ett annat a-lag
joo, jag vill tillägna ett inlägg till ett annat gäng a-lagare, som jag inte har träffat på 6 år.
det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.
fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.
på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.
mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.
jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.
man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.
då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.
och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.
baksidan av våran vagn
ena sidan av våran vagn =)
väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...
finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?
vår vagn
den enda bilden jag har från vagnen... fint va?
hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha
det var så här. vi åkte studentkortege runt västerås, som traditionen bjuder, och stod i en kö. gågatorna var ju givetvis fullsmockade med firande familjemedlemmar, yngre och äldre vänner samt annat löst folk som bara ville vara del av den allmänt hjärtliga och hoppfulla stämmning som kännetecknar studentfirandet.
fullsmockade gator förutom på en plats; framför en undanskymd bänk välkänd för sina något tuffsiga och slitna vilovänner som allt som oftast satt där med utsikt över det lilla systembolaget som fanns på stora gatan back in the days. och där satt dom även denna dag, den 10 juni 2005. bäst plats av alla hade dom, sittplatser som ingen skymde vilket gjorde att de bekvämt och skuggat kunde titta på studentkortegen i flera timmar utan att bli trötta i fötterna.
på vardera sida om bänken trängdes människor, men ingen stod framför. det är nämligen svårt att låtsas att missär och elände inte finns om det sitter och tjoar bakom ryggen på en. dessutom stör det ju firandet på ett sånt där tråkigt sätt. men som sagt, på vardera sidan kunde åskådarna delta i en allmän fantasi om att dessa fyra män inte satt på bänken, eller att de åtminstone inte tillhörde det bottenskikt av samhällsklasserna som de defacto gjorde.
mitt framför denna bänk med de fyra brunbrända luffsarna, som garanterat inte var fullast i stan vid detta tillfälle, stannade vår vagn. jag stod vid tillfället på den sidan av vagnen som vette ut mot gatan, mot bänken. och det är då detta lilla inslag utspelar sej.
jag ser ingen ur min familj vid den här platsen, ingen som jag kände alls. däremot ser jag dessa fyra glada, solbrända och lite lortiga män som sitter på sin parkbänk och tjoar ikapp med alla andra åskådare. jag tittar direkt på dom, vinkar och ler och lyfter min PET-flaska med den godaste groggen jag som artonåring visste; funlightsaft, mineralvatten och... VODKA (ja, det är härifrån vodka-mineralvatten kommer ifrån, när jag tyckte att saften blev för jäkla söt så struntade jag i den och vips hade jag hittat det godaste på hela jorden i alkoholväg) och gestikulerade en skål mot herrarna. två av dem såg mej och skålade glatt tillbaka med sina andersson-öl. jag såg det som ett tecken och vinkade lite till och log lite mer. en av herrarna ropade då "Fööööör du har tagiiiit stuuuuudeeeenteeeeen, fy faaaan vad du är BRAAA"
tack tack tack, tjohade jag tillbaka, på riktigt tacksam för berömmet.
vad heter du?, frågade herr bänkis.
iiiirica, hojtade jag glatt tillbaka samtidigt som vår vagn sakta började röra sej framåt.
man åker ju inte bara ett varv, men vi var tvugna att ta en paus efter vårt första varv eftersom bensinen till vår musikanläggning tog slut. så efter en stunds väntan och ett halvt varv till med tjo och tjim till call on me bland annat hamnar vi återigen på samma ställe. i en likadan kö. denna gången står jag dock på sidan av vagnen som vette in mot gatan, mot bolaget. jag tror att jag hängde antingen med maria, eller kanske med någon av killarna i klassen.
då hör jag danne i min klass säga att mina kompisar ropar på mej från andra sidan vagnen. jag har sen länge glömt bort mina bänkherrar och springer snabbt för att kolla vilka som kan känna igen min vagn. och givetvis är det mina glada, solbrända herrar med stans bästa sittplatser. graaaaattis iiiiiriiiica, TV3CCCC tjallalalalaaa, vrålar dom när de får syn på mej. dom kände igen min vagn. dom kom ihåg mej. och jag blev alldeles varm i hela hjärtat och sken i kapp med solen (som i övrigt var obefintlig denna dag). jag vinkar och skrattar och skålar med dom tills vagnen återigen rör på sej. då lägger danne armen om mina axlar och säger på det där ärliga och omhändertagande viset: vi måste verkligen skaffa nya kompisar till dej babe....
näää, svarar jag. jag är jäkligt nöjd med dom jag har. och menar det. fortfarande.
och här kommer lite bilder som egentligen inte har med någonting att göra, men det är bilder från min student iaf.
baksidan av våran vagn
ena sidan av våran vagn =)
väldigt tidigt på morgonen vill min mamma att jag ska se naturlig ut...
finns det någon som ser bra ut i sin studentmössa? på riktigt?
vår vagn
den enda bilden jag har från vagnen... fint va?
hehehehe min lillebror med skylten som skulle få mej att hitta dem i
publikhavet. han ser så nöjd ut hahaha
Kommentarer
Postat av: hannah
men åh vad fint! :)
Trackback
