Livet och andra konstiga saker

har superont i magen, jag hatar att ha ont i magen. det är liksom för störande för att bortse ifrån. men jag tror att magen bara har hemlängtan och är lite sur för att den bara får en tolvtimmarstitt på det efterlängtade hemmet innan det är dags att bege sej tillbaka till tystnaden och ensamheten igen. det känns jäkligt märkligt. jag ska vara ensam i fem dagar för första gången på två år. det kommer vara så tyst! det kommer vara så skönt! jag kommer sakna Skrället så mycket att jag kommer gråta varje natt. jag vill nästan börja gråta nu när jag bara tänker på det.

mitt älskade lilla skrälle.




fast nu har ju jag världens bästa förebild att tänka på när det kommer till att våga (vilja och kunna) lämna bort (fast i mitt fall åka bort ifrån) sin älskade skatt. givetvis tänker jag på min ak och hennes tankar kring all jävla debatt som förs om hur "ofta" (?) hon lämnar bort lillsnäckan för att få en paus från sin mammaroll och vara bara sig själv för en stund. och jag tänker att om hon överlever det där svarta hålet som brer ut sej över hela hjärtat när dörren stängs och man själv och hela ens värld befinner sig på olika sidor om den så gör nog jag också det. nog för att ak är lite bättre på att ha roligt när sånt händer, i mitt fall innebär det en sista arbetsvecka (och annars har det gällt plugg. jag är så jävla party nu för tiden...)

jag tror jag ska ägna min kommande ensamhet åt att läsa. jag har läst megamycket under sommaren, tänkte ge er bra boktips när tillfälle ges.  nu ska jag istället åka och hämta ewieewe från stationen, hurraaaaay!