nu är det över...
skrev terminens sista tenta nu på förmiddagen, fyra timmar och tio minuter resulterade i 4 svar på 10 handskrivna A4-blad (front and back!)och skrivkramp upp till armbågen. dt kan bli ett VG, men det är iaf definitivt godkänt. tror jag hoppas jag vill jag. ett definitivt kanske så att säga.
imorgon ska jag göra kompletteringar på c-uppsatsen och sen är den alldeles färdig. ska bara få tummen upp av examinatorn och förvandla den till PDF-fil för att kunna lägga upp den på högskolans blablabla vad det nu är.
och sen är det sommarlov. och det är jag värd. jag fattar inte att jag ska orka med en termin till, en termin där jag kanske till och med inte bara läser 200 % utan 250. lätt att det är värt det, men då ska jag fan få vila upp mej under sommaren. annars rullar huvuden halvvägs in på höstterminen, det är ett som är säkert.
jag måste bara få ur mej en sak till. jag vet att ingen menar något illa med någonting, utan att det bara är mitt eget dåliga samvete som läser in saker där det inte finns. för om det är nått som suger här i livet, så är det att jag måste vara borta så mycket från skrället. jag gillar det inte alls, men i det långa loppet gör jag ju det för henne. för att vi ska kunna bo bättre, kunna göra saker och äta god mat. jag gör det för att bli färdig med plugget och kunna börja jobba. jag gör det inte för att jag vill slippa vara hemma. jag gör det ju för att jag måste. för att vare sig jobb eller utbildning flyger in i arslet på en av sig självt. jag vet ju att alla fattar att jag är borta hemifrån mycket pga skolan, att jag faktiskt sköter två heltidsutbildningar på mindre tid än vad som ska läggas på en. men det hjälper ju knappast mitt eget dåliga samvete. det som hjälper lite är när det går bra för mej, som att prestera bra i skolan väger upp hur dåligt jag preseterar som mamma. hade jag fått göra nått annorlunda hade jag givetvis sett till att den här tiden med skrället som bebis fick vara min och hennes, en lugn och fridfull tid där vi bara hade det roligt under vara med varandra mer än vi ville. men nu fanns inte det valet. alltså måste jag se till att det är värt det. därför är jag värd betygen, därför var jag sällan hemma den här sista månaden, därför har jag inte kunnat fokusera på någonting annat. därför ska jag få vara ledig nu, och ha två månader med mitt skrälle som ska bara ska tillägnas oss. sist vi hade det var i juli förra året. jag tycker att vi kan få ha den här sommaren. nu är det min tur att bli sörjd för. en liten, liten stund.
Förstår vad du menar med där dåliga samvetet. Det har jag också. Nu har jag förvisso inte två heltidsutbildningar samtidigt. Men till hösten börjar jag jobba och med den nya gymnasiereformen kommer det bli mycket jobb, det är jag beredd på. Dessutom vill jag gärna träna sisådär 3 ggr i veckan, minst. Det är väl det som kallas livspussel :)
Förstår med det där dåliga samvetet. Men va tusan gör man?? Jag jobbar ju heltid,så mina tidiga dagar samt helgerna gör vi för det mesta skoj saker. Sen kan hon göra skoj saker med pappa med... men när man knappt hinner se dem på en dag då gnager det i en. I morgon är en sån dag för mig. Men visst är det svåra livspussel att få ihop...
Tycker det är lite fel att kalla det livspussel, det indikerar ju att det faktiskt går att få ihop. Det gör det aldrig. Finns alltid något som man känner får lida och hur man än gör känner man att någon del av livet får lida...
Så strunta i vad andra eventuellt kan tycka, det viktigaste är ju att man hittar en balans som funkar - och, kanske viktigast: ett barn mår bättre av att ha frånvarande, lyckliga föräldrar än närvarande, stressade olyckliga föräldrar.
jag förstår hur du menar, och du tänker helt rätt. jag tycker du är så himla strong som orkar! du är så grym som orkar plugga så mycket, och så starkt att du fixar det helt lysande med! och hon kommer förstå, det är jag helt hundra på :)
