stackars stackars mej
urk, livet är pyton. dels för att jag i måndagsnatt vaknade med en nya spännande magsjuka (som iofs verkar vara över nu, bortsett från lite magknip) och dels för att jag är alldeles ensam och övergiven.
jo, så är det. skrället och wern fick snabbt åka till farmor igår, för att ingen av oss ville riskera att dom andra två vart sjuka. jag hade dött om skrället smittades av mej, så ont i magen hade jag i måndagsnatt att förslossningen var en barnlek i jämförelse.
men hur ont jag än hade då var det ingenting mot natten till idag. så ensam, så tyst. det var första gången jag och skrället var ifrån varandra en hel natt, och det var helt hemskt. ja, för mej alltså. wern hävdar att skrället sov lugnt och tryggt i sitt rum hos farmor, och inte var nämnvärt upprörd över denna brutala separation. typiskt henne btw.
men jag, jag låg bara och undrade varför jag inte kunde höra hennes suckar, skratt och omflyttningar när jag skulle sova. inte ens en wernsnarkning störde min sömn, inte ett ljud. fy bubblan va hemskt.
idag mår jag mycket mycket bättre, det är mest bara lite magknip då och då, plus allmän trötthet givetvis, men dom ska vara borta en natt till för säkerhets skull. så imorgon kommer dom hem och då slutar jag inte krama dom förrän deras ansikten bli oroväckande blå =)
jo, så är det. skrället och wern fick snabbt åka till farmor igår, för att ingen av oss ville riskera att dom andra två vart sjuka. jag hade dött om skrället smittades av mej, så ont i magen hade jag i måndagsnatt att förslossningen var en barnlek i jämförelse.
men hur ont jag än hade då var det ingenting mot natten till idag. så ensam, så tyst. det var första gången jag och skrället var ifrån varandra en hel natt, och det var helt hemskt. ja, för mej alltså. wern hävdar att skrället sov lugnt och tryggt i sitt rum hos farmor, och inte var nämnvärt upprörd över denna brutala separation. typiskt henne btw.
men jag, jag låg bara och undrade varför jag inte kunde höra hennes suckar, skratt och omflyttningar när jag skulle sova. inte ens en wernsnarkning störde min sömn, inte ett ljud. fy bubblan va hemskt.
idag mår jag mycket mycket bättre, det är mest bara lite magknip då och då, plus allmän trötthet givetvis, men dom ska vara borta en natt till för säkerhets skull. så imorgon kommer dom hem och då slutar jag inte krama dom förrän deras ansikten bli oroväckande blå =)
Kommentarer
Trackback
