Livet och andra konstiga saker

idag har mitt hjärta och min hjärna haft en konflikt. hjärnan har varit den rationella, den normala och hjärtat har slagits i tusentals små totalt krossade och förtvivlade bitar.

ungefär så här har konsversationen i min kropp låtit:

hjärnan: ÄH, kom igen. det handlar om fem-sex dagar, och hon är i fullkomligt trygga händer. du har ingenting att vara orololig för

hjärtat: jag är inte orolig, jag är förkrossad

hjärnan: men varför? du är en sån jävla mespropp

hjärtat: PROPP?! ja tack, jag hade hjääärna (hahahaha, inside joke) (<-- lägg märke till den dubbla humorn hjärtat bjussar på) tagit en propp, hellre döden än detta hemska plågeri!

hjärnan: tönt! vadå plågeri. skrället är med alla hon tycker om under tiden och kommer inte märka att du är borta knappt?

hjärtat: jag skiter väl i skrället, det är jag som är ledsen! det är jag som är ledsen, det är jag som kommer sakna henne. det är jag som inte vet hur jag ska kunna slå i takt utan hennes närvaro! det är jag som behöver henne, inte tvärtom. hur puckad är du som inte förstår att jag inte är någonting utan henne?

hjärnan: du behöver inte vara otrevlig lilla hjärtat. jag säger bara att det kommer gå bra, och att du inte behöver vara itu om du inte själv vill.

hjärtat: dududuuuu - numret har ingen abonnent - dududuuu

hjärnan: hallå! jag försöker trösta dej här, sluta vara så omöjlig!

hjärtat: jag är inte omöjlig, jag är krossad.

hjärnan: MEN VA DET DÅÅÅÅ SABLA TÖNT!!

hjärtat: buhääääää



och ja, jag bölade hela vägen från kristianstad till hässleholm. sen var det för mycket slow-drivers som irriterade mej och hjärnan kunde blocka det söndertrasade hjärtat som förtvivlat höll kvar minnet av en morgonvarm och gosig liten skräll som sträckte ut armarna för att få en sista kram alldeles för tidigt på morgonen. fy bubblans. den här veckan kommer inte kunna gå fort nog.