag och wern kollade på nån film för jag kommer tusan inte ihåg när jag somnade haha

sen vaknar jag av att telefonen ringer. eller jag vaknar inte, för jag drömmer nämligen att jag är på kontoret så det vävdes in i min dröm. men eftersom det lät på riktigt så vakande jag lite. och wern med tydligen för han frågade om det inte ringde. jag sa att joo, det gjorde det juh.. men även detta va i sömnen.... suck. till slut fattade mitt tröga huvud vad som försegick och jag gick upp på telefonjakt.

det va ida som ringde. hon frågade om jennie hade varit ute igår. nix pix. sen frågade hon om jag visste nått. nähääruh inte dugg, svarade jag sanningsenligt samtidigt som jag konstaterade för mej själv att jag kappt visste vad jag hette... jag och vintermornar är inte BFF:s...

sen säger hemsk- ida det där man aldrig vill höra: nää, för hon dök inte upp på cafét imorse, och hon svarar inte när jag ringer...

jennie är KIDNAPPAD! eller DÖENDE! eller YXMÖRDAD!

med en klump i hela magen lägger jag på och ringer till jennie. hon svarar inte på nått nummer alls.

wern är nu alldeles vaken och undrar vad som står på. jag tittar på min käre sambo och säger att om jennie är yxmördad så ska han få fan för det. wern tror nämligen inte på yxmördare, men jag och jennie är lite mer upplysta om riskerna med yxmördare...
wern svarar iaf att det inte va han, han lovar att va hemma hela natten. mmm, säger jag och tittar misstänksamt på honom....

jag ringer och väcker jeppe, som också får gå upp och bli förvirrad. han hittar inte heller något spår av jennie.
paniiiiiiik. lilla jennie, hon kanske ramlade på vägen till cafét och ligger och skräpar i ett dike med brutet ben? eller så har hon blivit bortrövad av äcklig gymnasieelever! eller så har hon blivit spontanförlamad och kan inte röra sej alls! eller så var det perfekt mörker för att bli yxmördad på vägen.... nää, nu hör jag av mej till joel, säger jag.

nää hörru... kan vi inte gå till cafét och kolla så att hon inte bara har försovit sej och sen glömt mobilen hemma i stressen? säger den kolugna werner. det finns inga bekymmer i världen när man inte torr på yxmördare, och då har man tydligen tid med att vara förståndig i såna här hemska situationer.

vi går snabbt som attan till cafét- och där står hon juh. alldeles levande och inte ett dugg förlamad eller yxmördad. dumma jennie. hon hade försovit sej. och sen hade hon inte hunnit svara när ida ringde. och sen ringde hon upp ida, men inte mej för att hon trodde juh att ida skulle säga nått. det gjorde inte ida. ida kommer nog inte få så många julklappar i år så dum som hon är... =)

lättad köpte jag tusen frukost till mej och förståndige joacim. glass till mej och macka till honom. vilken grej =) sen en miljard vätska för jag kom på att jag va lite bakis.

ingen yxmördad jennie och glass för halva priset, allt innan klockan 10 på morgonen. suveränt!