den här hittade jag hos ida, men den var så bra att jag precis som hon delger er med den. läs och begrunda:

Vem vill blir lärare - och varför?

Då kan du bli lärare.

Förra veckan protesterade lärarna mot de låga lönerna, men de kunde lika gärna protesterat mot att de håller på att dokumentera sig själva rakt in i hängsnaran. De kunde protesterat mot att de har massor med skyldig-
heter men inga rättigheter.

Men givetvis är lönen viktigast, lönen är kvittot på att ditt jobb är betydelsefullt. På att det har status. På att det räknas i samhället.

Vi ställer höga krav på skolan, att våra barn får en god grund att bygga sina framtida liv på. Vi kräver resultat. Och får vi inte de utlovade resultaten, om lille Olle inte klarar målen i fjärde klass, då är det lärarens fel även om det hade underlättat om lille Olle kommit i tid och gjort sina läxor.
Det hade också varit bra om lille Olles lärare inte varit ensam med 25 andra ungar, varav åtminstone två med någon form av diagnos och i behov av extra stöd som hela tiden utlovas men som aldrig tycks komma.

Detta ska läraren finna sig i. Dessutom ska läraren vara glad, tacksam och ta sig tid och lyssna och lösa problem och hitta på roliga saker och vara en energispruta och jag vet inte allt en lärare ska vara men jag vet en sak - de får inte betalt för det.

Någonstans där blir det snett, för om vi ska ha världens bästa skola behöver vi kompetenta och motiverade lärare. Vi behöver inte stora klasser utan resurser. Vi behöver inte minskad planeringstid och ökad toppstyrning.
Vi behöver inte lärare som är rädda för att säga ifrån. Lärare som inte sätter ned foten eftersom lille Olle då springer till sin mamma som skäller ut rektorn och hotar att flytta Olle till en annan skola varför rektorn istället för att ta sin lärare i försvar lägger sig platt av rädsla för att tappa skolpeng och anseende.
Vi behöver inte skolor som tävlar mot varandra med betygsrallyn eller påhittade låtsasprogram där kidsen får larva omkring och lära sig bli programledare i tv istället för andragradsekvationer och svensk grammatik.
Vi behöver inte heller föräldrar som smiter från sitt ansvar och överlåter på skolan att lösa alla problem. Föräldrar som bryr sig mer om att klaga än att se till att lille Olle kommer i säng i tid så att han orkar hålla sig vaken nästa dag.

Vad vi behöver är en lärarkår som klarar av att leva upp till våra, med rätta, högt ställda krav.

I dag undrar jag vem som vill bli lärare. Och framför allt - varför. Vem vill välja ett yrke där det nya mottot står i det finstilta på varje anställningskontrakt: Otack är världens lön.

visst är det så. jag är inte färdig än, men nästa sommar kommer jag att ha läst 11 terminer på högskolan, plus en sommar. bara en termin är överflödig, för att gottgöra min ungdoms slarv och odisciplin. kommer lönen ge sken av min femåriga akademiska skolning och det ansvar jag förväntas ha som ledsagare för morgondagens medborgare? knappast. HA, ingångslönen för en högstadielärare är en piss i havet jämfört med skulderna till csn. nånstans läste jag, innan jag började på högskolan, att om man tog fullt lån under tiden det tog att läsa till gymnasielärare skulle man aldrig nå en lön som gjorde att återbetalningarna till csn hann bli färdiga under ett yrkesliv (som anställd på en kommunal skola iaf). vet inte om det är har ändrats, men det tror jag knappast. och det ser väl knappast bättre ut för högstadielärare kan jag tänka mej. jag valde inte att bli lärare för att jag ville bli rik, jag valde att bli lärare för att jag vet att jag kommer att göra ett jävligt bra jobb och för att jag kommer palla det. jag har tillräckligt med skinn på näsan och styrka i mej själv för att orka vara en bra lärare. jag kommer att göra skillnad i ungdomars liv, och det kan ni tacka mej för sen, om ni har turen att få ha era (framtida?) ungar i min klass.