sånt som inte borde finnas
zappade runt i reklamtiden... hamnade på MTV som tydligen helt har slutat med musik och enbart satsar på det ena sjuka programmet efter det andra. hann se att det var nått med freshment high school, och att de skulle få sina första betygskort. så jag stannade kvar i några minuter, vilket jag så här i efterhand ångrar kanske...
jag är inte helt hundra, men vad jag tror så utgår deras betygssystem efter procent som sedan ger bokstavsbetyg. juh högre procent, desto starkare måste väl just det betyget vara?
om jag tänker rätt kan man förenklat säga att det är som vår betygsskala (fast bättre och mer användbar/översättsbar eftersom det framgår om betyget är starkt/svagt).
om jag utgår från att betygen är någorlunda likt utformade, borde deras procentskala kunna översättas till vår crapiga, vilket då är ungefär
0-49% - IG
50-74 % - G
75-89 % - VG
90-100 % MVG
dom har juh fler betyg i USA, men procentuellt är det här vad jag tror att nivåerna ligger på.
på det här programmet iaf, så visade dom tre ungar. om de går första terminen på junior high, är det då som att dom går i nian eller ettan på gymnasiet kanske?
(det är nått jävla cepe som ylar och vrålar och låter som ett jävla mongo här nånstans i huset. vad fan är problemet....?)
hur som helst (men sluta yla ditt mongo!!) visade dom först en unge. han verkade ha hårda krav på sej själv, men trodde ändå att mamsen skulle bli glad när hon såg betygen. han hade 98, 99 och 100 % i tre-fyra ämnen. sjukt bra, duktig kille! (nu låter det som att mongot bölar och ylar.. som en dålig film) sen ser mamsen resten av betygen, 82 och 85 % i två andra ämnen. och vad gör tokkärringen. hon skäller ut honom, säger att han är skit. this is crap,
säger fanskapet till förälder. och bannar honom om att han måste plugga hårdare och bättre. skärpning unge herrn.
MORR MORR MORR MORR
nästa unge. jag hoppas på att reaktionen i hennes hem ska bli bättre. se där, mamma och pappa tillsammans. hon läser upp betygen. 98% 92% 100% hon får uppmuntrande leenden. hyggligt va? sen säger hon o-ooo, this is bad. 82 % i spanska och bara 85% i biologi. och då börjar pappsen. Hur kan du ha bara 85% i biologi, jag är juh läkare?! det finns 27 läkare i familjen, du borde ha över 90 %. Det är ta mej fan sjukt. Då säger hon att hon kan skaffa en stödlärare, var på pappa doktorn säger att han ska vara hennes stödlärare tills hon kan det där. och så var det med det.
jag sitter framför TV:n och är typ helt svart i ögona. fy faaaaan. fan fan fan vad jag mår illa av sånt där.
sen är det dags för den tredje ungen. han berättar medan han hämtar betygen i brevlådan att det här året var tänkt som en nystart för honom, tydligen har han misskött skolan lite innan. han verkar ganska bekymmerslös, men man ser att han är lite orolig, kanske nervös på det där ärliga och smått hoppfulla sättet.
han går in till sin mamma och strax efter kommer pappan. 52 % i ett ämne, 60 % i nästa. föräldrarna säger ingenting, utan tittar bara på honom med små leenden (ärliga såna) och nickar åt honom att fortsätta. det här går bra, det duger som det är. 80-nått i ett ämne. förvånade uppskattande miner från alla tre. och sen två ämnen som han har fått höga 90-nått i. typ 98 %. och föräldrarna blir så glada, han blir så förvånad och glad. jag har aldrig fått ett A förut säger han stolt när de sätter upp betygskortet på kylen. han står kvar och tittar på det en lång stund. och föräldrarna pyser över av stolthet. han reflekterar över betygen och säger att han juh faktiskt inte har gjort speciellt mycket och ändå gick det så här bra. undrar vad som händer om jag anstränger mej, ser han ut att tänka, även om han försöker behålla sin coola lugna stil.
jag vet inte, vad tror ni funkar bäst. not good enough- stilen, jämför dej med resten av oss och skäms- stilen eller uppskattningen, glädjen, berömmet? till vilka föräldrar hade du velat visa upp dina betyg?
fy fan säger jag bara. föräldrar som de två första borde fan... stryk skulle dom ha, och ordentligt med det. du fick mvg-, lilla a... it's crap! kärringfan säger åt sin son att det är pissbetyg som såna som sänker ner hela hans medel och gör hans övriga toppbetyg värdelösa. för helvete kärring, brinn och brinn långsamt nånstans där skammen inte kan hitta dej.
eller gubben. vilken JÄVLA idiot. det finns inte ens ord för såna, som lägger skam och förnedring på sina barn för att de inte klarar det "alla andra i familjen" har klarat. SÅ VA FAN DÅ DÅ? hörde han ens resten av betygen, ungen kan bli vad hon vill. och hon har väl tusen tillfällen på sej att bättra på de betyg hon vill?
nää, mår illa när jag tänker på det. skulle jag nånsin råka ut för såna föräldrar som lärare sen... gud hjälpe dom. det är allt jag kan säga. för jag vet inte vad jag kommer göra med dom, men i've got a feeling om man säger så och det är väl inte av det förtjusande slaget....
fy fan. nu ska jag gnissla tänder en stund. och va glad för killens skull, han som fick beröm. genuint beröm. som får bli precis vad han vill för hans föräldrar älskar honom ändå. högst tveksam till dom andra, om jag ska vara ärlig. men det är nog bara jag och mina förutfattade meningar om föräldrar som kräver perfekta och högpresterande barn.
jag är inte helt hundra, men vad jag tror så utgår deras betygssystem efter procent som sedan ger bokstavsbetyg. juh högre procent, desto starkare måste väl just det betyget vara?
om jag tänker rätt kan man förenklat säga att det är som vår betygsskala (fast bättre och mer användbar/översättsbar eftersom det framgår om betyget är starkt/svagt).
om jag utgår från att betygen är någorlunda likt utformade, borde deras procentskala kunna översättas till vår crapiga, vilket då är ungefär
0-49% - IG
50-74 % - G
75-89 % - VG
90-100 % MVG
dom har juh fler betyg i USA, men procentuellt är det här vad jag tror att nivåerna ligger på.
på det här programmet iaf, så visade dom tre ungar. om de går första terminen på junior high, är det då som att dom går i nian eller ettan på gymnasiet kanske?
(det är nått jävla cepe som ylar och vrålar och låter som ett jävla mongo här nånstans i huset. vad fan är problemet....?)
hur som helst (men sluta yla ditt mongo!!) visade dom först en unge. han verkade ha hårda krav på sej själv, men trodde ändå att mamsen skulle bli glad när hon såg betygen. han hade 98, 99 och 100 % i tre-fyra ämnen. sjukt bra, duktig kille! (nu låter det som att mongot bölar och ylar.. som en dålig film) sen ser mamsen resten av betygen, 82 och 85 % i två andra ämnen. och vad gör tokkärringen. hon skäller ut honom, säger att han är skit. this is crap,
säger fanskapet till förälder. och bannar honom om att han måste plugga hårdare och bättre. skärpning unge herrn.
MORR MORR MORR MORR
nästa unge. jag hoppas på att reaktionen i hennes hem ska bli bättre. se där, mamma och pappa tillsammans. hon läser upp betygen. 98% 92% 100% hon får uppmuntrande leenden. hyggligt va? sen säger hon o-ooo, this is bad. 82 % i spanska och bara 85% i biologi. och då börjar pappsen. Hur kan du ha bara 85% i biologi, jag är juh läkare?! det finns 27 läkare i familjen, du borde ha över 90 %. Det är ta mej fan sjukt. Då säger hon att hon kan skaffa en stödlärare, var på pappa doktorn säger att han ska vara hennes stödlärare tills hon kan det där. och så var det med det.
jag sitter framför TV:n och är typ helt svart i ögona. fy faaaaan. fan fan fan vad jag mår illa av sånt där.
sen är det dags för den tredje ungen. han berättar medan han hämtar betygen i brevlådan att det här året var tänkt som en nystart för honom, tydligen har han misskött skolan lite innan. han verkar ganska bekymmerslös, men man ser att han är lite orolig, kanske nervös på det där ärliga och smått hoppfulla sättet.
han går in till sin mamma och strax efter kommer pappan. 52 % i ett ämne, 60 % i nästa. föräldrarna säger ingenting, utan tittar bara på honom med små leenden (ärliga såna) och nickar åt honom att fortsätta. det här går bra, det duger som det är. 80-nått i ett ämne. förvånade uppskattande miner från alla tre. och sen två ämnen som han har fått höga 90-nått i. typ 98 %. och föräldrarna blir så glada, han blir så förvånad och glad. jag har aldrig fått ett A förut säger han stolt när de sätter upp betygskortet på kylen. han står kvar och tittar på det en lång stund. och föräldrarna pyser över av stolthet. han reflekterar över betygen och säger att han juh faktiskt inte har gjort speciellt mycket och ändå gick det så här bra. undrar vad som händer om jag anstränger mej, ser han ut att tänka, även om han försöker behålla sin coola lugna stil.
jag vet inte, vad tror ni funkar bäst. not good enough- stilen, jämför dej med resten av oss och skäms- stilen eller uppskattningen, glädjen, berömmet? till vilka föräldrar hade du velat visa upp dina betyg?
fy fan säger jag bara. föräldrar som de två första borde fan... stryk skulle dom ha, och ordentligt med det. du fick mvg-, lilla a... it's crap! kärringfan säger åt sin son att det är pissbetyg som såna som sänker ner hela hans medel och gör hans övriga toppbetyg värdelösa. för helvete kärring, brinn och brinn långsamt nånstans där skammen inte kan hitta dej.
eller gubben. vilken JÄVLA idiot. det finns inte ens ord för såna, som lägger skam och förnedring på sina barn för att de inte klarar det "alla andra i familjen" har klarat. SÅ VA FAN DÅ DÅ? hörde han ens resten av betygen, ungen kan bli vad hon vill. och hon har väl tusen tillfällen på sej att bättra på de betyg hon vill?
nää, mår illa när jag tänker på det. skulle jag nånsin råka ut för såna föräldrar som lärare sen... gud hjälpe dom. det är allt jag kan säga. för jag vet inte vad jag kommer göra med dom, men i've got a feeling om man säger så och det är väl inte av det förtjusande slaget....
fy fan. nu ska jag gnissla tänder en stund. och va glad för killens skull, han som fick beröm. genuint beröm. som får bli precis vad han vill för hans föräldrar älskar honom ändå. högst tveksam till dom andra, om jag ska vara ärlig. men det är nog bara jag och mina förutfattade meningar om föräldrar som kräver perfekta och högpresterande barn.
Kommentarer
Trackback
