jag finner inga ord
... och inte har jag nått speciellt att berätta heller. här lunkar allt på, vi har hittat nån form av vardag som småbarnsfamilj där gnäll och gos avlöser varandra i en ganska hyfsad rytm =)
men livet som hemmamamma är då fan inte det mest spännande jag varit med om. missförstå mej rätt, jag dör hellre än missar en sekund med Lenore, men den del av mej som fortfarande är jag och inte är mamma fullkomligt skriker efter något att göra.
som tur är har jag introdagen att syssla med lite nu, men det är ju inte speciellt krävande eller nytt. och till hösten har jag ju en del tentor att plugga till... men ändå. jag märker att jag ändå saknar de dagar som inte flöt på i samma mönster. framför allt tror jag att jag saknar att möta massa människor varje dag. de allra flesta dagar är det bara jag och lenore. må hända att hon är det bästa sällskapet jag någonsin kunnat drömma om, men alldeles fullkomlig är hon inte än.
jag antar att man vänjer sej ändå. eller så är det väl det man inte gör och det är därför man inte vill vara hemmafru. man och man förresten, jag pratar om mej. jag är då rakt inte lämpad för att vara hemma, det vet jag nu. så att kämpa mej tillbaka till skolan och sen ut i den verkliga världen behöver nog ingen vara speciellt bekymrad över att jag inte kommer göra. för tro mej, jag är där före alla andra och tar för mej av det allra bästa och mesta =)
tur ändå att jag är hemma med en bebis, på sitt eget vis blir det lite full fart om dagarna. att bara gå hemma och glo hade funkat för mej i ungefär... två timmar. jag kommer ihåg hur värdelöst det var när jag var höggravid, och då hade jag ändå turen att kunna bli trött med jämna mellanrum. att bara gå hemma fullt fungerande och barnlös skulle gjort mej spattigare än en spasm.
nä, nu ska jag gå och plocka ur armbågen från lenores muns. hennes egen armbåge alltså. hon är inne i en slickperiod där hon beter sej som nån form av katt och slickar på allt tills det slinker in i munnen och blir sugmaterial istället. söt kattunge är hon =)
men livet som hemmamamma är då fan inte det mest spännande jag varit med om. missförstå mej rätt, jag dör hellre än missar en sekund med Lenore, men den del av mej som fortfarande är jag och inte är mamma fullkomligt skriker efter något att göra.
som tur är har jag introdagen att syssla med lite nu, men det är ju inte speciellt krävande eller nytt. och till hösten har jag ju en del tentor att plugga till... men ändå. jag märker att jag ändå saknar de dagar som inte flöt på i samma mönster. framför allt tror jag att jag saknar att möta massa människor varje dag. de allra flesta dagar är det bara jag och lenore. må hända att hon är det bästa sällskapet jag någonsin kunnat drömma om, men alldeles fullkomlig är hon inte än.
jag antar att man vänjer sej ändå. eller så är det väl det man inte gör och det är därför man inte vill vara hemmafru. man och man förresten, jag pratar om mej. jag är då rakt inte lämpad för att vara hemma, det vet jag nu. så att kämpa mej tillbaka till skolan och sen ut i den verkliga världen behöver nog ingen vara speciellt bekymrad över att jag inte kommer göra. för tro mej, jag är där före alla andra och tar för mej av det allra bästa och mesta =)
tur ändå att jag är hemma med en bebis, på sitt eget vis blir det lite full fart om dagarna. att bara gå hemma och glo hade funkat för mej i ungefär... två timmar. jag kommer ihåg hur värdelöst det var när jag var höggravid, och då hade jag ändå turen att kunna bli trött med jämna mellanrum. att bara gå hemma fullt fungerande och barnlös skulle gjort mej spattigare än en spasm.
nä, nu ska jag gå och plocka ur armbågen från lenores muns. hennes egen armbåge alltså. hon är inne i en slickperiod där hon beter sej som nån form av katt och slickar på allt tills det slinker in i munnen och blir sugmaterial istället. söt kattunge är hon =)
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag förstår till fullo vad du menar. Jag har 2½ vecka kvar tills jag börjar jobba. En hel evighet, men om 1½ börjar vi iaf inskolning. Så sjukt spännande det ska bli.Jag är inte heller gjord för att vara hemma ;)
Trackback
