Livet och andra konstiga saker

idag var det en a-lagare på en solig bänk med bolagskassen i högsta hugg som berömde mina fina ben klockan åtta på morgonen. tack! sa jag, log och menade det. då önskade han mej en fortsatt trevlig dag, och jag tror att han menade det också. detsamma, hojtade jag och då höjde han på ett ögonbryn och på handen som stadigt höll i en okänd butlej inuti den mörkblå påsen samtidigt och lät mej förstå att hans dag minsann var tipp topp allra redan.


i början på juni när jag skulle toasta en sittning på kåren sprang jag till resecentrum i kristianstad. då fick jag också en komplimang av en annan a-lagare (det är ju trots allt ett ganska stort och nationellt spritt lag tyvärr). han sa att jag var det vackraste han sett på hela dagen, inklusive Aurora. Jag vet inte om vi tänkte på samma Aurora, men chansen är nog ganska stor. Men lika glad för det blev jag, och han såg rätt nöjd ut han också.



En komplimang är alltid en komplimang, så länge den är sann. Jag ska bli duktigare på att slänga komplimanger omkring mej, kanske inte till varenda kotte som springer förbi mej på en solig bänk i parken, men åtminstone de gånger jag känner att det är min tur att sprida lite vardagsglädje.

---

jag kom på att jag kanske skulle nämna att jag så klart får komplimanger av wern också, när jag förtjänar dom. det är absolut inte så att jag är svältfödd =P men det är alltid lite mer glädjande när det kommer från oväntade håll, eller hur? så därför tänkte jag att jag, utan att vara full på en parkbänk klockan åtta en torsdagsmorgon eller klockan tre en onsdagseftermiddag, skulle börja slänga lite vänliga ord omkring mej till okända personer. det kan ju vara det enda som behövs för att det ska bli en bra dag =)