trött arg och bitter
jag har ungefär elva miljoner saker jag skulle vilja blogga om. men jag pallar inte. för att jag är sur, och då vill jag kunna få ur mej surheten på nått sätt. mitt sätt att göra mej av med den är att skriva bort den. meeeeeen om jag gör det, då blir andra sura. för helt plötsligt är det så jävla mycket bättre att behålla all sin surhet för sej själv, låta den äta upp en inifrån så att man sitter tyst och butter med ett jävla kalashumör och förpestar tillvaron för alla i närheten. jäpp, det är riktig känslohantering det.
SKITPISSJÄVLAHELVETESFAAAAAN! och flera könsord som ni inte vill se. eventuellt ett yrke också, av olaglig typ.
ska man inte kunna få vara som man är eller? jag saknar min mamma. för mamma har fattat att jag är som jag är, nu när jag inte blev som jag skulle... och är man sur eller arg kan man väl få vara det en liten stund, skälla ur sej lite för att lätta på trycket och sen gå vidare i livet lite gladare. min mamma är bäst på att låta mej skälla lite, tack mamma för att jag får skälla på dej när världen är dum mot mej. eller när jag är dum mot världen. =)
och så saknar jag linn. för med henne kunde man utagera all den ilska som ändå fanns kvar och byggde upp sej till ordentlig vrede. och då kunde man spela kubb inomhus. bara för att det känns så skönt i kroppen när det smäller hårt och jävligt när man kastar saker. vill man inte plocka upp saker som man kastar, kastar man alltså kubb. för kubb ska ligga utkastat. eller, om man inte vill ha sönder grejer så kastar man plastglas. jag har jättemånga plastglas, men aldrig får man kasta ett endaste ett. jävla fan också. tack linn för att du kastar saker med mej när jag är arg på världen. eller när världen är arg på mej =)
hade jag haft mustach hade jag lätt sett ut så här nyss.
men titta vad som hände nu. jag skrev bort min surhet, utan att för den sakens skull berätta varför jag var sur. men jag fick lätta på trycket och vips är det borta. jävligt dåligt sätt, enligt somliga. somliga kan hoppa och fara, tycker jag. elller så borde somliga få sej en lusing och ge fan i hur jag är sur, kanske bara gilla läget och låta mej vara som jag är. jag försöker så mycket jag kan att hantera mitt humör, men nånstans kanske det bara är att erkänna att jag är mitt humör. mitt humör är jag. ska jag vara utan mitt humör måste man medicinera bort det, och då är jag ju inte jag längre. och vill du att jag inte ska vara mej själv, då kanske inte jag vill vara med dej alls.
men jajajajaJAAAA jag skaaaaaaaaaaaaa försöka hålla ordning på mitt jävla humör. men, med handen på hjärtat; jag är iaf glad över att jag har nått, så det så.
och nej, det var inget särskilt. jag kanske bara var sur idag. just nu. för en stund sen.
cepejävla blogg.se kan också hoppa och fara för att det fan aldrig fungerar när man vill.
Känns som att vi båda var måndagssura igår.. :P
Positiva gänget vad det gäller blogginlägg liksom. Hehe.
Jag är iallafall gladare idag, är du? Hoppas det. Även om det är skönt att vara sur ibland får man inte vara det för länge så det humöret fastnar :P
Själv är jag tisdagssur. Plus att jag har lite ont i halsen, så jag vet inte om jag vågar gå och träna bort surheten med ett kul fuegopass ikväll...
man måste få vara sur annars blir man ju jättearg alltid och det kan ju vara helt livsfarligt! jag försöker lägga band på mig och inte skrika ut all min ilska på fredrik men ibland blir det så svårt när det kokar över och så ställer han nån fråga som får bägaren och rinna över och så får han hela smällen. fast då säger jag förlåt. men mitt humör, det får han vackert ta och leva med. men jag tänker som såhär att vill han gifta sig med mig så måste han ju tycka om mig trots/på grund av/för att jag har har mitt humör. jag är en känslomänniska. så äre bara! och de som inte gillart kan draaa :)
klart du får vara arg ju! och fan vad jag saknar att kasta saker med dej med när man är arg!!! ååååh så underbart! tycker vi kan vara arga nästa gång vi ses och kasta lite hej vilt banne mej:) och jag älskar dej precis som du är så det så! puss
