Livet och andra konstiga saker

jag är helt chockad. nästan lite skakig... men jag har lärt mej något helt nytt. frågan är om det var bättre att jag var ovetandes.

jag står helt fredligt i färd med att skriva ut mina instuderingsfrågor, när jag ser att varje ny sida förutom den första börjar med ett enstaka ord eller en halv mening och sen nytt stycke.



och



- åh, suckar jag, jag hatar när det ser ut så här...

- mmm, horungar, säger wern helt obekymrat.

- ursäkta?!

då berättar werner att det kallas så. jag tror givetvis inte ett dugg på honom, aldrig i livet att man skulle använda ett så hemskt ord inom svensk grammatik och stilistik.

joooo, säger wern the burn och wikipediar mej beviset:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Horunge

"Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på annan sida eller i annan spalt än resten av stycket.

Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.^[1]

Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.

Särskilt betänkligt är det när en ensam rubrikrad står nederst på en sida, och det stycke, som rubriken avser kommer överst (utan rubrik) på nästa sida. Vid omflödning måste detta kontrolleras på alla efterföljande sidor. En obetydlig ändring kan vid komplicerad text få förödande konsekvenser längre fram.

Vid god typografi ska horungar inte förekomma. Grundregeln är att ett (del)stycke nederst på en sida (spalt), och ett (del)stycke överst på en sida (spalt) vardera ska omfatta minst två rader (minst den ena ska vara fullständig). De flesta moderna ordbehandlare ser automatiskt till så att detta fungerar rätt, förutsatt att texten markerats korrekt. Att se till att det blir så är ibland annars ett besvärligt typografiskt problem."

-HERREGUUUUUUUUD, utbrister jag och ungefär i samma läge befinner jag mej än. jag vet inte vad jag är mest chockad över, begreppet i sej eller att ordets andra betydelse inte ens står med. visste ni detta? när får man lära sej det? jag kan säga att ingen av mina lärare i grund- eller gymnasieskolan någonsin har vågat lära ut detta begrepp till mej i alla fall. eller? har jag kanske bara glömt bort det i ren chock? det börjar faktiskt ringa en klocka från grammatiken på högskolan. det låter till och med rimligt att mina kära grammtiklärare therese granwald skulle kunna lärt mej detta och att jag helt enkelt har förträngt informationen.... horungar alltså. och dubbla sådana. världen kommer aldrig bli sig lik igen.

finns det en stödlinje dit jag kan vända mej? ett anonymt samtal där jag kan berätta om hur jobbigt jag tycker att det är att min lärare använder sej av dubbla horungar...