Livet och andra konstiga saker

igår vaknade jag och sötsöt upp hemma hos olle i karlshamn. bakisjakten på mat ledde oss förutom till en skosffär där jag kanske kanske inte köpte två stycken sommarskor även fast det va den 10 oktober även till en liten affär som heter röda stjärnan. på röda stjärnan handlar folk som är lite kommunistiska i smyg, t.ex. werner, mao och stalin.

werner va egentligen på jakt efter maos lilla röda, och nån annan rödaste-boken-i-världshistorien. men dom fanns inte, antagligen slut på lagret. precis innan vi skulle lämna affären sneglade jag in i ett hörn och vad ser jag där?

ett barndomsminne, en förlorad skatt bra mycket bättre än allt guld i världen. den enda jag inte hade, jag fick den aldrig eftersom mamma tyckte att jag ändå lånade den så ofta från biblioteket. eller för att jag hade tusen andra böcker och nog borde nöja mej med dom. eller kanske för att jag inte önskade mej den tillräckligt mycket. men nu fanns den här, i mina händer och kostade en spottstyver. och werner köpte den till mej. äntligen, efter 22 år har jag äntligen




jag var så glad på vägen hem till olle att om jag hade haft lediga händer hade jag dragit upp kjolen över huvudet så där som exalterade små barn gör. nu fick jag istället nöja mej med att hoppa jämfota och kvävt ropa pettson pettson pettsoooooon.

jag har redan läst den flera gånger och klappat boken jättesnällt så den vet att den är hemma nu. nu saknas det bara en enda pusselbit i den absolut lyckliga barndomen, och det är när jag hittar lejonpard och tigerkaka.


oj vad jag älskar den där joacim ibland, till och med mer än vad jag älskar pettson =)