Livet och andra konstiga saker

ibland är jag så snäll så att jag borde få nån form av pris.

tomten, jag skulle uppskatta om du började föra anteckningar om min snällhet redan nu. jag har vart alldeles utomordentligt snäll för bara en stund sen, och det gottgör mer än väl min explosion av hat och hot mot datorn sekunderna innan det. det gottgör definitivt för all spenat jag inte tänker äta i år heller.

och för till anteckningarna att jag har bakat både bröd, kaka och en till kaka till werner och att jag inte exploderade sist jag åkte SJ. jag har ännu inte bråkat med min bror under detta år, och... inte med så himlans många andra heller.

men, som sagt. jag är SKITSNÄLL just nu. och så är det en hemlis också, som fick werner att sucka så där tungt som annars bara föräldrar kan. han fick inte reda på hemlisen, men fick vägleda mej i beslutet och det var då den kom. avgrundssucken som betyder att gråa hår och bekymmersrynkor finns inom en snar framtid. konstigt nog verkar det bara drabba män, jag och mamma har inga gråa hår eller rynkor. men vi kan sucka ändå... nu tappar jag spåret lite grann för att jag är så exalterad över hur snäll jag är.

dags att lugna ner sej och lägga sej. ensam. fy bövelen. som tur är kommer han hem på torsdag (och åker på fredag och sen är han borta igen ett bra tag, eller vad han nu sa..) och då kan man juh sova lite grann iaf.


så här ser han ut när han är söt och spelar luft- guitar hero hemma hos jakob

god natt världen god natt werner god natt tomten