Livet och andra konstiga saker

jag trodde att när man flyttade hemifrån så skulle man slippa bo med sina föräldrar.
jag trodde att från den där dagen i augusti 2005 så var det definitivt färdigt med tjatande om vad man får och inte får göra så länge man bor under någon annans tak.

jag hade fel. och med fel menas inte ett litet fel som att stava lugn lungn, snarare fel som i "-vilken knapp ska jag trycka på för att inte månen ska sprängas" "- den gröna" "-oj, det va fel".

nu ska jag göra mina föräldrar rättvisa genom att först berätta att det inte va speciellt mycket tjatande alls sista åren jag bodde hemma. visst hade vi bråkat som alla föräldrar och tonåringar gör, men jag måste ändå säga att sista året på gymnasiet flöt på väldigt bra och vi hade hittat en schysst balans. man gör ofta det i familjer där starka viljor känner sej små och överkörda i jämförelse med familjemedlemmarnas typ av viljor.

hur som helst. jag hade bott själv i nästan fyra år när allt sakta men säkert skulle raseras och tonårslängtan efter att slå i dörrar så att fönsterrutorna skallrar åter skulle infinna sej. (detta va alltid en väldigt stark längtan hos mej eftersom jag inte hade en egen dörr att slå i, jag bodde juh i källarn och behövde ingen dörr till mitt ensamma rum...)

när man bor ensam kommer man ganska snabbt på hur man vill att tråkigheterna i livet ska funka. man har sina egna små men betydelsefulla egenheter. man gör saker efter ett visst tryggt vardagsmönster, och även om det kanske inte är perfekt så fungerar det oftast.

sen en dag går man och blir kär, blir dum i huvet och flyttar ihop och upptäcker slutligen att man har flyttat ihop med någon form av styvförälder. jag har aldrig upplevt styvföräldrar själv, men jag har hört att i sagorna är dom ett jävla mög att råka ut för. elaka, oförstående och vinner alltid tills någon form av godhet segrar i slutet.
min styvförälder har inget bättre för sej om dagarna nu för tiden än att förmana mej och förbjuda mej att göra vissa saker. och tro mej...GISSA om mina tonårsfasoner vill komma ut och leka varje gång orden "du får inte..." passerar den för inte så länge sedan söta munnen.

saker jag är förbjuden för att göra för min styvförälder
- lyssna på håkan hellström eller annan dålig musik. styvföräldern bestämmer vad som är dåligt, tydligen inte jag själv.
- strunta i att äta frukost. att jag inte gjort det sen jag va 8 spelar tydligen ingen roll. att jag mår illa och kräks om jag tvingar i mej frukost spelar tydligen ingen roll, för min styvförälder har begåvats med allsmäktigt vetande om hur allting fungerar. och i hans vetande fungerar det inte så.
- hoppa över lunchen om det är för stressigt på kontoret. min allsmäktigt vetande styvförälder menar att man visst alltid hinner äta lunch. att det där med att stressäta är en typiskt dålig grej för flickor med magkatarr har inte styvförälderns DIABETESdietist upplysst honom om, så därför gills inte det.
- somna med TV:n igång. att jag på nått sätt skulle somna bättre och fortare på grund av det spelar ingen roll eftersom den allsmäktige styvföräldern av för mej okänd anledning inte riktigt verkar kunna nyttja ögonlockens funktion till fullo och där med BLUNDA för att det ska bli mörkt. tydligen är ljudet av en surrande kylskåp, grannarnas pysslande eller det tjutande ljudet av tystnad mer behagligt för hans höghet att somna till och där är sista saken sagd i den disskussionen.

saker jag inte böööööör göra enligt min styvförälder
- köpa nya skor. nej, så klart behöver jag inte fler skor, det vet jag också. men sist jag kollade var det MINA pengar (?!?!?!) och då fick väl jag göra vad jag ville med dom? fel (spränga-månen-fel). eller jo, jag får köpa skor så klart, och med i priset ingår numera förutom den lilla lycka det faktiskt ger mej att köpa skor även en underbart trevlig diskussion om det hela som i det stora hela går ut på att jag ahr fel och den allsmäktige rätt.
-titta på skit på TV. jag får göra det, om jag gör det till ljudet av irriterade suckar, klagomål och andra underbara ljud. för hur jag väljer att koppla från hjärnan och slappna av är tydligen ett gemensamt beslut numera, och inget jag får välja själv. inte så långe som jag envisas med att välja fel sätt.
- ge pengar till välgörande ändamål så som barncancerfonden, amnesty och rädda barnen. jag har inte riktigt förstått än varför detta är fel, men det är nog för att jag min dåre har nån form av skev världsbild eller värdegrund...
-försöka säga till min styvförälder när jag tycker att han gör nått fel. för det är juh faktiskt så att om jag bara kunde anpassa mej lite och göra som han gör och vill, då skulle juh minsann allt fungera lite bättre. om inte perfekt rent ut av. för tro mej, hittills har inget av de sätten jag gör saker på varit speciellt bra. fungerande kanske, måhända till och med lite praktiska för min egen del. men fullständigt fel.

nu ska jag gå och jobba lite, och eftersom jag har kräkt ur mej några veckors frustration över att bli behandlad som ett barn som inte kan ta hand om sej själv kan jag nu pusta ut och kanske till och med klara helgens alla kommande diskussioner med ro. missförstå mej inte heller, det är inte så att jag inte vet att jag gör mycket dumma saker också. och jag tycker faktiskt hemskt mycket om sötasöta werner, det är bara den där styvföräldern jag inom en snar framtid kommer hata över allt annat.