Livet och andra konstiga saker

sitter här och glor igenom internetets utbud för kvällen. funderar på att gå och lägga mej. i en sekunds tystnad (eller, ja...oljudsfrihet kanske stämmer bättre) hör jag det. tysta elektroniska röster.

följande utspelar sej under tre andningslösa sekunder där hjärtat hinner börja slå lite fortare av nyfikenhet och spänning, eftersom att min hjärna är lite snabbare på att koka ihop förklaringar till saker än vad mitt förstånd är kapabelt till att avfärda dem.

den snabbaste slutsatsen är att de elektroniska rösterna skulle kunna komma från nått dolt fönster på datorn givetvis, och att den allt för låga volymen måste betyda att högtalarsladden har ramlat ut.
en snabb glimt låter ögat berätta att nej, högtalaren är med i spelet fortfarande.

alltså måste det vara nån reklam i nån av de öppna fönstrena och flikarna. men, det är ju bara jag som har suttit vid datorn nu. det betyder att det bara finns en minum av öppna fönster och flikar. när wern sitter vid datorn tar det längre tid att stänga ner allt som öppet än vad det tar att laga mat. typ. men nu är det som sagt bara ett fönster och två flikar. ingen ljudspelande reklambanner så långt ögat kan nå.

ett halvt ögonblicks kittlande fantasi kläcker idén om att det är en rysk avlyssningstråd som på nått sätt har felkopplats genom alla ettor och nollor så att det spelas upp genom en radiosändare som felaktigt placerats i min lilla burk när hon var under tillverkling. en sträng röst ekar genom hela hjärnan och ställer frågan om jag är dum i huvudet. nej svarar jag uppgivet och kastar bort den ryska spionageidén, samtidigt som jag önskar att ett sånt äventyr inte är allt för långt bort. fast kanske inte just ryska, jag förstår ändå inte det så det hade avgjort inte spelat någon större roll om jag kom över ett samtal ellan ryska spioner. "tack", "mormor" och "skål!" blir det knappast några stadshemilgheter röjda av....

"åter till rösterna!" beordrar den stränga rösten i mitt huvud. ja, var fanken kan dom komma ifrån då? det är under denna sista sekund av äventyret pusselbitarna hamnar på plats och det hela avslutas med att jag sitter och ler för mej själv, sakta skakandes på huvudet.

för under denna sista sekund tvingar jag mina trötta öron att lyssna, istället för att bara höra. det är visst engelska rösterna förmedlar sig på. bruten engelska. den brytningen känner jag ju igen, den har jag hört ack så många gånger. det är ju kinesisk engelska!

men vad gör en kines i min dator? en smygande vindpust påminner mej om att fönstret är öppet, och när ögat följer vägen vinden tog så ser det två gestalter så smalaoch direkt obekväma i sina egna kroppar att det måste röra sig om antingen nykläckta fjortonåringar som bävar inför skolstart eller nyanlända utbytesstudenter från östasien som är på kvällspromenad för att se sej omkring i detta lilla pluttland på andra sidan jorden från hemma.
-såå wheeä yååå flåmm? vinden förde med sig en klar och tydlig fråga innan gestalterna försvann från min radar.

så, som sagt, med ett leende och skakande huvud insåg jag att svaret på den första frågan den stränga rösten ställde är "ja, kanske lite.... eller bara fantasifull... kanske lite trög..." och sen kom insikten om att livet ju är fullt av äventyr, om man bara kan få den där sekundens med oljudsfrihet så att man kan uppmärksamma dem. undrar vilka äventyr jag missar eller snubblar över imorgon.


nu är det återigen läggdags. och jag måste tyvärr även meddela att den underbara kamoflagemålningen av ogräset som roat mej under hela örebrovistelsen inte längre finns kvar. iaf inte just precis där jag har sett den varje morgon. men jag hittar den nog på området, för precis som med alla små äventyr har jag inte tagit mej tiden till ett ögonblicks paus i vardagsstressen för att ta en snabb bild på detta tveklust annorlund sätt att hantera maskrosor på.